Det finns få saker som berör lika mycket som riktigt bra foto. För utan bra foto tappar man känslan. Att se på film utan bra filmfoto är som att käka kola med papperet på. Eller som sex med dubbla kondomer om du så vill. Summan av kardemumman är att det inte är samma sak. Utan den där känslan av hur dina sinnen penetreras. Utan konturerna. Den dör då. Filmen.

Det finns många filmfotografer, men få lika mångsidiga som Hoyte Van Hoytema. Oavsett om det gäller polisfilmer, reklamfilmer, socialdraman,spelfilmer eller dokumentärer så fixar han det med sin självklara blick. Mannen är ett geni.
Har du sett Unicefreklamen? Har ni noterat svärtan i skuggorna, i vilka smärtan vilar? Den perfekta balansen mellan bländare och slutare? Har du sett hur kameran panorerar, hur den går så nära inpå att man ser hur blodet pulserar under huden och svettdropparna i barnens pannor? Titta, allra käraste du. Titta. För de där sekunderna är så dyrbara. Det är de ögonblicken som visar Van Hoytemas sanna färger. Och appropå färger, har du sett Aftonbladetreklamen? Har ni sett hur den är klippt? Har ni sett exaktheten i övergångarna?

Har du sett scenen i ”Låt Den Rätte Komma In”, när man ser Elis ärr?
Titta, titta. För guds skull titta.

Mina kolleger hyllade för en tid sedan ”Knullträdet”. Det är Hoyte Van Hoytema som filmat där också. Precis som han filmade ”Låt Den Rätte Komma in”, ”Lasermannen”, ”Flickan” och ”Pistvakt”. Denna man har inga gränser. Han rör sig omärkligt genom konstens alla genrer och jag hoppas innerligt att han aldrig slutar göra film.  Jag peppar alltid i en halv livstid när jag hör att han skapat något nytt. Den 26 november i år är det dags igen. Då släpps nämligen hans nya film ”The Fighter” om boxaren ”Irish” Micky Ward, med Christian Bale och Mark Wahlberg i huvudrollerna. Jag tänker sitta på små vita knogar och vänta tills dess. 2011 har hans samarbete med  Lars Von Trier, ”Melancholia”; premiär. Nu är jag lite för frisk för att verkligen uppskatta Trier men, om Van Hoytema filmar så offrar jag mig.  Jag böjer mitt huvud och bugar för den högre makten.

Ja. Så bra är han.

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Fler inlägg av Leiyah Rose Lindén Maila Leiyah Rose Lindén