Senaste Kommentarer

Top Commenters

Fruntimmersveckan – Superhjältinnor

Inlägg av Eduardo den 22 juli 2016 i

Allmänt Onyanserat

testa

Initialt sett skulle den här listan behandlat superhjältinnor över lag och den listan hade säkert kunnat göras lång.  Efter att snabbt ha sållat bland de senaste årens superhjältinnor (Tänk DC och Marvel) som faktiskt haft någon tillstymmelse till karaktär eller faktiska personliga drag så återstod inte alls så många som jag tänkt från början. Nedan följer istället olika hjältinnor vars krafter kompletteras av karisma och karaktärsuppbyggnad.

Rei och Asuka

Rei och Asuka

Rei och Asuka

I den japanska mangan (senare animeserie och film) Neon Evangelion (1995) så är jorden under ständig belägring från gigantiska monstruösa ’Änglar’ som attackerar städer till synes utan skäl. Som svar till dessa ovälkomna korstågare så skapar människorna stora robotar som kallas EVA:s som styrs av tonåringar (något som senare kom att inspirera handlingen till Pacific Rim till ungefär 95%). De två första piloterna för robotarna är Rei Ayanami och Asuka Soryu som såklart är varandras diametrala motsatser – Rei är den tystlåtna introverta och Asuka den utgående och aggressivt impulsiva. Motsättningarna mellan dessa två är genomgående genom serien och kamperna mellan dessa blir stundom större än mot de externa hoten.

Rei dör (antagligen) ett flertal gånger innan själva mangan börjar och hennes medvetande och tankar flyttas mellan olika kloner av hennes första kropp vilket såklart är upphox till x antal besök hos psykologen. Asuka är den gamla klassiska rädda människan som avskyr det okända (Änglar, kloner osv) men även har ett stork mörker inom sig med en ständig känsla av otillräcklighet och ensamhet. Tillsammans utgör de två olika delar av det mänskliga psyket samtidigt som dom behandlar samma problematik med rädsla, ånger och hopplöshet. Evangelion är en mångfacetterad anime och långt mycket djupare än vad den lättsamma amerikanska Pacific Rim någonsin fick med (ambitionen låg på stora robotar vilket är helt ok).

Jubilee 2008 och 2015

Jubilee från X-men Last stand (2006) och den coolare versionen från X-men: Apocalypse (20156)

Jubilee

Jubilee är en av dom där hjältinnorna som faktiskt inte gjort så mycket på film men alltid hängt i bakgrunden. I Marvels serieuniversum så är hon potentiellt en av de allra starkaste mutanterna som finns med kraften att kunna framkalla och styra färgrik plasma (vilket många tolkar som fyrverkerier vilket dock låter mindre mäktigt) samt kunna styra in denna i huvudet på sina motståndare vilket slår 99% av andra mutanter (Toad, Angel, snubben med italiensk accent i X:men 3 last stand osv osv osv). Förutom att vara fysiskt övermäktig så har hon ständigt varit en av de mer karismatiska mutanterna i Marveluniversumet och stått ut från de övriga med både en kulört klädstil och samtidigt såklart ett mörkt inre.

Marvel har av någon anledning låtit hennes karaktär vara med i ett flertal X-men-rullar men de få scener då hon visat sina krafter har alltid klippts bort för att – ptja kanske för att visa upp skittråkiga Angel lite mer. I senaste, ganska mjäkiga, X-men: Apocalypse så fick Jubilee ett starkare framträdande än tidigare med sin ikoniska gula jacka och rosa glasögon från serierna men ännu en gång så hamnade scenerna där hon visade sina krafter på klippgolvet. Förhoppningsvis kommer fler X-men-rullar med mindre Angel och mer Jubilee och vi slipper vänta till Directors cut för att få se mer av henne.

Pippi

Tommy – utslagen först såklart.

Pippi

Pippi är egentligen den enda superhjälten vi kan tillskriva oss att ha uppfunnit här i Sverige. Eller ja – steroid-Bamse då men hans socialistiska floskler och honungsberoende har inte vunnit lika mycket gehör i resten av världen av någon anledning.

Istället är det Pippi som barn såväl som vuxna aldrig tröttnar på läsa om. Hennes ensamhet tillsammans med totala oförstående för sociala normer är något som appellerat till oss ända sen hon trädde in våra bokhyllor under 1940-talet. I en värld där hon inte har några större begränsningar (starkast på gatan och cash i kappsäcken) så kan hon ständigt ägna sig åt det hon behagar. Med sitt crew på en häst , en apa, Annika och Tommy så slår hon dagligen världen med häpnad och lallar runt. Trots denna till synes bekymmersfria vardag så bär hon ständigt på en inre melankoli där hon ständigt brottas med sin ensamhet och frånvaron av sina föräldrar.

När hon under en vinterkväll ensam sitter i köket och kollar på ett brinnande ljus så smyger Tommy och Annika utanför och tittar in. Dom förstår inte varför hon sitter ensam och inte umgås med någon – det är ju nästan jul. Pippi sitter kvar och beskådar den ensamt brinnande lågan och noterar inte något annat – till slut blåser hon ut ljuset och blir ännu en gång världens starkaste och världens ensammaste.

 

Gootti-Gitta

Dom staplande första stegen mot den perfekta flighten

 

Gootti Gitta

På förra årets Monsters of Film-festival så visades långfilmsversionen av den finska ungdomsserien Lovemilla (finns någonstans på UR-play). Serien handlar om Aimo och Milla som lever i ett parallellt universum i en finsk förort och deras övernaturliga vardag med inslag av superhjältar, monster, robotar med mera och är på det hela taget en väldigt charmant serie (även om fler nog anser att serien har större behållning är långfilmen).

Nåväl – en av deras väninnor är superhjältinnan Gotti-Gitta (Vilket tydligen blir Goth-Gitta enligt Google translate) som hela tiden lever i rivalitet med sin manliga motsvarighet Super-He om vem som kan rädda flest. Gitta är egentligen en ganska sunkig hjältinna rent fysiskt med ett skottsäkert genomskinligt paraply och en vilja att kunna flyga snyggt som största krafter. Till skillnad från Super-he kan hon nämligen inte flyga utan mer puffa sig fram i luften och hamnar ständigt på efterkälken och blir alltid sist när det gäller till att rädda dagen. Dock så ger hon aldrig upp utan försöker varje dag lite hårdare och kämpar på mer än någon annan att faktiskt få göra gott vilket till slut gör henne till den största hjälten.


Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg