Senaste Kommentarer

Top Commenters

X-Men First Class – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 4 juni 2011 i

Allmänt Recensioner

Jag gillar verkligen när handlingen i superhjältefilmer kopplas till verkligheten. När det fantastiska sätts i en verklig kontext så att säga. Därför är inledningen på X-Men First Class så bra, där man får se vad som egentligen hände med Erik Lehnsherr (som senare blir Magneto) och hans familj i koncentrationslägret i Polen 1944, och därmed förstår mer vad som ligger bakom hans handlingar och drivkraft.

Charles Xavier (James McAvoy) i sin tur kommer från en överklassfamilj, och doktorerar i Oxford på mutation, ett ämne han är såklart är extra insatt i eftersom han själv har förmågan att läsa och kontrollera andras tankar. Hans enda vän är fostersystern Raven (Jennifer Lawrence), en kameleont som inte vill visa sig i sin naturliga form (det vill säga en blå varelse med fjäderliknande hud). När en CIA-agent upptäcker att det finns mutanter kontaktar hon Xavier. De upptäcker att mutanten Sebastian Shaw (Kevin Bacon) har riktigt ondskefulla planer, och deras vägar korsas med Erik Lensherr, som har en alldeles egen anledning att vara ute efter Shaw.  Eriks mutantförmåga är att han är magnetisk och alltså kan kontrollera metall. En mycket kraftfull förmåga ska det visa sig. De slår sina påsar ihop, och samlar fler mutanter för att bekämpa Shaws planer på att starta ett tredje världskrig och utrota människan.

popgänget är samlat

Detta är alltså en slags prequel till de tidigare X-Men-filmerna, snarare än en omstart. Och det är ju alltid fascinerande att se hur allt startar, hur mutanterna för första gången får uppleva att de inte är ensamma om att vara som de är, hur karaktärer som man sett i de andra X-men-filmerna var i början, och hur relationen mellan Professor X och Magneto gick till att bli så som den är senare i historien. (Visserligen stämmer inte allt i enlighet med de andra filmerna, karaktären Emma Frost är till exempel tonåring när hon syns i X-Men Origins: Wolverine, som utspelar sig på 1970-talet, medan hon här är vuxen. Det finns även andra exempel, som är mer av spoilers, men å andra sidan så är inte heller serieförlagorna som filmerna bygger på alltid helt logiska när det gäller kontinuitet i handling och så vidare)

Regissören Matthew Vaughn har gjort en mognare film än de tidigare X-men-filmerna, och att ha två karaktärsskådisar som Michael Fassbender och James McAvoy i huvudrollerna som Erik Lehnsherr/Magneto och Charles Xavier gör verkligen sitt till. Det är ingen hemlighet att jag är ett stort Michael Fassbender-fan, och han gör Erik till en cool, lagom arrogant, lynnig mutant. Han får dessutom användning för sina språkkunskaper (han är tysk-irländare) och pratar tyska, lite franska och lite lite spanska i filmen. (Plus i kanten till regissören som låter ryssar tala ryska, tyskar tala tyska, och så vidare. Ingen fånig engelska med brytning här inte).

Erik hottar upp outfiten lite

En stor svaghet för filmen är att de onda mutanterna är väldigt endimensionella och rent ut sagt ganska tråkiga. Visst, Kevin Bacon gör en helt okej insats som skurk, men hans två medhjälpare Azazel och Riptide känns bara parodiska och har inte ens fått några repliker i filmen (Azazel ser snarare ut som en businessman i Halloween-kostym än den urgamla demonliknande mutant han är i serieförlagorna). January Jones (vilket fantastiskt namn!) spelar sin mutant Emma Frost som en lite ondare version av Betty Draper (rollen hon spelar i Mad Men), i halvnaken Bond-brud-outfit. Svårt att säga dock om hennes bleka insats beror på att hon faktiskt inte är en så bra skådis, eller mer på att hon inte fått så mycket att jobba med? Kanske en kombination av båda.

Om January Jones hade spelat Bondbrud hade hon antagligen inte ens behövt byta namn

Filmen utspelar ju sig på 1960-talet, och det märks att Vaughn inte bara inspirerats av andra Marvel-filmer, utan också av agentfilmer i stil med James Bond. Allt blir lite kornigare så att säga, och det är riktigt schysst att se Erik Lehnsherr i polotröja och tidsenliga solglasögon och Charles Xavier i stickad slipover och tweedbyxor.

Det faktum att det utspelar sig på 1960-talet gör också att det placeras mer i en verklig kontext. Kalla Kriget blir en perfekt inramning till händelserna i filmen, och plötsligt får man en helt annan syn på hur Kubakrisen skulle ha kunnat gå till… När mutanterna ser John F Kennedy hålla tal på tv, om händelser som de till viss del är inblandade i, känns den overkliga världen så mycket mer verklig. Precis som det ska vara i en serietidningsvärld alltså.

Trailer till X-Men: First Class från rstvideos trailerarkiv.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Som gammal serietidningsnörd så är det kul att se hur väl X-men förvaltas med bra skådisar, bra regi och ett helt ok manus. Nu ser jag gärna en fortsättning på X-men i samma tidsperiod.

  • Såg om den igår och min man-crush på Fassbender blir bara större…

  • Ingrid

    Fullt förståeligt

Fler onyanserade inlägg