Ingen bor i skogen – Klungan visar vägen

Allt blir roligare med skägg

Nio rum. Åtta personer. En skog.

Låter det roligt? Inte?

Det är det.

All bra humor måste innehålla ett visst mått av svärta. Det är en vedertagen sanning som nog de flesta kan skriva under på. Anledningen till att vi vrider oss i soffan när vi ser The Office och Curb är ju att det känns jobbigt. Det jobbiga är roligt. Det måste skava lite. Det har det norrländska humorkollektivet ”Klungan” fattat och de har producerat en av de mest originella humorserier jag nånsin sett på SVT.

Ofta inleds avsnitten med en översiktsbild på ett rutnät. Där ser vi de nio rum som de åtta karaktärerna huserar i. Bilden återkommer med jämna mellanrum för att visa att de till synes disparata människorna hänger ihop mer än vad man först tror. Det slutna rummet är också ett sätt att visa hur karaktärerna, mot sin vilja, är fast i sina liv. ”Handlingen” i traditionell mening är i de närmaste obefintlig och därför omöjlig att beskriva; det är snarare en samling absurda sketcher som radas upp och karaktärerna går in och ut i varandras scener och bildar en helhet. Den gemensamma nämnaren för de välskrivna och välspelade karaktärerna är ensamhet, saknad och frustration. Till det en oförmåga att göra något åt situationen; en uppgiven acceptans över sakernas tillstånd. Med andra ord ett väldigt svenskt förhållningsätt präglat av folkhemmets baksida, att det alltid är någon annan ska ta ansvar för ens handlingar. Man får hela tiden känslan av att samtliga karaktärer är på bristningsgränsen och det är väldigt roligt och oerhört absurt.

Persongalleriet består av:

Jens Persson, god lyssnare och nybliven särbo då hans tjej har flyttat till Singapore. Detta har resulterat i ofrivillig mycket ”egen tid”, och för att stilla sin ensamhet har han investerat 270 000 kr i ett hemmabiosystem som han tyvärr inte får att fungera.

Lars Stenberg, är en kverulantisk sjukpensionär som spenderar sin tid framför TV:n samtidigt som han väntar på att dottern Monika skall komma ut från sitt rum. Han ligger även i vårdnadstvist med sin ex-fru.

Hans-Erik ”Geggan” Nordin, är vaktmästare som bor på ett skrotupplag. Han exploderar ofta i vredesutbrott och bygger på ett hus som han har tänkt sig att den till Stockholm utflyttade sonen ska återvända till en dag.

Gustav Svensson, kulturintresserad narkosläkare som sitter och pimplar vin på Österlen. Gustav är svårt narcissistisk och ofantligt bitter för att han hans fru har lämnat honom för en ”storkukad keramiker”

Katla, är en androgyn emo/nycirkusartist som lever för att provocera. Han högsta önskan är att flytta till Centraleuropa för att kunna leva ett mer dekadent (och provocerande) liv.

Mikal Hjort, är depprockaren som vill återvända till naturen. Hans önskan är att först tappa minnet och sen adopteras av en djurfamilj som kan ta hand om honom.

Agneta Fagervall-Olsen, självupptagen och exhibitionistisk tvåbarnsmor, som lever för att skapa situationer där hon kan framstå som offer för patriarkatet.

Danne Hansson, är blandmissbrukaren från Göteborg som bor i sin bil och därifrån driver han en hjälporganisation för halvkriminella som vill återvända till samhället. Hans devis och lösning på det mesta är att säga ”kanon” och ge en uppmuntrande klapp på axeln.

Jag såg alla avsnitt i följd på SVTplay. Gör det ni med. Avsnitt 3 – 5 ligger fortfarande uppe, så snabba på!

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Blir ofta besatt av smala ämnen och inhämtar all information för att sen snöa in på något annat. Älskar oändliga storylines och är HBO-taliban. Funderar därför på att sluta titta på långfilm helt och hållet.

mans@onyanserat.se