Senaste Kommentarer

Top Commenters

Dagen jag ”intervjuade” Anjelica Houston.

Inlägg av cpanov den 22 mars 2010 i

Allmänt

Thank You Angelica.

Maj 1999. Jag och Måns skulle göra Cannes osäkert. Jag hade lyckats få en pressackreditering och Måns skulle följa med mig. Vårt mål? Se och hänga med filmeliten.  Problemen startade redan första dagen när vi anlände till Frankrike. Vi hade varken råd eller fått ett hotell i Cannes så vi bodde på ett halvtaskigt hotell på en bakgata i Nice. Vi pendlade helt enkelt fram och tillbaka.

Nu gjorde det inte så mycket utan bara känslan att få vara och andas Cannes-luften (även om det tog 30 minuter med tåg varje dag) fyllde våra unga kroppar med lust.

Första dagen skulle jag hämta ut min ackreditering. Inga problem. Jag fick mitt kort och frågade om min ”fotograf” inte skulle ha ett också. Svaret blev: ”har han inte ansökt om ett?” Vi skakade nervöst på huvudena. Men fransyskan som hade hand om pressen lugnade oss och sa att det förmodligen inte skulle vara några problem att få.

Måns fyllde snabbt i en ansökan och fransyskan sa att det skulle ta en dag att godkännas. ”Pas de probléme” sa vi och gav oss iväg ut på promenadstråket.

Nästa dag möttes vi av samma fransyska. Hennes ansiktsuttryck var inte lika charmigt som sist. Vi började ana oråd. ”Itz binn refuzed. Ajm zorri”. Måns hade inte fått ackreditering. Vi försökte på alla sätt försöka övertala henne att det måste blivit något fel. Men hon stod på sig.

Det enda stället vi tillsammans kunde röra oss obehindrat var på var den ”svenska terassen” där det bjöds på mat och sprit.

Det var där vi började smida på våra planer. Vi kom på den ultimata planen. Vi skulle ta videokameran vi hade med oss, köpa en billig mikrofon koppla in den och sedan låtsas att vi gjorde seriösa reportage.

Vår plan gick ut på följande:

Jag pratade överdrivet in i kameran samtidigt som jag backade in mot vakterna, viftade lite oberört med mitt Cannes-pass som jag hade runt halsen, Måns ivrigt filmande och vips så var vi inne. Detta funkade varje gång. På porrbolaget Privates båt. Ingen annanstans. Man kan säga att vi tillbringade mest tid på Berth Miltons båt och den svenska terassen.

Vad hände på båten då? Inte ett jävla dugg. Man fick gratis Redbull och vodka. Potenspiller i konstiga färger och muskulösa män strippade. Men det spelade ingen roll. Känslan av att ha lyckats ”lura” systemet fyllde oss med så mycket lycka att båten blev vår kvarterskrog.

Vi prövade även potenspillerna en kväll, men vi blev bara kräftröda och svettades floder.

När sista kvällen var kommen och vi var på väg hem med det sista tåget till Nice såg vi plötsligt en källardörr stå öppen och ut ur lokalen strömmade spansk musik. Vid dörren stod två enorma vakter. Jag tittade på Måns och han nickade. Fram med mikrofonen och så körde vi vår rutin. Ni vet vid det här laget hur vi gjorde.

Tro det eller ej, vakterna hälsade oss välkomna och vi gled in. I lokalen var det mycket folk och det spanska vinet flödade. Vi drack kopiösa mängder och plötsligt får vi syn på Anjelica Houston stå en bit bort och samtala med två korpulenta män (garanterat producenter).

Vi bestämde oss. Vi skulle göra en intervju med henne. Om vad? Ingen aning. Varför? För att vi åtminstone skulle komma på bild tillsammans med någon annan än en manlig strippa. Mitt hjärta började banka. Jag svepte ett glas vin till, tog ett djupt andetag, greppade micken, Måns la upp kameran på axeln och vi stegade fram till henne. Följande scen utspelade sig.

– Excuse me, Mrs Houston?

Dom två männen bredvid henne tittade på mig med en blick som sa ”dra åt helvete, vi försöker signa en deal här”.

Men jag stod på mig (tack Rioja 97).

-Just a moment guys.

Vid det här laget hade Anjelica upptäckt stjärnreportern Panov.

-Yes?

Jag säger det första som kommer till mig.

– My name is Christopher Panov from Swedish Television…

– Hello Christopher.

Hon sträckte fram sin hand. Jag greppade den som en katolik greppar påvens hand. Hårt och intensivt. Det är nu min journalistiska sida ska glänsa. Orden som kommer från min mun är följande:

– I just wanted to thank you for everything you have done for me.

Angelica ler och nickar.

– Thank you Christopher. How nice of you.

Det är blankt i mitt huvud så jag upprepar.

– Everything you have done for me. Thank you.

– Thank you.

Tiden står stilla. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Anjelica tittar frågande på mig.

– Great. So what can I do for you?

Jag sväljer, nickar nervöst, backar och avslutar med följande:

– Christopher Panov. Swedish Television.

Vi lämnar festen. Överlyckliga över att ha genomfört en intervju med en filmstjärna.

Vad exakt menade jag då med att ”allt hon gjort för mig”? Jag har fortfarande inget svar på det. För det enda jag sett henne i var familjen Adams. Den var jätterolig tyckte jag då och den kanske betydde mer för mig än vad jag fattade? På ett plan jag inte ännu greppat.

Eller så insåg jag där och då att vara reporter var vigd åt andra människor. Folk som inte följer upp frågor med att tala om varifrån dom kommer eller för vilken tv-kanal dom jobbar.

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Anders Karlströ

    Attans vilken rolig läsning, tack för att du delar med dig Christopher! Jag skrattade så att tårarna sprutade när jag läste din berättelse!!

  • Haha så jädra bra 🙂

Fler onyanserade inlägg