Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Dagens Netflixpärla – Chewing Gum

Inlägg av Adrianna Jalming den 8 juli 2017 i

Allmänt

Chewing-Gum-Netflix-1920x675

Netflix är lite som en populärkulturell hägring i öknen. Alla har vi gjort misstaget att inför kvällens tv-dejt med sambon/katten/chipsskålen oskyldigt tänka ”äh, jag bläddrar väl lite och ser om det finns nåt kul” och tre timmar senare kommit ut på andra sidan – uttorkad, desillusionerad och om möjligt ännu mer obeslutsam. För det finns aldrig något kul, i alla fall inte när man letar efter det.

Men, misströsta inte! Visst finns det verkliga oaser bakom sanddynerna, och likt en klok kamel ska jag göra mitt bästa att leda er dit. Vi börjar med brittiska komediserien Chewing Gum.

——-

Tracey Gordon är 24 år, bor på den engelska motsvarigheten till ett miljonprogram och jobbar i den lokala kvartersbutiken. Hennes strikt religiösa uppfostran till trots har hon bestämt sig för att äntligen ha sex (med sin utomordentligt tråkiga pojkvän Ronald) och börja ta del av allt som vuxenlivet har att erbjuda, men saker och ting går inte riktigt som hon planerat. Istället tvingas hon hantera dildofester, närgångna kusiner och snattande svärföräldrar till höger och vänster, vilket skulle kunna avskräcka vem som helst från att någonsin lämna hemmets trygga vrå. Men inte Tracey Gordon! Hon kämpar oförtrutet på, med en samtidigt naiv och saklig optimism som både försätter henne i märkliga situationer och hjälper henne att ta sig ur dem.

Chewing Gum är quirky, oväntad brittisk humor med en unik röst. Sällan får brittiska council estates agera backdrop till något annat än misär och droghandel (det senare finns visserligen här också, men knappast på det sättet vi är vana att se det), men i Chewing Gum är det tveksamma relationsbeslut som står i centrum snarare än det tveksamma grannskapet. Och även om grannskapet minst sagt är lite tveksamt så ligger fokus på de färgstarka och absurda karaktärerna som döljer sig däri.

chewing-gum

Susan Wokoma är en klar tittarfavorit som Traceys gudfruktiga ”holier than thou”-syster Cynthia, men det är Michaela Coel själv i huvudrollen (tillika seriens skapare) som stjäl showen. Mycket av serien bygger på Coels förmåga att använda slapstick och klassisk fysisk komedi i en modern kontext, något som inte är helt lätt utan att bildligt och bokstavligt dratta på ändan, men hon gör det med den äran. Coel kombinerar manusets cringe-worthy moments med ansiktsuttryck och tonfall på ett sätt som höjer vissa scener till den där formen av kul där du nästan längtar efter en reklampaus för att hinna samla dig.

Kort sagt; ”Chewing Gum” är serien du inte visste att du saknade. Den är stundtals rå, ständigt originell och upphör inte att överraska. Samtidigt är den viktig. De två första säsongerna är en lika frisk som välbehövlig fläkt i ett serielandskap där den övre medelklassen fortfarande har monopol på skildringar av relationsbekymmer och sexskapader. Men främst av allt är den sjukt rolig – och värd bättre än att bara scrollas förbi.


Skrivet av Adrianna Jalming

Journalist, anglofil, cynisk romantiker. Föredrar eskapism framför realism och vill helst av allt leva i en kostymfilm som utspelar sig i rymden. Älskar science fiction, rom-coms, efterrätter och Tina Fey.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg