Senaste Kommentarer

Top Commenters

Säsong 2 av Glow – Hur bra är den?

Inlägg av Emma Stormdal den 3 juli 2018 i

Allmänt TV

80-talet har haft ett starkt grepp om tv och film ett tag. Stranger things, White gold och Pose är alla serier som frossar i 80-talsnostalgi. Glow är en del av den vågen. Med glitter, hårsprej och spandexkostymer låstassparkade sig Glow in i våra hjärtan. I helgen släppte Netflix säsong 2. Onyanserats Emma och Anette har sett den och resonerar om hur den egentligen lever upp till den första. Med få spoilers.

EMMA: Är du ett 80’s fan?

ANETTE: Jag gillar musiken, men avskyr kläderna. Denna serie har verkligen lyckats fånga 80-talslooken till max. Väldigt imponerande! Det är helt otroligt vad fula kläderna och frisyrerna var på den tiden.

EMMA: Jag är ganska förtjust i visst 80-talsmode. Avklippta spetshandskar, ögonskuggor plastörhängen och glitter… Mmm.  

ANETTE: Haha. Jag var tonåring på 80-talet och minns detta mode med avsmak! Särskilt axelvaddarna, pastellfärgerna och de höga (blöj)jeansen. Hjälp!

EMMA: HAHA, blöjjeans! Det är nog samma som för mig med visst 90-talsmode. Jag får rysningar av krossad sammet, tight ribbstickat och de klosslika klackarna som är trendiga nu.
Hur känns det nu när du har sett säsong 2?

ANETTE: Jag tycker att säsong 2 började ganska svagt, men tog sig efter ett tag. De sista avsnitten var fullkomligt lysande! Ett roligt manus och så är jag svag för skådespelare som sjunger. Jag gillar serien och vill definitivt se fler säsonger, men det är något som skaver. Kanske är det att ganska många av karaktärerna inte tillför särskilt mycket? Det känns oundvikligt att inte jämföra med Orange is the New Black, där typ alla karaktärer är intressanta och värda en egen story. I Glow känns det tyvärr inte så. I nuläget är det främst Ruth och Debbies karaktärer som jag på riktigt bryr mig om. Jag är stundtals även smått nyfiken på Rhonda (aka ”Brittanica”), Sam och Bash, men fullständigt ointresserad av Sams dotter Justine. Tycker att hon är en ganska trist karaktär och förstår inte varför vi spenderar så mycket tid med deras pappa & dotter-story. Gör du?

EMMA: Bash är ju fantastisk och i säsong 2 fördjupas och intensifieras hans karaktär och hans linje. Han är inte bara en aningslöst rikemansbarn, utan får klangbotten. Pappa-dotterstoryn är trist. De så mogna och kloka, trots att hon är en liten tonåring och han är en sexistisk gubbfan.
Det där skavet känner jag igen! Jag tänker ibland på att Glow är som en av Sams repliker i säsong ett. Han säger till Ruth ungefär “Jag kan inte bestämma mig för om du är snygg eller inte. Ibland när jag tittar på dig så tänker jag Wow hon är het! Andra gånger: … Meh.” Så känner jag för både Glow i stort och Alison Bries spelstil. Jag kan inte bestämma mig riktigt.

ANETTE: Förstår hur du menar och håller helt med. Jag tycker dock att Ruths karaktär Zoya the Destroya är VÄLDIGT rolig och sen gillar jag verkligen scenerna där Liberty Bell (Debbie) är i brottningsringen. Tycker överlag att scenerna med just Debbie är sevärda. Sheila the She-Wolf är däremot en tämligen ointressant karaktär som jag hade velat klippa bort redan under förra säsongen. Hur känner du? De försökte ju ge oss lite mer av hennes story nu, men det blev ju inget av det kan jag tycka.

EMMA: Jag är på riktigt lite ledsen över att Zoya inte finns i verkligheten! (Älskar också hennes accent och hur hon säger “Liberty bell”.)
Jag tyckte om Sheila i säsong 1 när alla tyckte att hon var konstig. Det fanns en sorg i det. Nu är hon också så mogen! Det gick så snabbt för henne att komma ur sitt skal. Mognad är ingen bra grogrund för dramatik. I början av säsong 2 tyckte jag väldigt illa om Debbie, hon verkade bara elak och småaktig, som den där populära tjejen som mobbas. Men så tänkte jag tillbaka på säsong 1, och även om det inte försvarar beteendet så förklarar det varför hon är elak och sabbar.
Det brukar vara i säsong 2 som konflikterna och sönderfallet börjar. Här var det tjejerna mot tv-bolaget, och det kändes inte så intressant som konflikt. Men jag funderar på om man hellre ville fokusera på systerskap och “tjejer är starka tillsammans”. Sedan är ju grundkonflikten med Debbie och Ruth kvar.  

ANETTE: Så är det nog. Jag tyckte om den första säsongen, den kändes som en frisk fläkt. I säsong två har ju nyhetens behag av att se tjejerna brottas lagt sig. Emellanåt kan jag tycka att wrestlingscenerna nu blir lite tjatiga. Samtidigt är det roligt att se dem in action. Jag har läst att det faktiskt är skådespelarna själva som utför alla wrestlingscener. Det är ju väldigt imponerande i så fall!

EMMA: Oj, det visste jag inte! Superimponerande!

ANETTE: En sak som jag verkligen tycker om med säsong 2 är att serien känns så otroligt relevant idag, i och med #Metoo. Jag gillar också att de tog ut svängarna ordentligt i de sista avsnitten. Man kan nästan känna hur roligt det måste ha varit att spela in dessa scener. Och jag tycker att 80-tals referenserna (MTV, We are the World) funkar helt fantastiskt. Underbart att se!

EMMA: Det slog mig att den egentligen var lite före sin tid när det gäller #Metoo… fyra månader före lite drygt. Det har varit känt i branschen, men den stora allmänheten har nog inte vetat riktigt vad som menas med “casting couch” som de pratar om i säsong 1. Även i säsong 2 finns ju en del sexistiska trakasserier. Sedan är ju problematiken med rasistiska stereotyper också aktuell idag, jag tänker här främst på Tammé/Welfare Queen.  

ANETTE: Welfare Queen ja! Henne glömde jag. Det är ju faktiskt också en karaktär som jag känner att jag bryr mig om och vill se mer av. Kan det vara så att några av karaktärerna inte är lika engagerande och har fått mindre utrymme för att de främst är professionella wrestlers och inte skådespelare? Jag tänker att det kanske hänger ihop?

EMMA: Roligt att du nämner det, för det är just hon som spelar Tammé som håller på med professionell wrestling! Känd som Amazing Kong. Jag tror mest att det har med manus att göra, vissa konflikter och drivkrafter engagerar inte. Som Britannica/Rhonda. Jag tycker att hon är trist.

ANETTE: Jag tyckte också att Rhonda var trist fram till avsnittet där det var mycket fokus på hennes hjärna. Då upptäckte jag att hon var ganska kul och blev nyfiken på henne. Tror att hon kommer få större utrymme i nästa säsong! Jag hoppas också på att få se mer av Bash. Sen kan jag tänka mig att se mer av Arthie Premkumar/Beirut också. Men främst vill jag fortsätta att se Debbie och Ruth.

EMMA: Åh Arthie är så fin! Debbie – Ruth-konflikten har ju tagit störst plats i två säsonger. Frågan är om det går att ta den längre. Till nästa säsong skulle jag önska att de lät bli romantiska känslor mellan Sam och Ruth. Det vore mycket coolare om den relationen fick vara vänskap, men är lite nervös för vad de tänker göra.

ANETTE: EXAKT så känner jag också! Vill verkligen inte att det blir någon lovestory mellan dessa två. Det ska däremot bli spännande att följa Debbies kommande kärleksliv – om det kommer ett sådant.

EMMA: Det här kändes lite som en mellansäsong, nästa har ju potential att bli helt galen. På många sätt. Ser fram emot det!

ANETTE: Det gör jag också! Tror att nästa säsong har stor potential. OM manusförfattarna vågar ta bort några karaktärer och ge mer utrymme åt andra.

Alla säsonger av Glow finns på Netflix 

Thereses recension av säsong 1 finns här

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg