Senaste Kommentarer

Top Commenters

Rocky Horror – audience participation

Inlägg av Therese Wåtz den 8 augusti 2017 i

Allmänt

Under pride-veckan har den sexpositiva filmen Rocky Horror Picture Show visats de senaste 5 åren. Med namn som Tim Curry och Susan Sarandon på rollistan, går visningarna slutsålda nästan varje gång. Varför, kan man då fråga sig. Varför går folk om och om igen på den här ganska konstiga sci fi/horror-filmen, som egentligen kanske inte ens är särskilt bra. Svaret är ”audience participation”. Man ser alltså inte filmen så som man ser en film normalt. Man förväntas att bidra själv till upplevelsen, och det är det som gör den här filmupplevelsen extraordinär. Ett fantastiskt koncept som jag fick vara med om under en av årets välorganiserade visningar på Zita i Stockholm. Efter visningen var vi i mitt sällskap ganska fascinerade över hela grejen. Hur har det blivit så stort och var kommer allt ifrån? Jag bestämde mig för att göra en djupdykning.

Så här snygg publik är det inte ofta man stöter på.

Rocky Horror Show är en musikal skriven av Richard O’Brien, som efter sin framgång till slut blev filmatiserad under namnet Rocky Horror Picture Show. O’Brien var med även här, tillsammans med Jim Sharman. Filmen handlar om ett par som får problem med sin bil och sedan hamnar hos transylvaniern Frank N. Furter. Här sker allt möjligt spännande, läskigt och sexuellt. Det är frisläppt och lusten har inga gränser. Det är detta som satte filmen på kartan, men när den kom ut så fick den ett ganska svalt mottagande. Inom kort visades den endast som midnatts-film och var på väg att läggas ner. Den hade som tur är en liten skara anhängare som såg den om och om igen, vilket höll den kvar på biograferna ändå.

 

Den här klicken med fans lärde sig ganska snart alla sånger, danser och även dialoger. Så till den grad att de började tala tillbaka till karaktärerna, och sjunga med där de sjöng, och såklart att dansa ”the time warp”. Inom kort utvecklades detta med att vissa häcklingar skulle efterfölja vissa karaktärer och vissa svar skulle komma efter vissa repliker. En ritual blev till och den ritualen fick ett eget manus. Man måste till exempel reta Kriminologen för att han inte har någon hals, Brad och Janet smädas med obsceniteter och stackars Dr Scott får någon sorts grymtning varenda gång man ser honom.

Det är en hel vetenskap att lära sig hela ritualen.

Idag ser vi inte bara publiken delta med ord, utan det är en hel del rekvisita involverat. Vattenpistoler, tidningar, plasthandskar och rostat bröd är bara en liten del av vad man kan ha med sig på en visning. Ett helt fantastiskt koncept som lever vidare genom generationerna, och som jag hoppas kommer leva vidare även när mina barn och barnbarn är stora nog att stifta bekantskap med Frank N. Furter, Rocky, Janet och Brad.

 

Skrivet av Therese Wåtz

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg