Marcus Birro är lite stött

Hej. Jag är poet.

Marcus Birro. Vad kan man egentligen säga om denna moderna narcissus?

Han har under senare år figurerat i ”Let´s Dance” (för att bota sin reumatism), i ”På Spåret” (där han i efterhand inte kunde sluta tjata om att det var hans och inte Johanna Koljonens förtjänst att de vann.), ”Allsång på Skansen” har bjudit in Marcus vid ett flertal tillfällen. Han sänder även regelbundet i P4 Sveriges Radio.

Han skriver krönikor i Expressen samt i ett otal andra tidningar. Han har ungefär sextusen bloggar och nu när fotbolls-VM börjar kommer det inte vara någon hejd på inläggen där han bedyrar sin kärlek till den ”vackra” italienska fotbollen. För han är ju ”italienare”. Förutom när han skriver poesi och romaner. Då är han arbetarklassromantiker och ser sig själv som en göteborgsk hamnarbetare. Ingen har väl heller kunnat undgå att att Birro är nykter alkoholist? Med den nyfrälstes övertygelse orerar han konstant om sin alkoholiserade period så förnumstigt att till och med Ronnie Sandahl hade rodnat.

Man skulle ju kunna tro att denna osedvanligt stora exponering i rikskanalerna SVT, TV4, SR och Expressen kanske skulle kunna stilla Birros exhibitionism. I alla fall lite.

Icke.

Marcus Birro är kränkt.

Kanske rasar han inombords.

För i förrgår offentliggjordes årets Sommarpratare. Han var inte utvald.

Igår twittrade han:

Som ett förorättat barn gnäller han alltså över att han inte får ÄNNU mer utrymme i media, och känner sig nödgad att poängtera att han minsann redan sänder radio. Så det så.

Eftersom Birro antagligen googlar sig själv ett par gånger om dagen, tänkte jag passa på att fråga honom direkt:

När är det nog? Hur mycket exponering behöver du? En egen TV-kanal? Ett eget magasin á la Amelia? Berätta för oss.

Tack.

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Blir ofta besatt av smala ämnen och inhämtar all information för att sen snöa in på något annat. Älskar oändliga storylines och är HBO-taliban. Funderar därför på att sluta titta på långfilm helt och hållet.

Fler inlägg av Måns Lindén Maila Måns Lindén