”Jag gjorde nästan Bond-låten”…

Daniel Craig "går in i rollen" som Mikael Blomkvist och kunde inte medverka.

Jag vet. Det är inte många som fortfarande bryr sig om James Bond.

Det gör jag.

Jag erkänner utan problem att sista filmen ”Quantum of Solace” var en Death Wish 6 (utan Charles Bronson). Men faktum kvarstår -  jag är fortfarande barnsligt förtjust i Bond. Förmodligen mest för att jag är en riktig sucker för nostalgi.

Vare sig du hatar eller älskar Bond måste du hålla med om att ”Bond-låtarna”, till skillnad från filmerna, alltid håller fantastisk klass.

Det är inte för intet Carly Simon´s ”Nobody does it better” från ”Älskade spion” kommer ljuda ur högtalarna när jag gifter mig (när fan det nu blir).

Ofta får ett gäng artister en förfrågan om att göra låten och sedan likt en liten egen melodifestival ute på Pinewood studios väljer en jury av ”experter” ut låten dom tycker passar bäst.

Efter en massa research på diverse 007 forum (där användarna heter ”Spectre”, ”Jaws” och ”Oddjob” tänkte jag ge er låtarna som nästan blev ledmotivet.

Är ni med?

Bra.

Alice Cooper – The man with the golden gun

Efter fantastiska ”Live and let die” skulle Alice Cooper få mantla ansvaret för nästa Bond film. Alice kände sig hedrad, spelade in en glamrock hymn och väntade på premiärbiljetter. Dom kom aldrig. Juryn gillade inte låten. Den var för ”gay” och fick nobben.

Johnny Cash – Thunderball

Cash skrev en majestätisk country-hymn med trumpeter, körsångerskor och politisk text. Vad sa juryn? ”För mycket country och för amerikansk. Ring in tjuren från Wales”.

Pet Shop Boys – The Living daylights

Länge stod det mellan Pet Shop Boys och A-ha. John Barry (Bond musikens fader) ville ha Pet Shop Boys bidrag. Det ville ingen annan. Barry slogs så gott han kunde utan att lyckas övertyga juryn. Det blev A-ha. Något som senare visade sig bli Barrys värsta samarbete någonsin. ”Att jobba med A-ha var som att spela pingis med fyra bollar. Det är jobbigt, tråkigt och omöjligt”. Pet Shop Boys älskade sitt bidrag så mycket att man inkluderade den på sitt album ”Behaviour”.

Ace of Base – Goldeneye

Sådärja! Uffe Ekman och resten av dom goa gubbarna från Götet gjorde sig redo att hänga på röda mattan ihop med Pierce och Izabella. Uffe hade redan beställt smokingen när tegelstenen till mobiltelefon (vi pratar 1995) ringde. Det var bandets Amerikanska skivbolag som berättade att: ”filmen med största sannolikhet kommer floppa. Det är inte bra för er karriär. Ni ska INTE ha med er låt!”

”Ålrajt” sa Uffe och skickade tillbaka smokingen och stoppade  sin låt.

”I´ll do it” sa Tina Turner.

Filmen floppade inte.

”De va la tråkit” sa Uffe.

Saint Etienne – Tomorrow never dies

När britpopen var som hetast provade Cardigans, Pulp och Blur lyckan att få skriva ledmotivet. Närmast kom dock Malmö-älskarna Saint Etienne med en låt som kan beskrivas som en homage till Burt Bacharach och den gamla Bond skolan. Dessvärre var gruppen för smal och okända och jobbet gick istället till Sheryl Crow. Något som Pierce Brosnan inte gillade.

”Saint Etienne´s låt är sju gånger bättre” sa Pierce. Jag tycker sju är i underkant. Jag skulle säga elva. Men det är bara jag.

Skrivet av Christopher Panov

Romantiker med en softspot för människor på film som är pressade och Depeche Mode. Är Sveriges bäste berättare av Bulgariska vitsar. Gråter åt film när folk blir lyckliga - Aldrig tvärtom.

Fler inlägg av Christopher Panov Maila Christopher Panov