Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sicario 2: Day of the Soldado – Mörkare och våldsammare uppföljare som speglar världens politiska tillstånd

Inlägg av Cissi Eriksson den 28 juni 2018 i

Allmänt Recensioner

Personligen älskade jag Sicario (2015) för dess bottenlösa mörker med fantastiska skådespelare men tyvärr valde Emily Blunt att inte hoppa på uppföljaren. Men jag kan snabbt konstatera att Sicario 2: Day of the Soldado fungerar väl utan henne då Josh Brolin och Benicio del Toro är herrar som kan leverera på högsta nivå. Det är som vanligt den Mexikanska drogkartellen som står i fokus och nu har de börjat smuggla in självmordsbombare för IS som spränger en matvarubutik full med civila i Kansas City. Försvarsministern (Matthew Modine) går ut i en presskonferens och lovar att de skyldiga skall få sota för vad de har gjort i sann president Bush-anda som efter 11 september dåden.

Josh Brolin pangar på.

De kontaktar agenten Matt Graver (Josh Brolin) vars metoder det inte pratas högt om och på mötet med försvarsministern säger Graver:  ”You want to see this thing through, I’m going to have to get dirty”. Försvarsministern: ”Dirty is exactly why you’re here”. Graver rekryterar åter sin vän Alejandro (en helt jäkla utmärkt Benicio del Toro), före detta åklagare med tillfällig status mördarmaskin som har ett horn i sidan till en av kartellbossarna. För att starta krig mellan kartellerna som gynnar USA i jakten på terrorister iscensätter Graver kidnappningen av dottern till den kartellboss som Alejandro avskyr mest men saker och ting går överstyr.

Amerikanska regeringen kidnappar barn även i Sicario 2: Day of the Soldado.

Det är en nattsvart berättelse om våld som bemöts med mer våld för att få det man vill ha, regler existerar inte och människor är handelsvara. I dagens cyniska och iskalla politiska klimat där USA sätter flyktingars barn i ”läger” vid gränsen passar premiären av Sicario 2: Day of the Soldado som handen i handsken då den ges mer tyngd. Hopplösheten hos människorna i berättelsen blir mer uppenbar. Det är svårt att göra film av den här typen av händelser då det gärna bara blir pang pang och dödande men regissören Stefano Sollima förvaltar Taylor Sheridans manus med finess. Rapp och smart dialog som med skådespelarnas oerhört höga kompetens får dig att sitta käpprätt upp i biosalongen med en molande obehagskänsla i magtrakten. Obehaget ökar tillsammans med utmärkt musik av isländska Hildur Gudnadottir som verkligen sätter tonen för handlingen.

Benicio del Toro som är filmens stora stjärna.

Josh Brolin är lika bra som Matt Graver även denna gång. Graver har en underhållande och rå cynism, finns det något i hela vida världen som skulle kunna göra honom känslosam och mållös? Det visar sig under resans gång. Den största stjärnan i Sicario 2: Day of the Soldado är och har alltid varit Benicio del Toro. Herregud, vilken närvaro den mannen har. Hans ögon skiftar från kall likgiltighet blickandes ned på en korrupt advokat han pepprar full med kulor i filmens första scener med orden ”adios”, lika snabbt skiftar de till varma och ledsna när han på teckenspråk berättar om sin avlidna dotter för en döv man som erbjuder honom husrum för natten. Han gör definitivt en repris på sin skådespelarprestation från Traffic (2000) som gav honom en välförtjänt Oscar.

Scen som ger gåshud.

Explosiva actionscener som sprutar testosteron likt en fontän, kan riktigt känna hur jag får hår på bröstet och mörkare röst ju längre filmen fortgår. Scenerna med en biljakt innehållandes black hawk helikoptrar ger gåshud men styrkan i berättelsen ligger i dialogen. Taylor Sheridans författande är perfekt och här ser man hur viktigt det är med ett bra manus. Sheridan skrev manuset till Sicario och känner karaktärerna utan och innan vid det här laget. Lägg till några av de bästa skådespelarna som finns på marknaden just nu så får du sommarens bästa actiondrama. En mycket värdig uppföljare och i slutscenen hintas det om en fortsättning. Om Benico del Toro säger ja gör jag också det.

Sicario 2: Day of the Soldado har premiär den 29:e juni

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Olof

    Välskriven recension av en mästerlig film. Något av det bästa jag sett i genren. Undrar vad som hade krävts för att ge den 5 av 5; jag hittar inte mycket att klaga på under filmens drygt 2 timmar.

Fler onyanserade inlägg