Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ett avsked från en onyanist

Inlägg av Alexander Kantsjö den 13 oktober 2013 i

Allmänt Onyanserat



goodbye1

Jag minns det som igår, trots att det är över tre år sedan, min första gästkrönika för Onyanserat.se. En krönika om min syn på den kulturella konservatismen inom svensk film, en krönika som så här i backspegeln inte kunde varit en mer passande smygstart på mina år som skribent på sajten. Söndagen 8 september, för lite mindre än en månad sedan, firade jag mitt treårs-jubileum som fast skribent… alltså… jag firade inte bokstavligt, med typ middag och champagne, men jag gick i alla fall i genom mina gamla inlägg och  noterade att mitt första riktiga inlägg gjordes den 8 september 2010. Tiden går som bekant fort när man har roligt, och roligt det har det varit och fort har det gått.

Varför satt jag och läste igenom mina egna gamla inlägg helt oförhappandes på en söndag? Är jag en sådan otrolig narcissist att jag brukar sitta hemma, läsa igenom mina egna gamla inlägg och mysa över min egen underfundighet? Ja, förvisso… men den här gången hade jag faktiskt även en annan anledning. Som ni kanske har märkt så har jag inte varit vidare aktiv i mitt skrivande här på sajten på ett ganska bra tag, vilket har sina randiga skäl och rutiga orsaker, och jag gick igenom mina gamla inlägg för att se exakt hur inaktiv jag faktiskt varit. Det resulterade i att jag gick längre och längre bak i historiken och landade således på mitt absolut första inlägg. Det har blivit några stycken genom åren och ett tag var jag väldigt produktiv, det var en tid då jag hade mycket fritid på mina händer… och fötter och armar och ben och huvud och… ja, ni fattar. Jag hade ”fritid” i överflöd.

Sista Nattvarden

Jag hittade ingen relevant bild att fylla ut med, så här är en bild på mig och mina polare när vi har lite party.

Idag är fritiden snarare en bristvara och när den väl dyker upp så är det ändå saker som ska göras; umgås med familjen, vännerna, städa, handla, träna, raka skägget, sova… ja, ni vet, vardagen helt enkelt… och även om jag har en stor passion och kärlek till Onyanserat så blir det tyvärr inte att jag använder den fritiden till att skriva inlägg. Att skriva är dessutom det enda jag gör i mitt yrke vilket gör det hela ännu svårare, jag hittar helt enkelt inte inspirationen eller orken på samma sätt som förr. Inte för att jag tröttnat på Onyanserat som sajt, tvärtom! Det har nog aldrig skrivits lika många roliga och intressanta inlägg som det har gjorts på sista tiden, redaktionen idag fullkomligt dignar av talang och passion, alla har sin egen personliga stil, tycke och smak vilket skänker sajten en otrolig mångfald och bredd. Ett faktum som jag dock tyvärr inte kan ta åt mig speciellt mycket av ära för, vilket osökt leder fram till vad jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget. Ni har säkert redan förstått vart jag varit på väg, om inte annat så för inläggets titel. Jag har valt att hänga av mig Onyanseratmanteln.

Onyanserat Cape

Nej, det finns tyvärr ingen sådan här mantel på riktigt… men det borde göra det!

Det är inget lätt beslut ska ni veta, jag har dragit mig så länge som möjligt inför att fatta det, och jag är fortfarande inte helt säker på om jag har fattat rätt beslut. I alla fall inte emotionellt. Men som det ser ut nu så har jag framför mig ett jobb som kommer att ta upp all min tid, hjärnkapacitet och ork, ett jobb som jag å andra sidan skrattar mig hela vägen till om dagarna. Något av ett drömprojekt faktiskt, vilket tråkigt nog är få förunnat som jag förstår det. För er som känner till vad jag har skrivit tidigare i min karriär så vet ni kanske att det mer eller mindre uteslutande rört sig om humor i olika former, vilket jag absolut älskar att göra det men har väl samtidigt alltid närt en önskan att också få skriva något ”på riktigt” (citationstecknen är där eftersom jag anser att humor egentligen är något av det svåraste att skriva, om det ska bli bra, och det är lika riktigt som något… men ni fattar… väl?) och nu får jag det.

I drygt ett och ett halvt år har jag tillsammans med två andra kollegor utvecklat en dramathrillerserie i  tio avsnitt, det har varit på mer eller mindre spekulationsbasis (läs ”jobba gratis”) men i början av året så visade det sig att det faktiskt fanns några andra än vi själva som tyckte att det vi höll på med var bra och de gick således in med pengar i projektet. I skrivande stund vet jag inte hur mycket jag faktiskt får avslöja om serien så jag ber om ursäkt för luddigheten, helst skulle jag vilja berätta allt men… jag vågar inte. De betalade i alla fall för de fem första manusen som blev klara strax innan sommaren, de lästes och gillades och efter en välbehövd semester så fick vi det mycket glädjande beskedet att vi fått ett såkallat ”greenlight” och de resterande fem avsnitten skulle skrivas och serien faktiskt bli av! Där är vi idag.

De första fem, något luslästa, manusen.

Som en något erfaren manusförfattare så ropar jag ännu inte ”hej”, för jag vet att vad som helst kan hända och skiten träffa den proverbiala fläkten, men jag är otroligt glad över att få den här chansen att göra något som jag alltid velat göra och som känns så här bra som projektet faktiskt gör. Det är något nytt och annorlunda, men med rötterna ni i något typiskt svenskt och en historia som verkligen engagerar och utmanar mig. Trots allt alltså en ganska bra anledning till att ta avsked av Onyanserat, även om det absolut är en stor sked bitterhet som jag sväljer ner tillsammans med sötman. Jag har haft privilegiet att få tycka och tänka helt obehindrat om film och TV i tre år och dessutom fått lufta mina åsikter i ett offentligt forum, och framförallt fått jobba med folk som är likasinnade och i flera fall till och med större filmnördar än jag, vilket har varit helt fantastiskt!

Det känns som att jag inte kunde valt ett bättre tillfälle att ta avsked, det dyker upp nya hungriga förmågor här på sajten och utanför fönstret har hösten slutligen kommit, årstiden som symboliserar början på slutet men även löftet om att något nytt är på väg. Något spännande. Både för Onyanserat och för mig. Så tack så innerligt för den här tiden och hoppas att vi ses igen på ett eller annat sätt. Ta hand om er och sluta aldrig tycka, tänka, älska, hata, hylla eller dissa film och TV. Sluta aldrig.

KRAM!

Goodbye-poster

 

 


Skrivet av Alexander Kantsjö

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Cissi

    Lycka till 🙂

  • Stina Berglund

    Ett tack till alla år och att jag iaf fortfarande tar del av onyanserat, hade aldrig halkat in här om jag inte varit bekant med dig.

  • Alexander Kantsjö

    Tack och bock! 🙂

  • Alexander Kantsjö

    Tack själv! Kram på dig!

Fler onyanserade inlägg