Senaste Kommentarer

Top Commenters

Grattis Quentin Tarantino, 50 år

Inlägg av Jonas Derne den 27 mars 2013 i

Allmänt Nyheter

Quentin Tarantino

Quentin Tarantino fyller 50

”Royale with cheeeeeese” och andra repliker ur Pulp Fiction var något som flitigt reciterades i umgängeskretsen i mitten av nittiotalet. Det var vi inte ensamma om. Med den filmen fick Quentin Tarantino sitt stora genombrott, men både Reservoir Dogs och True Romance (som manusförfattare) hade redan lagt grunden till något stort. Något riktigt stort.

För visst är Tarantino en av de största regissörerna. Han är framförallt intressant. Hans mission att göra filmer, sprungna ur ett exploitation-ideal med extremt våld, hårdkokta repliker och disco-osande soundtracks, till enorma blockbusters som hyllas av både kritiker såväl som den stora massan är något helt unikt.
Tarantino blir inte mindre komplex när han menar att han verkligen inte gillar våld. Men på film är allt tillåtet. När media kritiserade hans våldsamma filmer replikerade han med: ”Sure, Kill Bill´s a violent movie. But it’s a Tarantino movie. You don’t go to see Metallica and ask the fuckers to turn the music down”. Ett citat lika coolt som om det vore hämtat från någon av hans filmer.

Som producent är dock Tarantino inte speciellt lyckad sett till resultat. När han inte själv är involverad i den kreativa processen utan enbart agerar mecenat har filmerna hittills bara blivit B. Uppföljarna till From Dusk till Dawn är exempelvis bedrövligt usla. Men är det någon som står upp för B-filmen är det uppenbarligen deras främsta försvarare Quentin Tarantino. När han själv gör sina helt egna versioner av gamla och oftast bortglömda filmer från 70-talet uppstår filmkonst utöver det vanliga. Det har vi sannerligen fått se på senare tid med succéerna Inglourious Basterds och Django Unchained.

Så hatten av för 50-åringen Quentin idag. Hoppas du fortsätter förse världen med dina härligt galna filmer i många år till.

I en slags hyllning har jag avslutningsvis tagit ut några av mina personliga favoritkaraktärer från Tarantinos filmer. Det finns som bekant en uppsjö av coola, minnesvärda kandidater, och det hade varit kul att även få veta vilka just era favoriter är. Använd gärna kommentarsfältet nedan. Själv går jag på lunch nu, det kanske blir en Royale with Cheese rentav.

Steve Buscemi - Reservoir dogs

Stressig dag på jobbet

Mr. Pink, Reservoir Dogs (1992)

Mr. Pink i Reservoir Dogs är en underbar karaktär, och Steve Buscemi tacklar den lätt neurotiske mannen på ett sedvanligt säkert sätt. Rånarligan han ingår i består av några betydligt mer råbarkade och möjligen även coolare typer, men det hindrar honom inte från att vara filmens stora behållning i mitt tycke. Mr. Pink är något av en comic sidekick i gänget, och hans utläggningar om varför han inte ger dricks för att han inte tror på det och när han motsätter sig namnet Mr. Pink för att det låter gay och hellre vill heta Mr. Purple är briljanta scener. Han kan också tacka sin nervösa och paranoida natur för att inse att de blivit lurade i en fälla, men det är så dags då.

Christopher Walken - Pulp Ficton

Klockren scen ur Pulp Fiction

Captain Koons, Pulp Fiction (1994)

Det finns få skådespelare som med en självklar pondus kan träda in i princip vilken roll som helst. Christoper Walken är en av de sällsynta. I Pulp Fiction spelar han Captain Koons som berättar en enastående historia om en klocka som minst sagt varit med om en del. Klockan har gått i arv i flera generationer, upplevt många krig och skall nu överlämnas till den rättmätige ägaren Butch Coolidge. Butchs far satt med Koons i ett vietnamesiskt fångläger i många år, dog i dysenteri men innan dess gav han klockan till Koons med förhoppning om att hans son någon gång skulle få tillbaka familjeklenoden. Och nu är det med stolthet i rösten som Koons berättar om vilka uppoffringar som krävts för att få hem klockan till USA igen. En av filmhistoriens roligaste scener.

Lucy Liu - Kill Bill Vol. 1

Vasst svärd, trubbig moral

O-Ren Ishii, Kill Bill Vol. 1 (2003)

Präglad av en våldsam incident i sin barndom när båda föräldrarna mördades är O-Ren Ishii (Lucy Liu) en tämligen känslolös och kall människa. Perfekt material för en yrkesmördarkarriär tänker Bill och ger henne medlemskap i dödsorganisationen Deadly Viper Assassination Squad. När gänget sen försöker göra sig av med Beatrix (Uma Thurman) hamnar O-Ren raskt överst på dödslistan. Men det bekommer henne inte det minsta. Hennes färdigheter med svärd är legendariska, och hon har vid tiden för Beatrix hämnarresa också tagit kontroll över den mäktiga Yakuzan. Det sätt hon hanterar de övriga herrarna i Yakuzan är befriande att se, och minst en av dem befriar hon också från hans huvud. Om det inte vore för det där Hattori Hanzō-svärdet så…

Christoph Waltz - Inglourious Basterds

Extremt enerverande nazist

Hans Landa, Inglourious Basterds (2009)

Med dunder och brak slog Christoph Waltz genom för den större massan i rollen som Hans Landa i Inglourios Basterds. Filmvärlden hade berikats med ytterligare en nazist att hata men i det här fallet faktiskt också underhållas av. För Hans Landa är inte riktigt som andra stereotypa Andra Världskriget-figurer. Framförallt har han en sällsam förmåga att alltid dyka upp vid sämsta tänkbara läge för protagonisterna, och väl där förspiller han inte chansen att förlöjliga och överraska dem med sin vältalighet och flerspråkighet. Med preussisk precision fortsätter han att vara en blåslampa i röven på hjältarna, men till slut får Landa en ordentlig och sannolikt permanent minnesbeta i pannan.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg