Senaste Kommentarer

Top Commenters

FALCO – Recension

Inlägg av cpanov den 4 maj 2010 i

Allmänt Dvd Film Recensioner

Falco - Verdammt wir leben noch!

”Er war ein Punker, Und er lebte in der großen Stadt. Es war Wien, war Vienna wo er alles tat. Er hatte Schulden denn er trank,

Doch ihn liebten alle Frauen. Und jede rief:

Come on and rock me Amadeus”

Falco var min första riktiga idol. Går man igenom mina föräldrars vind och letar upp mina första super-8 filmer hittar man förmodligen en låda sprängfylld med mig uppträdandes som Falco. Min mormor fyllde år – jag sjöng ”Rock me Amadeus”. Min skolavslutning – Falco dök upp på Waldorfskolan i Bromsten. Julafton 1985? Tro fan att jag står i tomteluva och gör ett Falco gig med jultema.

Falco var från Österrike precis som Wolfagang Amadeus Mozart. Hold up! ”Det är väl det enda dom har gemensamt? Du kan väl inte nämna geniet Mozart i samma andetag som Falco?”

Kanske inte. Men Falco har betytt mer för mig en Amadeus ( Detta trots att jag spelade fiol som liten i just ”Amadeus ensemblen”) 

Så döm om min förvåning ( och glädje) när jag vandrar in i videobutiken och ser filmen ”Falco –  Verdammt wir leben noch!” på hyllan.

Vi får följa den unge Johann Hölzel från födseln till slutet. Hur han mycket tidigt började utveckla sitt alter ego ”Falco”. Denne Falco blev Johanns ”Molgan” skulle man kunna säga, som sakta tog över mer och mer av Johanns personlighet. Så fort den unge mannen ställdes inför svårigheter kopplade han på den elegante, charmige och karismatiske Falco.

Filmen försöker vara en ”Walk the line” eller en ”Ray”. Ingredienserna finns där – Musik, kärleksproblem, familjestrul, knark, depression och ett tragiskt slut.

Tyvärr känns det väldigt mycket tv. Långa dialogscener där vi som publik genast förstår vart det ska leda. Filmens musik ger mig dock nostalgisk gåshud och när en full arena skrålar ”ALLES KLAR HERR KOMMISAR!” blir jag lycklig. Det blir Falco med. Det är nämligen de enda stunderna han är riktigt lycklig och känner sig älskad när han står med backslick och pilotbrillor på scenen.

Hur gammal är den rock-klyschan? Väldigt gammal och unken men jag faller för den varje gång.

Manuel Rubey gör en porträttlik och trovärdigt porträtt av Falco. Jag är imponerad över hur han lyckats fånga sättet han pratade och rappade på. Mycket imponerande.

Så vad blir mitt omdöme?

Jag är inte missnöjd. Men jag är inte heller nöjd med filmen.

För i min värld är Falco en 5:a. Men i filmens värld är han tyvärr bara en ljummen 2:a.

”Falco – Verdammt wir leben noch!” finns ute nu.

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg