Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

En halv miljon svenskar kan ha fel.

Inlägg av Måns Lindén den 15 februari 2010 i

Allmänt Skådespelare


Snabba Cash går ju som tåget och snart har en halv miljon svenskar gått till biograferna och fått lära sig hur det ”egentligen” går till i den undre världen. Jag har några funderingar och jag riktar mig främst till Joel Kinnaman. (Jag kanske bör tillägga att jag varken har läst boken eller har sett filmen men eftersom vi kör onyanserat så spelar det ingen roll)

  • Varför görs det en stor grej av att Joel Kinnaman har umgåtts med överklassen för att kunna ”komma in” i rollen? I de flesta skapande yrken är detta en självklarhet. Det kallas research och det är inget som man brukar göra någon större väsen om. Men i varenda intervju tillåts Joel orera om hur han lärt sig att ”sätta sig” i en soffa på ett korrekt vis och hur man för sig och talar i dessa kretsar. Är han verkligen så bekräftelsetörstande att han vill ha beröm för att han har gjort lite grundläggande research?
  • ”Snabba Cash är den bok som jag tycker kommit närmast att beskriva verkligheten i den kriminella världen” – citatet kan inte tillskrivas någon specifik person, utan är allmänt förekommande i intervjuer med personer som är inblandade i filmarbetet. Min fråga är; hur vet man det? Sen när är filmarbetare experter på den undre världen? Och, nej det räcker inte med att ha varit med i Hammarby Ultras (Joel) eller att ha sprayat lite grafitti i Rågsved (Daniél) för att ha pondus i frågan.
  • Varför gör skådisar ett stort nummer av att ”vi gjorde alla våra stuntscener själva”. För det första; ni är alla utan undantag sämre på att utföra stunts än de yrkesmän som är satta att utföra jobbet. För det andra, och det här gäller främst i USA, är det ytterst få försäkringsbolag och producenter som överhuvudtaget tillåter att detta  sker. Så oftast är det helt enkelt en lögn från skådespelarna.
  • ”I de första tre Johan Falk-filmerna skrev jag om all dialog” – Joel Kinnaman. Kommentar är egentligen överflödig, men med tanke på hur sanslöst torra de filmerna är så är det ju en alldeles egen form av hybris som Joel uppvisar här.
  • Följande är hämtat från Mattias Padins facebookprofil:  Matias Padin Varela ”Al Padino” är en av Sveriges bästa skådespelare. Han är mångfacetterad och genuin och äkta i sitt spel. ”Al Padino” är ett blödande hjärta på den vita duken. Vi vill se mer och mer av Sveriges matador. Se SNABBA CASH där han spelar Jorge Salinas Bario! Ni vet väl också att Mattias, eller förlåt Jorge, ger musiktips också? Ja, Mattias ÄR Jorge!
  • Är det inskrivet i samtliga journalisters kontrakt att det måste fråga han som spelar Mrado om han har varit gangster på riktigt?

(en kortare version av den här texten har tidigare publicerats på http://jaghetermans.blogspot.com/)


Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • eva

    Alltså boken var en spännande bladvändare, den första, uppföljaren var bara en tråkig kopia. Visst var boken macho – världen sedd ur ett enögt manligt perspektiv där kvinnorna är systrar eller offer eller båda, men den var ändå spännande. Men filmen, så gäspig. Tillför inget, åh vad jag blir trött på blodiga närbilder och vilt stirrande män, så schablonfylld och sååå tråååkig…. tycker jag helt underbart onyanserat!

Fler onyanserade inlägg