Senaste Kommentarer

Top Commenters

Oh, Ivanhoe!

Inlägg av Emma Stormdal den 27 januari 2018 i

Allmänt


1 januari 2018. Vi sitter framför projektorn, mina bröder, äldsta broderns flickvän, samt de senaste åren även äldsta brorsbarnet. Julmusten står på bordet och katten Luna ligger i knät. Medan texten “England 1194” projiceras över bilderna av en skogsväg hörs voice overrösten: “You are about to see a story of bold knights and beautiful maidens…”   Vi får syn på en ryttare till häst. Det är juden Isaac of York. Alldeles strax kommer han möta en förklädd saxisk riddare. Jag ryser.

Det här är den årliga tradition jag håller hårdast på, hårdare än julafton som kan bli lite hur som helst. Jag måste se Ivanhoe på nyårsdagen. Min bror Mårten och jag började titta för ungefär 12 år sedan, när Ivanhoe fortfarande visades på SVT. Jag hade såklart sett den innan dess, men inte varje år och inte tillsammans med brorsan. SVT förlorade licensen till TV3, så Mårten försökte förgäves få tag på den på dvd. Den här versionen av Ivanhoe från 1982 är som bekant en högst svensk tradition. Försök förklara för andra länder vikten av en tv-film med kostymer och rekvisita som tagna direkt ur en Vår Teater-föreställning. Efter några missöden med dyra felbeställningar fick han äntligen tag på rätt version och nu kunde vi för alltid hålla i traditionen oavsett tv-bolagspolitiska händelser.

Det går alltid att hitta saker att kommenteraIvanhoe. Som exempelvis att skådespelaren som gestaltar prins John är kusligt lik prins John i Disneys Robin Hood, trots att Disneys prins är ett tecknat lejon. Samt att om det inte är ett sammanträffande, så castade de honom efter hur lik ett lejon han var, eftersom Ivanhoe kom ut nio år efter Robin Hood. Den här nyårsdagen diskuterade vi förekomsten av historiskt inkorrekt fönsterglas samt formen på torn.

Jag minns inte när jag första gången såg Ivanhoe för första gången, men har tydliga minnen av de skira sjalar i starka färger med guldtrådar som vi använde när vi lekte Rebecca på dagis. Åh, Rebecca! Hon (som spelades av Olivia Hussey) den vackra, goda och kunniga judinnan som ju var så mycket vackrare och godare än den blonda tönten Lady Rowena (Lysette Anthony). Men varje år valde Ivanhoe fel. Om och om igen valde han fel och fortsätter välja fel.

För några år sedan slog det mig emellertid att jag är lurad. Det är Ivanhoe (Anthony Andrews) som är den blonda tönten. Rowena har förvisso det där speciella väteperoxiderade gula håret – men hon är också en av de coolaste karaktärerna. När den sårade Ivanhoe svimmar efter torneringen försöker hon få Cedric – Ivanhoes far och hennes förmyndare – att hjälpa sin son, men han vägrar. Till slut är det Rebecca som övertalar sin far Isaac att ta hand om Ivanhoe och ta med honom till York. När de senare överges av sina ledsagare på vägen, är det Rowena som övertalar Cedric att Rebecca med far ska få färdas under deras beskydd. Hon är också full av bitande oneliners. Hela sällskapet tas vid ett tillfälle tillfånga av de normandiska riddarna De Boeuf, Guilbert och De Bracy, eftersom den senare vill gifta sig med Rowena.  De Bracy presenterar sig med att säga “Forgive me the intrusion, mylady. I am pleased to announce you are now the guests of my good friend Front De Boeuf”, varpå hon replikerar “I would rather, sir, go with bandits. But indeed – that is what you are.”  BOOM! *mic drop*

Efter att ha omvärderat Lady Rowena började jag också ifrågasätta om Ivanhoe verkligen är värd två så coola kvinnors kärlek? Rowena och Rebecca har så mycket mer gemensamt. Som kristen och adlig har Rowena i och för sig privilegier som Rebecca inte har. Men de är båda kvinnor i ett extremt patriarkalt system och som sådana hotas de båda två. Trots det har de stark moral och rättspatos och är inte rädda för att säga sin mening, även när det är obekvämt eller livsfarligt: som när Rowena vägrar att gifta sig med De Bracy eller som när Rebecca som vägrar att bli älskarinna åt tempelriddaren Guilbert.

Med mina nya glasögon blir deras sista scen tillsammans fantastisk. Rowena försöker övertala Rebecca att stanna i England, men Rebecca svarar “There´s a gulf between us, lady. Our faiths forbid us to cross that gulf.” Rebecca fortsätter “But I must tell you, your faith shows a gentleness and a kindness I will always cherish.” Hon faller på knä framför Rowena och utbrister “I bless God that I leave Ivanhoe with such a goodness of heart, I…” Hon avbryter sig själv och de ser på varandra. Den här scenen ganska banal och tråkig, men ta bort Ivanhoe ur konversationen och den blir suverän. De blankögda blickarna och tystnaden som följer blir talande. När Rebecca reser sig och tar farväl sväljer Rowena synligt, men säger ingenting.

Att i fortsättningen hoppas på att de ska skippa Ivanhoe och rymma tillsammans är dödfött, men lika hopplöst är det att hoppas på att Ivanhoe ska välja Rebecca. Sir Walter Scott skrev berättelsen för 200 år sedan och jag inbillar mig såklart inte att han hade någon lesbisk agenda – men att hoppas på ett alternativt slut med ett lesbian power couple i medeltida miljö är åtminstone lite upplivande.

 #teamRowecca

Taggar:

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg