Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserat listar de bästa ubåtsfilmerna!

Inlägg av Embla Sue Panova den 22 oktober 2014 i

Allmänt Onyanserat

ubåt

Som ni säkert vet gillar vi på Onyanserat att hänga med – och få saker är så på tapeten just nu som att åttiotalet kommit tillbaka. Vi tänker förstås på att det jagas ubåtar i Stockholms skärgård! Vi på redaktionen bara älskar tanken på knarrande skrov och en svettig besättning hundratals meter under ytan – åtminstone på film. Så här kommer våra grymmaste tips för dig som vill leva dig in i samtiden lite extra.

EMBLAS VAL – BELOW

Jag tror jag talar för hela redaktionen när jag säger ”jävla Måns Lindén” som paxade Das Boot. Den är ju liksom för ubåtsfilmerna vad Gudfadern är för maffiagenren. Men för att inte försöka hitta någon värdig andraplats alls väljer jag istället skräckfilmen Below. Den utspelar sig under andra världskriget och skildrar en hemresa till Amerika som inte riktigt går enligt plan. En kvinnlig sjuksköterska räddas och tas ombord, vilket skrämmer skiten ur besättningen (alla vet ju att en kvinna ombord på en ubåt equals bad luck). Konstiga saker börjar förstås hända och om ingen kan höra dig skrika i rymden kan definitivt ingenting rädda dig om du behöver fly för livet ombord på en ubåt.

Abyss1

The Abyss (1989)

LINDMANS VAL – THE ABYSS

Ubåt och ubåt. Undervattensfarkost säger jag. Same shit, different name liksom. Med den enda ubåtsfilmen värd namnet borta får man improvisera och valet faller då helt naturligt på James Camerons The Abyss. Det skall givetvis vara den oklippta versionen, en mastodontrulle på 171 minuter och snacka om att det finns mycket att älska i denna oändligt vackra men klaustrofobiska nagelbitare till undervattensdrama. Här har vi en utomjordisk ras, bestörta över människans våldsamma natur. Så till den milda grad att de tänker sätta stopp för galenskaperna genom att skapa stora vattenmassor och helt sonika dränka mänskligheten i ett massivt tidvatten. Våld mot våld är en gammal beprövad metod som sällan funkar och här står det snart klart att mänskligheten ändå kan räddas genom kärlek. Det är lite grand som när Gud går med på att rädda Sodom och Gomorra om någon hittar 10 rättskaffens representanter för det mänskliga släktet. I första moseboken sket det sig kapitalt och båda städerna dränktes i eld och sulfur men i Camerons saga räddar kärleken mellan Ed Harris och Elizabet Mastrantonios rollfigurer Homo Sapiens fortsatta existens på moder Jord. Låt gå för att dialogen kunde vara skriven av en femteklassare men när det kommer till att leverera spänning och en olustig känsla, när riggen översvämmas och panik utbryter är det svårt att sitta still, så är The Abyss din boj i bukten.

das_boot03

Das Boot (1981)

LINDÈNS VAL  DAS BOOT

Das Boot är inte bara världens bästa ubåtsfilm. Det är en av de bästa krigsfilmer som gjorts. Filmen ger en autentisk bild av krigets allra smutsigaste sidor. Tristessen, spänningen och skräcken varvas om vartannat i den till krigsfilm förklädda diskbänksrealism. Besättningen är förvisso tysk men de har inte mycket till övers för sin fürher. Deras skägg, stripiga och allmänna sjavighet står i bjärt kontrast till hur nazister brukar gestaltas på film. Att se Das Boot är närmast en fysisk ansträngning – regissörens version är tre och en halv timma lång och ångesten och klaustrofobin griper snabbt tag i den som tittar. Kameran följer besättningen genom skrymslen och vrår i vad som närmast känns som en lågteknologisk sarkofag och besättningens krigströtthet manifesteras i en anarkistisk galghumor som genomsyrar hela filmen. Men trots sjömännens totala cynism finns det en humanistisk ton som man bär med sig långt efter att filmen är slut. Vattnet som omsluter ubåten må vara grumligt men filmen är glasklar i sin gestaltning av krigets absoluta meningslöshet.

The Spy Who Loved Me (1977)

The Spy Who Loved Me (1977)

JONAS VAL  THE SPY WHO LOVED ME

The Spy Who Loved Me kanske inte är så mycket av en ubåtsfilm egentligen. Handlingen startar dock med att en rysk och en brittisk ubåt kommer på villovägar när skeppsredarmagnaten Stromberg tänkt erövra världen så där som Bondskurkar ofta vill göra.

Det var länge sen nu jag plöjde genom Bondfilmerna, men efter att sett om The Spy Who Loved Me kan jag nog ändå drista mig att säga att den upplevelsemässigt ligger på övre halvan. Sen att actionscenerna är utdaterade med dagens mått mätt får man leva med. Vad som förvånade mig mest var hur loj Jaws faktiskt är, nästan i zombieklass, men att gå runt med den kroppen var nog rätt ansträngande.

Men åter under vatten. För det händer ju faktiskt en hel del där, inte minst för de olyckliga som får åka Strombergs rutschkana ner till hajarna. Bonds legendariska vita Lotus Esprit som kan transformeras till en undervattensfarkost är minst lika cool som jag kommer ihåg den. Bestyckad med missiler som den är sänker den ju en helikopter riktigt snyggt exempelvis. Hade svenska försvaret haft sådana skulle Spetznas i Stockholms skärgård få det jobbigt. Eller inte.

Mest tänker jag på hur kul det vore om Stromberg istället för Karl hade hetat Glenn i förnamn.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg