Senaste Kommentarer

Top Commenters

Netflixjakten

Inlägg av Eduardo den 10 juli 2015 i

Allmänt TV

fail

Netflix är oftast jättebra. Nästan lite för bra när man tänker på hur många timmar det räddar/dödar. Vill du bingekolla alla avsnitt av Sons Of Anarchy? Boom! Gå till Netflix och kör allt på en dag – Netflix ger dig till och med en liten paus efter varje avsnitt på 15 sekunder där du får tid att kontemplera -” vad gör jag med livet egentligen?” sen startar nästa avsnitt –  någon dör och Jax bränner runt och du kollar 4 avsnitt till. På så sätt är Netflix en riktigt räddare.

Netfail

Netfail

Sen finns det dom mindre bra sakerna – medioker sökfunktion, konstiga rekommendationer (kollade du på en film där en svart man var skurk? Här är 24 andra filmer där en svart man är the bad guy som enda gemensamma nämnare). Och rockar man ett svenskt abonnemang så får man hålla i hatten för här kommer Göta Kanal 3 som ”rekommendationer för dig”. Nä Nettan – du är inte perfekt men vi jobbar på det. Därför väljer vi i redaktionen ut lite gobitar som Netflix glömt bort men som du borde ta tag i. Har du några tips så dela med dig – sharing is caring och allt det där.

Eduardo

The Cube – Kanske inte de sju ocenaernas mest bortglömda pärla men fortfarande en pärla – antagligen topp tre världens bästa skräckfilmer någonsin. Filmen följer några individer som vaknar upp i ett kubformat rum med sex passager som alla leder till likadana rum – vissa dödliga, vissa ofarliga men alla laddade med mer ångest än vilken Sartrebok som helst. Flykt, existentiellt helvete, dödsångest och panik – allt ryms i en kub. Frågan om vem eller vad som placerat dom här är ebbar med tiden ut och ersätts med frågan om hur man kommer ut och varje minut så intensifieras rädslan. Med minimala medel så har denna kanadensiska lågbudgetrulle skänkt mig mer rädsla än något annat under de senaste 10 åren. You suck at math?

Small Apartments – Jonas Åkerlunds, snabbt bortglömda, men grovt underskattade lilla pärla om en väldigt egensinnad ensam man, Franklin Franklin, som en dag råkar mörda sin hyresvärd. Med kulisserna av ett miserabelt lägenhetskomplex i Hollywood så följer vi här Franklin och hans grannars mikrokosmos och det är verkligen som ett nyckelhål till en annan värld. En parallell otäck men tacksamförattdenexisterar-värld. Det är den typen av film som använder en melankolisk Per Gessle som soundtrack – den typen av film är det.

Parallells – Detta är filmen som jag tror samtliga av mina vänner fått ”rekommenderad” till sig på Netflix men hoppat över alla gånger. Jag valde den andra vägen en slö söndag och såg igenom den och blev positivt överraskad. Två syskon som, i jakt på sin försvunna pappa, hittar ett hus som var 36:e timme förflyttar sig mellan parallella universum och – tja det är det som händer. Hela filmen andas egentligen ett långt pilotavsnitt som sakta men som säkert sätter sig och är man svulten på tidsresefilmer som har något uns av kreativitet i sig så borde man ge den en chans. Den har inget bra manus, specialeffekter, skådespeleri men den har ambition och det räcker precis just den här gången.

Lindman

Nu tycker jag att Eduardo är lite hård mot Nettan. Hon gör så gott hon kan och det finns dessutom en hel del tricks och hjälpmedel som kan hjälpa en vilsen Netflix-zappare på traven i sin jakt på bättre sökresultat, förslag och så där men det är en diskussion vigd åt ett helt annat forum.

Shutter – Långt ner i arkivet, bortom alla ”populärt just nu” och ”vänners toppval” ligger det en bortglömd liten pärla och väntar på att få bli upplockad. Shutter är ett thailändskt skräckdrama av det suggestiva slaget. Asiater är som bekant rätt bra på att skrämma livet ur publikum och det här är inget undantag. Shutter är en prövning för nerverna där även de mest luttrade kommer att skruva på sig av obehag. I fokus står Tun och hans flickvän Jane. Efter en bilolycka flyr de scenen och fotografen Tun upptäcker snart märkliga skuggor och ansikten på sina framkallade foton. I bästa The Ring-anda börjar de rota i mysteriet och river av lager för lager tills bara den skrämmande sanningen återstår. Enkelt, effektivt och förbannat otäckt.

The Sightseers – En helskruvad rulle som jag recenserade 2013 har nu hittat till Netflix men det är nog många som missar den här störtsköna storyn om mord och turism. Sightseers är en svart komedi och en uppfriskande galenskap. Det till synes helt vanliga medelåldersparet som ger sig ut på en sexuell odyssé gör precis vad de vill, mot vem de vill, när de vill, hur de vill och var de vill. Vansinnet ligger där och puttrar, redo att bryta ut och när förhållandet börjar knaka i fogarna bör allmänheten se upp och det är väl lika bra att slänga ut en varning. Personer som har svårt för extremt våld och explicita scener gör nog bäst i att undvika Sightseers för här sprutar blodet för fullt när skallar spräcks och artärer kapas. Det är naket, rått och primitivt när paret lämnar ett spår av döda kroppar efter sig.

Line of Duty – I skuggan av alla ”storserier” och exklusiva titlar döljer sig det tajtaste av kriminaldramer. Inte helt otippat är det brittiskt och inte helt otippat är det fullständigt gastkramande. Tänk The Wire möter The Shield, ungefär så. Allt finns där. En enastående skådespelarinsats från samtliga huvudrollsinnehavare, bitterhet, regn, ilska, nerv och ett gediget polisarbete. Och om du tycker att säsong ett är bra, vänta då tills du har sett säsong två!

Daredevil – Visserligen ingen undanskuffad titel, snarare tvärtom men den åker med ändå för det är så många som har sagt till mig att de undviker Daredevil eftersom filmen sög och att serien vid första anblicken verkar RÅTÖNTIG!! Och ja, jag förstår er. Jag väntade också in i det sista av tidigare nämnda anledningar och nu undrar jag bara varför? Det här svänger ju! Den är smart, den är snygg och den är spännande. Dessutom är Vincent D’Onofrio magisk i rollen som antagonisten Wilson Fisk.

Ingrid

Wet Hot American Summer – En något suspekt titel, men nej det är alltså ingen vuxenfilm utan en parodikomedi med så många goa namn i rollistan att du garanterat kan bocka av någon av dina favoriter. Vad sägs om till exempel Paul Rudd, Janeane Garofalo, Ken Marino, Molly Shannon, Amy Poehler, Bradley Cooper och Elizabeth Banks. Skådeplatsen är sista dagen på ett sommarläger för ungdomar sommaren 1981, och det är skruvat och väldigt roligt. Filmen är från 2001, men om bara några veckor kommer Netflix med en uppföljande serie på 8 avsnitt. Som knäppt nog utspelar sig innan filmen, fast den är inspelad 14 år senare. Men å andra sidan var det väl ingen av skådisarna som hade samma ålder som sina karaktärer ens i filmen, så skit samma….

The Americans – Inte direkt en undanskymd serie, men vi har i alla fall inte skrivit om den här på Onyanserat, och du bör inte missa den! Paret Jennings har två barn, jobbar på en resebyrå och bor i en välordnad förort till Washington på 1980-talet. Men i själva verket är de sovjetiska spioner, vars hela liv är en charad. De jobbar så under-cover som man kan, har helt lämnat sina ryska identiter, inte heller deras barn vet om sanningen. På dagarna kör de barnen till fotbollsträningen, på nätterna tar de emot kodade meddelanden och placerar bomber. Och så flyttar det in en ny familj i huset bredvid, där mannen visar sig vara FBI-agent. Som jobbar med kontraspionage. Se där ett sjukt fängslande upplägg för en tv-serie!

Half of a Yellow Sun – Nigeriansk film som jag förvisso gav en del kritik i min recension, men ändå en mycket sevärd filmatisering av den bästsäljande boken med samma namn av Chimamanda Ngozie Adichie. Utspelas före och under inbördeskriget som rasade i Nigeria mellan 1967 och 1970, med Chiwetel Ejiofor (huvudrollen i 12 years a slave!) i en stor roll.

Firefly – Joss Whedons kortlivade rymdwestern-serie fick bara en säsong, snyft. Men den bör å andra sidan inte missas. Omisskännlig Whedon-känsla på serien som följer besättningen på rymdskeppet Serenity i en framtida värld, med sköna karaktärer och egensinnig jargong, där svärord bytts ut mot kinesiska eller hemsnickrade varianter som ”gorram” istället för ”goddamn”, och där bra saker är ”shiny”. Och just det – det blev ingen mer säsong, men det blev en uppföljande långfilm (Serenity) i alla fall! Den finns å andra sidan inte på Netflix. Fail.

Embla

Få saker är väl så göttiga som att ha en osedd serie att koma ner sig med. Du kanske har missat att det finns en uppsjö grymma serier som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Här kommer en lista på mina fem favoriter du gott kan stänga ute sommaren för att sitta inne och se.

Orphan Black – En kvinna träffar på sin dubbelgångare på en perrong i London men hinner inte ta kontakt eftersom denne sekunden efter hoppas ner på spåret och tar livet av sig. Det här blir början till ett nytt liv när vår huvudkaraktär tar över den döda kvinnans liv. Spännande och oväntad serie!

Bates Motel – Första avsnitten av denna serie som visar Psycho-Norman som barn fångade mig inte alls och i vanliga fall borde den serien fallit ur mitt fullspäckade tv-schema men av nån anledning fortsatte jag ändå att kolla. Och det finns faktiskt något väldigt mysläskigt över hela stämningen på det skabbiga lilla hotellet där en av filmvärldens mest kända mördare växte upp. Kolla in en regnig dag, så får ni se.

Vera – istället för att traditionsenligt kolla på trötta Morden i Midsomer i år igen, testa en brittisk deckare med minst lika mycket mys, mycket mer trovärdighet och istället för en bitter karl som deckare: en bitter tant.

Den som dräper – Näst efter britterna tycker jag att danskarna kommer när det gäller att leverera mörker och spänning. Den som dräper är en fantastisk serie som vid sidan av Dicte är bland de bästa deckarna jag sett – och som gör att våra svenska motsvarigheter i det närmaste känns genanta. Se, for helvede!

Being Human – Ett spöke, en vampyr och en varulv delar lägenhet. Det låter kanske dramatiskt värre, men betänk att detta är britannien (för amerikanska versionen bör hållas borta med både vitlök och silver, minst) där det alltid finns utrymme för diskbänksrealism – även om det rör fantasifigurer. Spännande och rolig!

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg