What´s the story ´bout Monty Python´s glory?

Titta på oss! Vi är roligast i hela världen!!

När det var som allra varmast stapplande jag runt på gatan som en drucken man. Svettig och pressad som Christopher hade sagt. Jag fann till slut ingen annan lösning än att söka mig in i en kyrka. Där är det ju alltid svalt och skönt. Och mörkt. Så pass mörkt att jag snubblade på en tröskel och in i en bänk. Jag skrek ut min smärta och utan att tänka närmare svor jag rakt ut i luften. I guds hus. Jag svor i kyrkan.

Och nu ska jag göra det igen.

Jag fattar inte grejen med Monty Python.

I vår värld av tvärsäkra åsikter brukar ofta Monty Pythons humor framhållas som den allra ädlaste. Helt tidlös och alltid lika rolig. Humorns ground zero. Jag håller inte med. Överhuvudtaget. Jag tycker att större delen av deras produktion spelar i samma division som en genomsnittlig artikel ur ”Blandaren”. Eller Grönköpings Veckoblad. Herrarna i Monty Python möttes ju på Oxford och Cambridge och är djupt präglade av den studentikosa humorn. Ränderna går aldrig ur, och de inom kulturvärlden som bestämmer vad som är roligt har samma bakgrund.

Att påstå att Monty Python är tråkiga och överskattade kan potentiellt utlösa en ”läsarstorm”. Kanske liknande den som blev när jag skrev om Marcus Birros omättliga begär efter uppmärksamhet?.  Jag tar gärna det. Men ännu hellre skulle jag vilja att ni förklarar och pekar på vad som är så roligt. Jag tycker att ”Monty Python and the Holy Grail”, ”The Meaning of Life”, ”Life of Brian” är lysande exempel på att det inte går att göra filmer som är roliga från början till slut. Det duger inte att stapla sketcher på varandra och hoppas att det löser sig i redigeringen. Visst, filmerna är bitvis småkul men några så kallade ”skrattfester” är de absolut inte.

Jag tog fram ett par sketcher som allmänt anses vara det bästa som Monty Python har presterat. Det är ”Silly Walks” och ”Dead Parrot”. Det första är ett exempel på fysisk humor, det andra på lite mer dialogdriven komik. Titta gärna på dom. Texten fortsätter nedanför klippen.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9ZlBUglE6Hc[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=npjOSLCR2hE[/youtube]

”Silly Walks” är i grunden en ganska bra idé, men väldigt illa genomförd. Den fysiska humorn är marginellt bättre än det som clownerna på Cirkus Brazil Jack presterar. ”Dead Parrot” är ju en sketch helt utan mål vilket det abrupta slutet skvallrar om. De element som förväntas bära sketchen i fem och en halv minut är alltså:

• En död papegoja
• En knasig dialekt
• En lösmustasch

Jag vet inte…men…räcker verkligen det? Ä R detta så hysteriskt roligt som publiken verkar tycka?

Kan vi inte bara enas om att tiden har sprungit ifrån denna mossiga form av humor? Vi har ju faktiskt Larry David, Ricky Gervais och Bill Hicks.

Det räcker för mig.

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Blir ofta besatt av smala ämnen och inhämtar all information för att sen snöa in på något annat. Älskar oändliga storylines och är HBO-taliban. Funderar därför på att sluta titta på långfilm helt och hållet.

Fler inlägg av Måns Lindén Maila Måns Lindén