Senaste Kommentarer

Top Commenters

Måndagslistan – Traumatiskt värre

Inlägg av Måns Lindman den 9 oktober 2017 i

Allmänt Måndagslistan

I dag är det den stora världspostdagen, dagen då vi firar att man fortfarande kan skicka post utan att ha en internetuppkoppling, how about that. Eftersom vi numera har Postnord i Sverige, tack för det Maud Olofsson, är det dock högst tveksamt om den kommer fram i tid eller alls och det spelar ingen som helst roll hur vansinnigt viktigt innehållet är, jag talar här av egen erfarenhet. Därför handlar dagens måndagslista om posttraumatisk stress.

Deer Hunter

Deer Hunter (1978)

Christopher Walken är så skadad av sin tid i Vietnam att han helt enkelt skiter i att åka hem till good ol’ Pennsylvania utan stannar istället i Asien där han krökar loss och lirar Rysk Roulette. En oförglömlig rulle som visar hur samma diagnos kan drabba olika personer på olika sätt. Riktigt klassisk skit med tre toppskådisar i sitt absoluta esse. Walken, DeNiro och Streep. Asså, smaka på den trion!

First Blood

First Blood (1982)

80-talsrökaren som satte standarden för actionvågen och tillsammans med Rocky gjorde mumlande Sly till branchens hetaste namn. John Rambo var en av USA:s toppsoldater och han ansvarade för de allra viktigaste uppdragen i Vietnam. När han kom hem till staterna var han dock en arbetslös drönare som landade i fel stad och hamnade i gruff med fel snubbe. Slutet där Rambo bryter ihop och erkänner att han lider av PTSD är ruskigt emotionellt. Att den hårdaste soldaten av dem alla faktiskt visade sig vara mänsklig var lika överraskande som modigt.

Född den 4:e juli

Född den 4: juli (1990)

Inte ett öga var torrt när Tompa Krusbär långsamt föll ner i en spiral av galenskap i Oliver Stones biografi om Ron Kovic. Förlamad i krig blev han en antikrigs-hjälte och politisk aktivist när han förklarade moraliskt krig mot sitt eget hemland. Cruise gör sitt livs roll och har egentligen bara varit bättre en gång, i ofta förbisedda mästerverket Magnolia och han blev mycket riktigt också Oscarsnominerad för rollen som Kovic men förlorade till Daniel Day Lewis, precis som alla stora namn gör någon gång i karriären.

The Hurt Locker

The Hurt Locker (2008)

Alla som har sett Kathryn Bigelows magnifika The Hurt Locker vet att det går att ta på intensiteten och att pulsen stundtals ligger oroväckande högt. Action, thriller och krigsdrama i ett och med en imponerande rollista där till och med Jeremy Renner spelar röven av de flesta. The Hurt Locker skildrade människan under uniformen snarare än politiken bakom och det skall Bigelow ha en fet portion respekt för.

The Fisher King

The Fisher King (1991)

Det finns absolut ingenting subtilt med Terry Gilliams The Fisher King. Storyn där Jack Lucas (Jeff Bridges) som via radio uppmanar sina lyssnare att utföra en masskjutning i en restaurang, ett tragiskt aktuellt tema med Las Vegas färskt i minnet. Hur han förlorar sitt jobb och blir en suicidal alkoholist som slutligen räddas av en neurotisk hemlös man (Robin Williams) som i sin tur tror att han är ute på en jakt efter den heliga Graal. Terry bjuckar i vanlig ordning på fantastiska visuella scener som nästan kan få dig att tvivla på din egen verklighet. Här avverkas både schizofreni och PTSD på ett aldrig tidigare beskådat vis.

The Machinist

The Machinist (2004)

Posttramatisk stress utlöses inte bara av krig och postgång vilket gör att en av mina personliga favoriter får plats även på denna lista, yay! The Machinist är visserligen mer ihågkommen för Christian Bales makalösa och skrämmande transformation från biff till sparris än representationen av PTSD. Sättet på hur Trevors agerande leder fram till hans trauma och ångesten över dessa ageranden och val är dock exekverat till fucking perfection men allt det där vet ni ju redan så mycket som jag har tjatat om den här pangrullen.

Monster

Monster (2003)

Visst, Aileen Wuornos var en seriemördare som hänsynslöst slaktade sju män, dock kan man ställa frågan om det gick att undvika med rådande omständigheter som facit. Med en fruktansvärd bakgrund fylld av isolering, misshandel och sexuellt tvång med oönskad graviditet som följd var det förmodligen mer eller mindre omöjligt för Wuornos att lita på någon karl och var det dessutom fråga om bedrägliga hallickar så sjönk garanterat den procentuella möjligheten ännu ett par snäpp. När pressen namedroppade Charlize Theron rasade pöbeln över valet men jävlar vad hon visade världen hur fel den hade. Resten är historia som det så vackert heter.

Sleepers

Sleepers (1996)

Och för att fortsätta på temat. Kommer ni ihåg Sleepers? Barry Levinsons stjärnspäckade kriminaldrama som sades vara verklighetsbaserat men sen inte riktigt var det? Ett gäng unga pojkar som blev brutalt våldtagna av fängelsevakten Nokes (Kevin Bacon) som de sedan gemensamt tog av daga i en restaurang i hopp om att hämndens ljuva sötma skulle bringa katharsis. Likt Deer Hunter är detta en film som visar hur olika ett trauma kan drabba personer. Där de flesta fastnade i brottets bana blev en av dem istället advokat, fast besluten att förhindra att samma sak händer andra. Något de alla hade gemensat var dock svårigheten att knyta emotionella band. Ena sidan kallade filmen ett känslofyllt mästerverk medan den andra kräktes över ett pretentiöst dravel. Själv tyckte jag att den var precis som Postnord, ibland nådde budskapet faktiskt fram men oftast slarvades det bort någonstans på vägen, hur jävla viktigt det än var.

Glad världspostdag på er folkens!

 

 

 

 

 

 

 


Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg