Christophers val:

Grizzly Man

Christopher säger: ”Timothy Treadwell gillar björnar. Nej, han älskar dom. Han är deras kompis och kommer göra allt för att skydda dom. Är han sinnessjuk eller bara en riktig djurvän? Werner Herzogs fantastiska dokumentär är ett fulländat mästerverk och bland det starkaste jag sett i dokumentärform. Werner Herzog har kallats för Tysklands Bergman. Han är så mycket mer än det.

Lindmans val:

Sin City

Lindman säger: ”Med en skådespelarensemble som skulle få vilken regissör som helst att drömma våta drömmar lyckades trion Miller, Rodriguez och Tarantino att återskapa den råa atmosfären från de populära serietidningarna. Aldrig någonsin har väl en serietidningsadaption utförts så smakfullt, så våldsamt, så vackert och så mördande effektivt som i Sin City. Bullets, boobs and beheadings, allt ryms i denna visuellt fulländade adrenalinkick!”

Måns Lindéns val:

Good Night and Good Luck

Måns säger: ”En nostalgisk moralbomb där George Clooney ger sin bild av hur han tycker att journalistiken borde vara. Genom stram regi, krispigt foto och utmärkta skådespelarinsatser övertygade han i alla fall mig.”

Ingrids val:

Brokeback Mountain

Ingrid säger: ”Storslagna naturbilder, ett fulländat soundtrack och en smärtsam och skitig kärlekshistoria när Ang Lee filmatiserade novellen om kofösarna Ennis del Mar och Jack Twist som förälskade sig där uppe på Brokeback Mountain. Att Heath Ledger gick bort bara några år senare gör filmen om möjligt ännu sorgligare.”

The Weather Man

Christian säger ” 2005 var ett ganska svagt år förutom ovannämda filmer. Dock var The Weather Man en liten pärla trots att Nicolas Cage spelar huvudrollen. En indiefilm med stort hjärta och lite galen humor. Regissören Gore Verbinski har mest gjort usla filmer om sjörövare men här fick han till det. Se den om ni inte gjort det än.”

Blue Valentine

BÄSTA FILM

1. Blue Valentine (recension)

Den 31:a mars började mitt personliga helvete. Efter den ödesdigra dagen har jag legat sömnlös, ofta många nätter i sträck, och jämrat mig. Frågan ”varför?” har ekat i huvudet och jag har förgäves sökt ro i själen. Med ångesten som ständig följeslagare har jag utvecklat en hålögdhet och en gråaktig hy som ofta har skrämt vilt främmande barn på stan. Vad det var som hände den 31:a mars? Det var då jag skrev om Blue Valentine och gav den ett löjligt lågt betyg som jag enda sedan dess har velat ändra. Liksom man har svårt att se vad man har mitt i ett skeende (Tom Kiefer sa det så klart bäst i Don´t know what you got til it´s gone) kan det vara svårt att inse att man redan i årets första kvartal såg den i särklass bästa filmen. Om ni ännu inte har sett det här svidande vackra mästerverket om kärlekens förgänglighet och vedermödor så är det hög tid. Scener ut ett äktenskap har aldrig skildrats så knäckande starkt.

2. Medan åren går

Att Mike Leigh skulle göra en av årets bästa filmer var kanske inte någon högoddsare. Efter några formmässiga utflykter återvände han till mammas gata och skildrade mänskliga relationer på det sätt som bara han kan. Det är lågmält och levande, organiskt och naturligt. Jim Broadbent och Ruth Sheen är formidabla i den här vackra film som utspelar sig under fyra årstider i lugnt brittiskt mak.

3. Drive (recension)

Att vi nu har gått in i Ryan Goslings tidevarv torde väl vara ganska uppenbart. I den här formsäkra och stenhårda filmen kliver dansken Refn fram ett par steg och visar att han nu tillhör världseliten. Regin är fantastisk och helt välförtjänt fick han pris i Cannes för sin insats. Min enda fråga är: Vad var dealen med masken under strandscenen?

4. Tree of Life

När Terrence Malick gör film åker den breda penseln fram. Det är pretentiöst så det sprakar om det när han tar sig an De Stora Frågorna i denna svindlande film. Älska det eller hata det. Jag vet vilken sida jag står på.

5. Oslo 31:a augusti (Recension)

Hur känns den här pitchen: ”Under ett dygn följer vi en ex-knarkare under hans framfärd i Norges huvudstad. Han möter många hinder på vägen och slutet är både oundvikligt som befriande.”. Inte så övertygande? Läs Ingrids recension och kom på bättre tankar.

BÄSTA TV

The Trip

1. The Trip

Att årets bästa TV-upplevelse skulle handla om två medelålders krisande män som reser runt på den engelska landsbygden och äter lyxmat, gnäller och imiterar skådespelare var kanske inte vad jag hade trott i alla fall.

2. Homeland (Recension)

Männen bakom 24 blev vuxna och gjorde årets mest spännande TV-drama. Med en helt fantastisk Claire Danes i huvudrollen, komplexa karaktärer och ett drivet manus satt jag på nålar fram till den isande slutscenen. Säsong 2 är redan beställd och väntan kan inte bli kort nog.

3. Louie säsong 2

Säsong 1 var oerhört bra och Louie berättade i intervjuer att han hade fått helt fria tyglar av TV-bolaget. Inför säsong 2 måste tyglarna slängts på tippen helt och hållet. Det Louie CK gör är faktiskt helt unikt. Inget avsnitt är det andra likt, han experimenterar med formen och han låter ofta svärtan överskugga humorn på ett som ingen annan komiker vågar göra. Han jagar inte de billiga skratten och vågar visa sig mänsklig på ett sätt som hans mer fåfänga kollegor bara kan drömma om. Det må vara ett slitet epitet, men Louie CK är något så ovanligt som ett komiskt geni.

4. The Hour

Inget år är komplett utan minst en briljant brittisk serie. Med perfekt inkapslad tidsanda skapade BBC ett drama genomsyrat av kalla krigsparanoia och briljant dialog.

5. Sherlock

Att uppdatera en klassisk karaktär kräver gott omdöme och fingertoppskänsla. Och i fallet Sherlock Holmes – humor. BBCs version har med andra ord allt det som Guy Richies filmer saknar och 2012 kommer säsong 2!

Submarine

SÄMSTA FILM

1. Submarine (Recension)

Få saker provocerar så mycket som framkrystad konstskoleanstruken quirkyness…

2. The Future (Recension)

…och det gäller på båda sidor av Atlanten…

3. Dogtooth (Recension)

…det är inte ens OK i länder som har drabbats av djup ekonomisk kris.

Skavlan

SÄMSTA TV

1. Skavlan

Att denna självgoda norrbagge får fortsätta föra det ”goda samtalet” på bästa sändningstid är det värsta som här hänt sedan Utöya. Han är konstant dåligt påläst, plump och sexisktisk och en genuint dåligt intervjuare. Hans agenda är klar redan innan sändning och då alla andra hör följdfrågor hör Skavlan sin egen röst uppmana honom att le ”busigt” mot kameran.

2. Så mycket bättre

Om Per Schlingmann fick skapa en TV-kanal så skulle den kanalen vara TV4. Och aldrig har väl Alliansens menlöshet, överfört i TV-format, varit tydligare än i Så mycket bättre. Att de utan undantag förutsägbara tolkningarna om och om igen seglar upp på topplistorna är det yttersta beviset på svenska folkets genuina ointresse för musik. Formatet är cyniskt, reaktionärt och lika falskt som krokodiltårarna som rullar ner för E-Types kind.

3. Idol

Saker jag inte vill se 2012:

• Anders Bagges vit maktskägg.
• Anders Bagges teatraliska grimaser.
• Anders Bagges frampressade tårar.

Tack.

Sista ordet:

Det har aldrig varit mer spännande att vara film & TV-intresserad än just nu. Storfilmerna är mäktigare än någonsin och 2012 har vi både aliens, hobbitar och fladdermöss att se fram emot. Dokumentärfilmen mår bättre än någonsin och SVT gör med DOX en ovärderlig kulturgärning. TV-serierna är bättre än på år och dag; HBO har fått sund konkurrens från till exempel AMC, Showtime och F/X och intelligent underhållning premieras. Skräckfilmer går upp på biograferna vilket var fullständigt otänkbart bara för några år sen. Filmfestivalerna i landet blir allt mer populära vilket gör att det smalare utbudet kan upplevas på stor duk och Cinemateket har fått en nytändning efter några dammiga år.

Att trots detta digra utbud Stig Helmer parkerar sig på biotoppens första plats får man kanske helt enkelt leva med.

Gott nytt år på er alla och tack för att ni läser och tycker till.

Upside down (Recension)

Fantastisk dokumentär om skivbolaget Creation. Uppgången, storhetstiden och fallet. Otroligt intressant, lärorikt och Alan McGee. Denna urkraft som hittade Oasis och Primal scream och skapade ett imperium med kroppen full av olagliga ”vitaminer”. Noel Gallagher bjuder på smugness deluxe och bättre soundtrack får du leta efter.

Tintin Äventyr – Enhörningens hemlighet (Recension)

Plötsligt blev jag barn igen och ville stanna så. Det måste vara ett bra betyg. Slår du upp Matiné i ett uppslagsverk så ska det finnas en bild från filmen där, det anser jag vara rimligt. Jag ska försöka styra upp det.

The Trip (Recension)

Tänk er följande. Du ska pitcha en filmidé för en pengasugen producent. Pitchen börjar:

-Den här filmen ska handla om två män som gnabbas och hatälskar varandra. Dom reser runt och ska recensera fina restauranger och dom är jävligt bra på att imitera Michael Caine. Vad säger du? Ska vi filma?

- Dra åt helvete.

Som tur är så vågade någon göra filmen ändå. Ett mästerverk om ingenting.

X-men First Class (Recension)

Jag har aldrig varit en serietidningskille. Jag har aldrig fått gåshud av när Hulken blir grön eller förstått hur Tobey Maguire är perfekt som Peter Parker. Därför är det extra kul att få utnämna X-Men First Class till den bästa serietidningsfilmen någonsin och en av årets mest underhållande filmer. Michael Fassbender och James Mcavoy får jag gåshud av.

Water For Elephants (Recension)

Jag kanske är den enda i hela världen (inga Twilightfans inkluderade) som tycker Water For Elephants är en fantastisk film. Är det min cirkusådra? Är det miljöerna eller är det Christoph Waltz ondska? Jag vet verkligen inte. Det jag däremot kan svara på är att jag grät Kungsgatan fram till Hötorgets tunnelbana. Om inte det är ett bra betyg så säg?

BÄSTA TV

Dexter (Säsong 6)

Jag kan inte minnas en serie som hållt samma klass i hela sex säsonger! Dexter Morgan gör mig aldrig besviken. Ni som sett sista avsnittet av säsongen måste likt mig haft svårt att koncentrera er på julmiddagen och klapparna samtidigt som ni postat och sökt på diverse Dexter forum för att se vad andra fans tror kommer hända efter att…

American Horror Story

Den första skräckserien är producerad! Skaparen av Nip Tuck har lyckats igen. Jessica Lange är så hård och bra som granne till huset som Gud glömde. Det är otäckt, bisarrt och otroligt bra skrivet. Dylan McDermott är pressad i alla avsnitt. Bara så ni vet.

Shark Tank

Dragons Den från USA. Ni vet vad man säger: Allting är lite större och lite bättre i Amerika.

This is England 86

Som Christian redan informerat om så sändes den 2011 till Sverige och måste därför vara med. Det är brittisk diskbänksrealism när den är som bäst. Det är underbart att återse alla ”vänner” från långfilmen igen. Woody vill jag bli kompis med på riktigt. Vänskap, ångest, glädje och det osar fish and chips genom tv:n. Jag fyller mina lungor. Det måste du med göra.

This is England 88

Bäcksvart. Fish and chipsen luktar bränt. Vad bra man har det ändå.

SÄMSTA FILM

Poppers Pingviner (Recension)

Jim Carrey är polare med pingviner. Gud så tokigt!

Reel Steel (Recension)

Hugh Jackman coachar robotar! Gud så mycket framtid!

Tower Heist (Recension)

Eddie Murphy försöker stjäla pensionspengar och skrattar inåt! Gud så roligt!

Scream 4 (Recension)

Neve Campbell är jagad igen! Gud så ironiskt!

Never Let Me Go (Recension)

Sci fi med romantisk drama! Gud så FRÄSCHT.

SÄMSTA TV

Stockholm – Båstad (Recension)

Peter Magnussons Stockholm/Båstad skulle bli nya Solsidan. Det blev inte ens skuggsidan. Det var aldrig roligt eller bra. Det var bara tomt och helt utan finess. Sen tycker jag det är synd att inte alla snoppar som verkade ha en viktig roll i serien inte blev omnämda i eftertexterna. För inte var dom med bara för att ”chocka”? Va? Vaddå? Var det ett billigt sätt att? Jaha. Okej. Herregud.

Idol

”Vi tar en paus” sa tv4 efter årets omgång. Ni vet vad ”ta en paus” betyder va? Jag hoppas bara tv4 förstår innebörden med.

Fångarna På Fortet

Låt mig citera: I maffiafilmer när någon just blivit misshandlad till döds fortsätter ofta gärningsmannen (tänk Joe Pesci) slå och sparka till någon rycker bort personen och skriker – ”det räcker! Han är död! Det räcker!” Tänk er nu en tv producent som sparkar och slår på Fångarna på fortet- Det ska sparkas till sista droppen. Skillnaden är att ingen drar bort honom från liket.

Slutligen:

Jag vet. Jag har försökt släppa greppet om agent 007. Men jag måste erkänna att jag ser fram emot Skyfall. Jag tycker det ska bli intressant att se vad Dorsin gjort med The Office. Jag hoppas att Äkta Människor blir en fantastisk serie och jag fortsätter hoppas på att Midnight Run 2 får klartecken att sparka igång.

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2011-%e2%80%93-christopher/feed/ 0 http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2011-alex/ http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2011-alex/#comments Fri, 30 Dec 2011 18:32:54 +0000 Alexander Kantsjö http://onyanserat.se/?p=26049 Läs hela]]>

BÄSTA FILM

"-Wow... vilken... fi... film!"

Crazy Stupid Love

Jag älskar filmer som hoppar hage mellan känslorna, ena sekunden skrattar man och i den andra så dyker den där klumpen i halsen upp utan förvarning. En ganska klassisk historia om en man (Steve Carell) som inkapslats i slentrianens trygga famn och tappat bort sig själv, när hans fru (Julianne Moore) begär skilsmässa efter en otrohetsaffär tvingas han mer eller mindre tillbaka till livet och få hjälp av en äckligt snygg och charmig kvinnokarl (Ryan Gosling). Jag blir alldeles bubblig i magen av den här filmen, på det bra sättet alltså. Det här är feelgood/feelbad när det är som bäst!

Source Code

Duncan Jones slog mig bildligt talat på käften med sin minimalistiska debut ”Moon”, så jag hade minst sagt höga förväntningar på denna Sci-fi-thriller. Att jag dessutom läst manuset innan och älskade det satte ribban extra högt. Jag vill inte påstå att filmen nådde ändå upp till mina förväntningar, men det här är ändå en av årets bästa filmer i mitt tycke. En hitchcock-osande thriller som lyckas hålla spänningen uppe från början till slut och en lagom komplicerad historia med några sköna tvister och vändningar.

X-men: First Class

Superhjältar har figurerat flitigt på vita duken dom senaste åren och både Marvel och DC tycks vilja blåsa liv i varenda trött trikåbärande figur dom har i sin gedigna portfolio. X-men: First Class är dock i en klass för sig, ordvitsen ofrivillig, där karaktärer, story och action får nästan lika stort utrymme. En ”origin”-berättelse som verkligen köttar ut hjältar och skurkar, relationer och viljor. James McAvoy och Michael Fassbender är klockrena som Charles Xavier och Erik Lehnsherr a.k.a Professor X och Magneto, deras vänskaps väg till fiendeskap är minst lika intressant som alla välkoreograferade actionsekvenser. Bästa superhjältefilmen hitills.

Horrible Bosses

Tre män som alla hatar sina chefer bestämmer sig för att hjälpa varandra ha ihjäl dom. En riktigt grabbig och på sina ställen riktigt låg komedi som ändå fick mig att skratta mest under 2011. Här går jag inte på mycket mer än hur ofta och högt jag skrattade. Skulle jag sätta mig ner och verkligen analysera filmen så skulle jag säkert hitta flera logiska luckor, men här handlar det ju om ren och skär underhållning så varför anstränga sig? Vill ni skratta åt tre tafatt män som gör dumma saker så är det här filmen för er.

Limitless

En otroligt snygg film! Fotot och färgerna förmedlar känslor lika mycket som berättelsen. Bradley Cooper spelar misslyckad författare som lägger vantarna på en intelligenshöjande drog som gör honom till världens smartaste man. En spännande och tight thriller som höll mig på helspänn och som höll vad den lovade i stort sett rakt igenom. Även här finns det väl en del logiska luckor men dom förbiser jag utan problem när det är så snyggt och välgjort.

SÄMSTA FILM

Ja häng med huvudet Conan... och skäms!

Conan The Barbarian

Robert E. Howards väloljade barbar blir brutalt våldtagen av regissören Marcus Nispel i detta höftskynkade spektakel. Ingenting landar där det ska; manuset är taffligt och så klischéspäckat att det nästan spricker, actionscenerna är statiska och platta, skådespeleriet stolpigt och kostym och rekvisita tycks ihoplånat av ett lajvsällskap med downs syndrom. Det här är film när den är som sämst! Jag kan inte se en enda anledning till varför den här filmen överhuvudtaget ska ses, den är inte ens dålig på ett underhållande sätt. Den är bara usel!

Pirates of The Caribbean – I Främmande Farvatten

Den fjärde filmen i ”trilogin” om den försupne rockpiraten Jack Sparrow gör själ för sin undertitel för här har man verkligen gett sig ur på en resa utan något märkbart mål. En resa som verkar ha gjorts bara för att tjäna ytterligare pengar på ett redan urvattnat koncept och för att Johnny Depp verkar trivas i Sparrows romraglande kropp. Manuset är så skrattretande dåligt att jag nästan blir förbannad över att någon faktiskt fått betalt för det, det rusas igenom fjantighet efter fjantighet och dom få relationer som faktiskt finns är så lövtunna att dom knappt märks. Hur man kan fortsätta göra sämre och sämre filmer efter en klockren första film är för mig en gåta. Kanske det kan bli del fem… Pirates of The Caribbean – The Search for a Good Script.

Baksmällan II

Jag läste igenom min egen recension av den här filmen och undrade hur fan jag tänkte när jag gav den en trea. Jag minns att jag satt i biosalongen och var ända ganska underhållen. Så här i efterhand när jag sett filmen igen så undrar jag om jag gick på någon form av lyckopiller den dagen. Efterföljaren till en av dom roligaste filmerna någonsin är bara en blek karbonkopia av originalet och saknar allt som gjorde den första filmen bra. Det känns som om manusförfattarna bara har tagit första filmen, suddat ut och fyllt i med större och värre saker. Saker som dessutom är sämre och tråkigare än i originalet. Alla medvetna referenser till Baksmällan I känns bara krystade och lama, som en uttalad ursäkt för att dom stulit från sig själva. Skit i den här och se ettan igen istället.

The Change-Up

Det smärtar mig att se två bra skådespelare i en riktigt urusel film. Både Jason Bateman och Ryan Reynolds är två av mina favoritskådisar men här blir jag tvungen att hata dom båda två en aning. Bateman spelar uttråkad familjefar och Reynolds en kvinnofällande slacker, under framkrystade omständigheter byter dom kropp och lär sig en läxa på vägen. Vägen är dock kantad med pinsamma och barnsliga skämt som får mig att greppa skämskudden så krampaktigt att knogarna vitnar. Skratten är lika frånvarande som dom båda skådespelarnas integritet och det var med nöd och näppe som jag orkade med ända till slutet. Jag önskar verkligen att jag sluppit se Ryan och Jason förnedra sig själva på det här viset!

Drive Angry

En man rymmer från helvetet för att jaga efter männen som dödade hans fru/dotter/klasskamrat/granne eller vad det nu var och våldför sig på dom under onödigt utstuderade omständigheter. Nicolas Cage fortsätter att göra smörja efter smörja, denna ständigt överspelande nepotism-anställda pajas har tappat all koll när det gäller val av filmer. Det är svårt för mig att skriva hur dålig den här filmen är, delvis för att jag faktiskt inte såg klart den och delvis för att det jag såg av den var så fruktansvärt dåligt att jag fick okulär stigmata efter bara några minuter. Undvik till varje pris! VARJE PRIS!

BÄSTA TV

"-Zombies beware, the models are here!"

The Walking Dead – Säsong 2

Efter en klockren första säsong fortsätter zombiesuccén att leverera på toppnivå. Även om det i den andra säsongen är ett något långsammare tempo så lyckas man upprätthålla känslan av utsatthet och hopplöshet. Relationerna spelar egentligen en större roll än det yttre hotet och det är intressant att se hur vanliga människor beter sig och förändras under en världsomfattande katastrof. Det är välskrivet, välspelat, välproducerat och välregisserat. Alla bitarna faller på rätt plats och jag hoppas dom lyckas hålla nivån uppe i fortsättningen.

Louie – Säsong 2

Stå-upp-komikern Louis CK levererar en ganska lågmäld och tragikomisk serie baserad på sin stand-up-rutin och sitt eget liv. Detta semisjälvbiografiska lilla mästerverk slår an ett perfekt ackord på mig humorharpa med sitt nästan dokumentära bildspråk och jordnära berättargrepp. Relationsproblem, föräldraproblem, självbildsproblem, ekonomiska problem och problem i största allmänhet sätts under den rödhåriga komikerns cyniska lupp och skratten sätts lika många gånger i halsen som dom släpps fria i asgarv. Att den här serien inte fått mer uppmärksamhet är för mig helt ofattbart.

Spy – Säsong 1

En handlingsförlamad nyskild man ligger i vårdnadstvist när han ansöker om nytt jobb och blir av misstag anställd som agentrekryt på MI-5. Här är det verkligen inte någon form av verklighetsanknytning över huvudtaget, karaktärer och händelser är i stället utflippade och over-the-top. Även om grundproblematiken med en förälder som gör allt för att få behålla sitt barn går att känna igen så är resten skönt skruvat och människor beter sig omotiverat underligt vilket jag anser är en evig källa till humor. Brittisk humor i ett nötskal.

Happy Endings – Säsong 1

Få serier har väl etsat sig in i popkulturen så starkt som ”Vänner” och när serien slutade så var det många som upplevde ett gapande hål i humorutbudet på TV och i sina liv. Jag vill inte påstå att Happy Endings är lika välslipat som vänner, men det kommer ibland skrämmande nära och jag vill kalla det här för 2010-talets Vänner. Tydliga karaktärer med hög ”likeability”-faktor och igenkänningshumor med en lagom dos popkulturella referenser gör det här till en perfekt blandning för alla tillfällen.

Game of Thrones – Säsong 1

Det här är utan tvekan en av dom mest välproducerade TV-serier jag någonsin har sett; magnifika scenerier och miljöer, underbar kostym och rekvisita, en otrolig känsla för detaljer som gör att man verkligen uppslukas av George R.R. Martins värld av ond bråd död, konspirationer, fejder och dekadens. Här känns allting verkligen på rätt plats, rollbesättningen är magnifik och man älskar att hata dom som ska hatas och man älskar att älska dom som ska älska, men det är heller inte svart eller vitt utan gråskalorna skänker en skön nyans till den klassiska kampen mellan ont och gott. Det blir så mycket mer intressant om hjältarna inte bara är änglalika varelserna med endast goda intentioner och när skurkarna inte bara är diaboliskt skrattande män med tuschpennsmustasch och slokhat. Det här är TV som TV ska vara!

SÄMSTA TV

Den här fonten är faktiskt en av dom bättre specialeffekterna i serien.

Terra Nova – Säsong 1

När det kommer till dom sämsta Tv-serierna så blir det genast lite svårt eftersom man sällan tittar igenom en TV-serie som suger häst… och när det kommer till Sci-fi-spektaklet Terra Nova så är det just så, jag så inte ens klart första avsnittet för jag riskerade att svimma av syrebrist då jag stönade och suckade konstant åt det mesta; den lökiga och väldigt krystade premissen och dialogen, tom ganska endimensionella karaktärerna och framförallt dom extremt kackiga specialeffekterna. Det  blir fruktansvärt svårt att köpa en förhistorisk värld när det sur ut som ett animationprojekt från klass 5B i Upplands Väsby-skolan. Att det är Spielberg som ligger bakom hjälper föga när det mesta känns som en dålig blandning av Lost, Jurassic Park, Expedition Robinsson och Gilligans Island.

Idol 2011 – Säsong… 837?

Jag är så trött! Jag är så evinnerligt trött på programmet som stannat kvar i rutan långt efter det att jag demonstrativt borstat tänderna och tagit på mig pyjamasen. Hur orkar ”Svensson” i soffan om och om igen se en ”ny stjärna födas”? En stjärna som brinner lika länge som en fis på ett stearinljus. Deltagarna blir bara yngre och yngre, sämre och sämre. Samma visa om och om och om och om och om igen, dessutom utan något som helst mellanrum. Knappt har den sista tonen tagits av årets vinnare förrän det är dags för en ny omgång. Nu säger dom tack och lov att det här var det sista året och jag hoppas att dom står vid sitt ord, för det här är ordentlig skit-tv.

V – Säsong 2

Jag hade stora förhoppningar på den här serien eftersom jag slaviskt följde 80-talsversionen och dessutom har sagt ”varför gör dom inte en remake på V med dagens teknik” ändå sedan jag klev ut ur biosalongen efter ”Independence Day”. Så jag gnuggade mysande händerna när jag hörde att serien var på väg. Nu skulle det göras på riktigt tänkte jag… men ack så fel jag hade. I  en plastig och pastellig värld med nästan lika dåliga specialeffekter som i Uwe Bolls filmer gör man mosad pannkaka av ett koncept som fungerade utmärkt men som här tappas bort i ett försök att göra historien djupare och mer modern. Jag gillade dom första avsnitten men sen gick det utför och när man för första gången såg den datoranimerade versionen av ödlorna så gav jag upp. Som tur är lades serien ber efter andra säsongen.

American Horror Story – Säsong 1

Det här är en serie som lika gärna kunde varit med på listan över dom bästa serierna men det lider av en alldeles för kraftig och hastig nedåtgående kurva. Den började väldigt bra och jag satt på helspänn genom dom första tre-fyra avsnitten. välskriven dialog och mänskliga karaktärer gjorde denna skräckserie till ett unikum inom genren, att den dessutom levererade en utomordentligt obehaglig och kallar-kårar-framkallande stämning gjorde inte saken sämre. Dock tänkte jag redan från början ”Hur ska det här hålla i mer än en säsong?”. Svaret kom redan innan första säsongen ”troligtvis inte alls”. Serien har i mitt tycke redan ”hoppat hajen” och blandat in alldeles för mycket av ”det goda”. Jag hoppas att man kan rätta till det här inför andra säsongen, men jag har svårt att se hur. Årets största hopp OCH besvikelse.

Gäster med Gester – Säsong ???

Har inte sett ett enda helt avsnitt utan bara några glimtar men det räckte för att jag skulle få ett akut narkoleptiskt anfall. VARFÖR i hela fridens namn rotar man fram ett gammalt dammigt koncept som bara funkade för att utbudet på den tiden var så skralt?! USCH! USCH! ARRGH!

SLUTLIGEN

2012 lovar ett intressant film- och TV-år; Ridley Scotts ”Prometheus”, Peter Jacksons ”The Hobbit”, Men in Black III, Nolans ”The Dark Knight Rises”, Mårlind och Steins Hollywooddebut ”Underworld Awakening” är några filmer som jag fnittrar av förväntan åt. Andra säsongen av ”Game of Thrones”, ”Spartacus – Vengeance”, fortsättningen på Fringe säsong 4, fortsättnigen på andra säsongen av ”The Walking Dead och andra säsongen av BBC’s ”Sherlock” är några TV-serier som ska lustittas. För övrigt hoppas jag att ”Karatefylla” – Säsong 2 lyckas leva upp till hypen och att ”Ikognito” faktiskt får premiär under året. Jag ska skriva färdigt minst tre långfilmer (i alla fall en första version) och skriva mycket mycket mer här på Onyanserat!

Barney´s Många Liv (recension)

Paul Giamatti var med i fem filmer förra året och det här var den bästa. Birollernas mästare ( i kamp med Philip Seymour Hoffman) levererade en fantastisk huvudroll och lyckades med konststycket att göra en ganska vidrig karaktär till någon man ändå tycker om. Scenerna tillsammans med Dustin Hoffman är inget annat än magiska.

The Fighter (recension)

Trots att Mark Wahlberg har huvudrollen så var The Fighter en skådespelar-film. Mark var i och för sig lika träig som vanligt men alla biroller gjorde The fighter till en av de mest levande filmerna på länge. Tack Christian Bale, Melissa Leo, Amy Adams och systrarna.

Winters Bone (recension)

Inte mycket till handling men herregud vilken nerv och spänning. John Hawkes var fantastisk som Teardrop och Jennifer Lawrence fick ett välförtjänt genombrott. (Jag vet att den gick på Stockholms Filmfestival 2010 men den gick faktiskt upp på biograferna i januari 2011)

Win Win (recension)

Underbara Paul Giamatti igen. När han gör en huvudroll vet man att det är något speciellt. Win Win är en historia som gjorts hundra gånger förr men aldrig så här bra.

World invasion Battle Los angeles (recension)

Jag vet inte ifall jag sov igenom den här filmen och drömde att jag gillade den eller om jag inte var vid mina sinnes fulla bruk, men WIBLA var en av de bättre actionfilmer jag sett på länge. Antingen så är det bara jag som har smak, eller så har alla andra det och inte jag. Jag som inte ens brukar gilla actionfilmer.

Bästa Tv

Sons of Anarchy s04

Trots att säsong 3 var en liten plump i protokollet älskade jag den. Nu när Sons of Anarchy är tillbaks i gammal god form kan jag inte annat än önska att det aldrig tar slut.

Game of Thrones

En otroligt välgjord serie med fantastiska cliffhangers. Tyrion Lannister (Peter Dinklage) är en av de bästa tv-karaktärerna på länge.

This is England 86

JA! Jag vet att den visades 2010 i England men Canal+ sände den inte förrän 2011. Tror jag i alla fall. I annat fall så är den så bra att den kommer in på 2011 årslista också. Det här måste ni se. En blandning av drama, tragedi och humor som jag aldrig sett förut.

Life’s too short (recension)

Det började inte så bra och är inte i närheten av så bra som The Office och Extras men då och då blixtrar det till så pass mycket att den kvalar in. Sen ska jag villigt erkänna att jag inte sett så mycket Tv-serier i år.

Sämsta Film

Outrage (recension)

Jag har inte sett någon av Takeshi Kitanos tidigare filmer och kommer inte göra det. Outrage var ren skär skit. Som om Stefan och Krister fick för sig att göra en hård gangsterfilm.

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides (recension)

Johnny Depp springer omkring och mumlar och göra roliga miner i över två timmar. Mår lite illa när jag tänker tillbaka på det.

Something borrowed (recension)

Ytligt, tråkigt och helt oangagerande.

Hanna (recension)

Jean-Claude van Damme skulle ha gjort den här filmen 1987 men manuset var för dåligt. Regissören Joe Wright har sett A Clockwork Orange för många gånger. Lägg ihop de två elementen och du får en av årets mest överskattade filmer.

Friends with benefits (recension)

Hippa repliker, popkulturella referenser, halvnaken Justin Timberlake, popkulturella referenser, Halvnaken Mila Kunis, Hippa repliker, popkulturella referenser, Hippa repliker, popkulturella referenser, halvnaken Justin Timberlake, popkulturella referenser, Halvnaken Mila Kunis, Hippa repliker, popkulturella referenser, halvnaken Justin Timberlake…

Sämsta Tv

Stockholm Båstad (recension)

En tråkig komedi är nog det sämsta som finns. Sen skulle jag gärna vilja att ni förklarar för mig hur Herr Magnusson kommer undan med sin usla skådespelarinsatser? Han får aldrig kritik för det. – ”Men han är ju ingen skådespelare”. Skådespela då inte förhelvete.

Morden i Midsomer

Har ingen aning om Morden i Midsomer görs fortfarande eller om det är gammal skit som kastas på mig, men fulare tv-serie får man leta efter. Känns som de har anställt Big Brothers radiostyrda fotograf. Som om inte det var uselt nog så är manusen så ointressanta att jag skiter fullständigt i vem som mördat vem och snott vems gamla traktor.

Gäster med Gester (recension)

Varför?

Slutligen

Ser väldigt mycket fram mot This is England 88 och är nyfiken på vad Lasse Hallström kan göra med Hypnotisören. Är lite orolig över att Bilbo kommer vara en blek kopia och är säker på att nya läderlappen kommer tilltala mig lika lite som den förra. Jag hoppas att Zooey Deschanels serie New Girl visar att sitcoms inte är ett utdött format och att Jason Reitmans nya film Young Adult (med manus av Diablo Cody) är lika bra som hans tidigare. Är sjukt orolig över att 50/50 inte ska leva upp till mina förväntningar och tycker det ska bli riktigt roligt med Svt’s nya scifi dramaserie Äkta människor (trots att jag är lite partisk). Annars ska jag mest spendera tiden med att se de filmer som jag missat under 2011. Drive, Submarine, Crazy Stupid Love, Midnatt i Paris, Bridesmaids, Play, Shame, Hesher mfl. Jag tror att en hel del av dem hade platsat på min lista.

Lindmans bästa filmer 2011

1. Drive (recension)

Drive innehåller årets skådespelarinsats, årets soundtrack och årets outfit. Det råder inga som helst tvivel om att dansken Nicolas Winding Refn strippade mästerverk kör hem titeln årets film. Jag fullständigt älskar sättet på hur han skapar någonting helt unikt ur en urholkad Hollywoodstory a’la standardmodell. Drive hade lätt kunnat bli en ny Fast Five eller Drive Angry men istället fick vi en modern saga som i all sin våldsamhet samtidigt är både oerhört vacker och subtil. Den är stilsäker, plågsamt långsam och intensivt tempostark om vartannat. Drive är kort och gott en emotionell berg och dalbana som man aldrig någonsin vill kliva av.

2. Barneys Många Liv (recension)

Paul Giamatti är årets mest älskvärda mansgris i det hjärtslitande dramat Barneys Många Liv. Barney är omgiven av vackra kvinnor som han aldrig älskat. En enda kvinna har erövrat hans hjärta men han är oförmögen att hantera situationen och bränner ständigt sina ljus i båda ändar. Trots all sin smärta och bräcklighet så är Barneys Många Liv en annorlunda och på sitt sätt vacker kärlekshistoria som berör varje människa med känslor.

3. Everyday Sunshine: The Story of Fishbone

Förmodligen en relativt okänd dokumentärfilm om det Amerikanska ska/funk/punkbandet Fishbone. Jag är själv inget jättefan av bandet men filmen, jesus funkin’ christ! Det här sparkar stjärt på både Moore och Spurlock. Filmen tar upp brännheta ämnen såsom totalkraschad ekonomi, rasism, droger och i mitten står givetvis musiken men trots allvaret så finns här också en hel del briljant, ironisk humor. Årets dokumentär.

4. Hesher

Hesher är en mörk, rå, vulgär men samtidigt värmande och rolig film där den storrökande, långhåriga slackern Hesher flyttar in hos en familj i sorg. Han har tre favoritsysselsättningar i livet, elda upp saker, porr och att spela hårdrock på högsta volym. Med ett stenhårt soundtrack och förstklassiga skådespelarinsatser från framför allt Natalie Portman och Joseph Gordon-Levitt går Hesher rakt in i hjärtat. En ”om en pojke” för vuxna med mer Metallica och mindre Roberta Flack om man så vill.

5. The Devil’s Double

Våldsamt, motbjudande realismdrama som pendlar mellan krigsfilm, gangsterrulle och film noir på ett fullständigt genialt vis. Dominic Cooper är årets mest karismatiska bad guy i rollen som Saddams narcissistiska och psykotiska son. En galning som vältrar sig i lyx och verkligen lever efter devisen ”party with the best or die like the rest”. En annan sak som gör The Devil’s Double intressant är att man faktiskt får följa den onda sidan istället för det gamla tröttsamma, ”we are the united states army and we’re gonna fuck you up!”

SÄMSTA FILM

Lindmans sämsta filmer 2011

1. Shark Night 3D (recension)

Fullständigt überkorkad skräckfilm i 3D utan skräck och utan 3D. Usel dialog, usel teknik och uselt manus och med skådespelarinsatser som gör att man finner sig själv gnagande på knogarna av frustration. Storyline:  Elak mackägare placerar hajar i sjö och lockar till sig korkade ungdomar som lattjar i vattnet och blir uppätna, fast det får man aldrig se. Hajarna flåsar och spanar in halvnakna tjejer. Manusförfattaren Ellis fick förmodligen  en överkorsad dödskalle i naturkunskap. Hajarnas beteende är nämligen över lag inte särskilt naturtroget, för att uttrycka sig milt. En rakt igenom genomusel film som aldrig borde gått upp på vita duken.

2. I Am Number Four (recension)

Helostig sci-fi möter Twilight möter fan vet vad. Glödande händer, övernaturlig styrka och ”the chosen one” gör mig trött redan innan popcornen är uppätna, vilket brukar ta ungefär en kvart. Det är helttöntigt rakt igenom och man får egentligen inte svar på någonting. Utomjordingarna är skrattretande, de ser mest ut som en blandning mellan Peter Jacksons Bad Taste och Corey Taylor i Slipknot. Dessutom är det så genomgulligt och sockersliskigt mellan Alex Pettyfer och Dianna Agron att man snabbt ångrar intaget av nämnda popcornhink.

3. Season of the Witch

Filmen i sig är väl egentligen inte så dålig men valet av Nicolas Cage till rollen som Behmen är så hårresande fel att jag inte kan låta bli att ta med den på listan. Jag har svårt att minnas senast jag såg en så misslyckad casting i en Hollywoodrulle. I övrigt är filmen ett ytterst ordinärt småljummet medeltidsepos med en hel del huvuden som flyger, en häxa och tidernas sämsta animerade demon.

4. Red Riding Hood (recension)

Superstylade boybandsnubbar som bor ute in the middle of fucking nowhere och slåss om den vackra ungmöns gunst. Ja, vi känner igen konceptet. Ja, det är åter mörka makter som hotar den lilla hålan där planetens torraste karaktärer bor. Ja, det finns en jättevarg precis som i sagan och ja, man vill att vargen skall sluka varenda fåne i byn.

5. Soul Surfer

Det som kunde ha blivit ett hjärtvärmande och heroiskt äventyr och en storslagen berättelse om den svåra vägen tillbaka blev ett sockersött, tokmanipulerat amerikanskt tonårsdrama med tydliga Disney-vibbar. Den sanna historien om en av världens mest lovande kvinnliga surfare som under ett åk blev av med sin ena arm i en hajattack blir i regissören Sean McNamaras händer en bagatell med fokus på helt fel saker. Jag ville verkligen bry mig men jag kunde inte.

BÄSTA TV

Lindmans bästa TV 2011

1. Game of Thrones

Tidernas mest hypade TV-serie hade verkligen massor att bevisa. Månader innan produktion gick forum världen över varma och alla hade någonting att tycka. Nu är första säsongen slut och jag kan bara konstatera att filmatiseringen av George R. R. Martins litterära tegelsten levde upp till alla sina höga förväntningar. Game of Thrones första säsong hade verkligen allt. En spännande story som följde böckerna på ett oklanderligt vis, storslaget skådespeleri och karaktärer som man antingen älskade eller hatade. Tunga intriger, kärlek och svek stod i centrum och tittarna bjöds på en rejäl dos naket och blodutgjutelse och givetvis några läbbiga monster. Nu sitter en hel värld och kliar sig på armarna av abstinens inför en ny säsong.

2. Suits (recension)

Med sin väl avvägda balans av humor och allvar gick den amerikanska advokatserien Suits rakt in i hjärtat. Sällan har väl en dramaserie innehållit en så snygg dialog, så perfekt utmejslade karaktärer med en sådan härlig personkemi. Patrick J. Adams och Gabriel Macht är verkligen on top of their game. En riktig alfahanne med sina sköna divalater och sin kaxighet som genom ett ödets nyck paras ihop med den överintelligenta lite vilsna adepten som försöker finna sin plats i en värld av plastkort och snabba bilar och samtidigt behålla sin ödmjukhet.

3. The Walking Dead, s2

2010 var Frank Darabonts år. Det fanns ingen TV-serie som slog The Walking Dead på fingrarna. Kritikerna och tittarna var för en gångs skull enade. The Walking Dead was the shit! I år började säsong 2 och frågan var givetvis om man skulle kunna fortsätta på samma starka vis trots att nyhetens behag kanske lagt sig. Svaret är ja. Serien är fortfarande extremt snygg och välproducerad, kameraarbetet är fantastiskt och varje liten scen känns oerhört genomtänkt. Man har visserligen skruvat ner tempot något men nerven, skräcken och spänningen är alltid närvarande.

4. Breaking Bad, s4

En av anledningarna till att Breaking Bad är bland det bästa som går att se på tv just nu är att manusförfattarna gör ett fenomenalt jobb med att hela tiden koka ihop komplexa plot-lines och idéer för att sedan väva ihop hela rubbet på ett snillrikt sätt som gör att du som tittare bara sitter och häpnar. Allt hänger ihop och på så vis påminner faktiskt Breaking Bad lite om The Wire. Man måste ha tålamod, följa med och utvecklas tillsammans med karaktärerna. Att följa den medelålders high-schoolläraren som börjar koka meth efter att ha blivit diagnostiserad lungcancer är en underhållande men sannerligen ingen lätt resa. Säsongsavslutningen kan faktiskt vara en tidernas bästa och jag undrar stilla hur fan man skall lyckas toppa det här till nästa säsong.

5. Sons of Anarchy, s4

Hur sviniga, våldsamma, otrogna och kriminella det färgstarka MC-gänget i den lilla staden Charming än är så kan ingen, och då menar jag ingen förneka att man vill släppa vardagstristessen, gränsla bågen och ge sig ut på de dammiga vägarna i jakt på illegala skjutvapen att deala. Man vill ha tatueringarna, man vill röka som en borstbindare och slåss med mexikanska gäng och vakna på en bardisk med en baksmälla från helvetet med en halvnaken hora i ansiktet. Sons of Anarchy har i snitt 5,4 miljoner tittare i veckan och man förstår varför. Det här är en karaktärsdriven serie, det handlar om personerna till 100 %. Grundidén är egentligen rippad från The Shield rakt av fast med motorcyklar. Hierarkin inom klubben, de interna sveken, gängbråken och myndigheterna som ständigt flåsar en i arslet, allt finns där men det spelar ingen roll Sons är så bra att man köper det och fjärde säsongen är bäst hittills.

SÄMSTA TV

Lindmans sämsta TV 2011

1. Waterwörld

Idiot-TV för idioter, av idioter, med idioter som plaskar i vatten och så en ständigt dampig Måns Möller som kommenterar på det. Har mänskligheten verkligen sjunkit så här lågt?

2. Så Mycket Bättre

Om man älskar rebellerna och hårdheten i Sons of Anarchy här ovan så är Så Mycket Bättre rena motsatsen. Hela Sveriges nya mysfaktor är så påklistrat pretto att man sträcker sig efter hinken. Att samla ett gäng avdankade musiker som inte haft en hit sedan artonhundra kallt och därför behöver lisma sig lite i mediabruset, damma av sina gamla hitlåtar som både morsan och farsan svängde sina lurviga till är uppenbarligen en framgångsrik massmedial hjärntvätt av svenska folket men det stinker ruttet lång väg. Genom att trycka ner folklighetsknappen så långt det bara går och sedan gråta lite, laga lite mat, dricka lite vin och sjunga varandras låtar så vinner man ett helt folks kollektiva hjärta. För att citera en annan gammal avdankad artist som säkert dyker upp i nästa säsong ”där går min gräns för vad jag pallar med, nu vänder sig min mage ut och in”

3. Stockholm-Båstad (recension)

En ytterst motbjudande mix mellan Kungarna på Tylösand och Sommaren med Göran. Sveriges sämsta ”skådespelare” Peter Magnusson visar snoppen, drar högstadieskämt, grimaserar och ramlar roligt. Den seriösa skådisen Ola Rapace som så gärna vill stå på Dramaten och visa världen vilken otroligt begåvad och mångfacetterad person han är kissar sig själv i ansiktet genom sin medverkan i det här pekorala försöket till humorserie, en humorserie som dessutom kallades nya Solsidan. Stockholm-Båstad var en skymf mot allt vad humor står för.

4. Gäster med Gester (recension)

Återvinning var SVT:s recept för att försöka vinna tillbaka publiken som flyttat över till de kommersiella TV-kanalerna. Om det var rätt väg att gå? Knappast. Gäster med Gester må ha fungerat på sin tid men gemene man har under det senaste decenniet vänt blad i humorboken och garvar troligtvis inte ihjäl sig när Lena PH kryper på golvet och blåser i en plastsaxofon men framför allt är programmet helt meningslöst. Här finns absolut ingenting av substans, ingen spänning, inget att lära sig eller att skratta åt. Det hela är en plågsam infantil bagatell som passerar snabbt och helt utan överraskningar. Ett rum fyllt av ingenting, ett äckligt vakuum som ändå lämnar efter sig en bitter eftersmak och en obehaglig insikt om att mycket faktiskt var bättre förr.

5. Nittileaks (recension)

Den dominerande duon Filip och Fredriks första dödsryckning? Nittileaks bekräftade det jag sedan länge insett, att även F & F har ryckt i bromsen. Borta är den vågade och sjuka humorn som en gång satte grabbarna på kartan. Istället får vi ännu ett studioprogram med avdankade kändisar. Ett program helt utan röd tråd, där alla gapar och skriker och hoppar upp och ned i en soffa och tittar på klipp från Youtube. Det kändes faktiskt lite som att komma in i ett klassrum på högstadiet.

Sista ordet

Avslutningsvis vill jag påstå att 2011 inte var något vidare filmår. Ett fåtal pärlor hittade man bland svinen men överlag var det rätt avslaget. Nästa år ser jag fram emot Chris Nolans avslutande film i Batman-trilogin, Jackson som tar sig an Bilbos barndom i The Hobbit och Ridley Scott som äntligen går tillbaka till sina rötter med sci-fi-eposet Prometheus. Dessutom är jag svårt nyfiken på Tarantinos western-hyllning Django Unchained som kan ha en av de sjukaste rollistorna på länge, Jag vill se när Streep tar emot sin statyett som The Iron Lady. Jag längtar efter Tim Burtons gotiska melodrama och största inspirationskälla, Dark Shadows med Depp och Bonham i huvudrollerna igen. Rebooten av Spider-Man ser intressant ut och sist men inte minst, World War Z där Brad Pitt hamnar mitt i en svettig zombie-invasion. När det gäller TV så hoppas jag på att J.J. Abrams nya serie Alcatraz blir exakt så skum som den verkar. Att Common Law, två snutar som hatar varandra så vansinnigt mycket att de tvingas gå i terapi blir så bra som jag tror och givetvis att nästa säsong av Game of Thrones fortsätter att leverera ren kärlek till alla sinnen i lika stor stil. Slutligen hoppas jag att någon stänger in Fabian i lådan igen.

Christophers val:

Hotel Rwanda

Christopher säger: ”En av de mest gripande filmer jag någonsin sett. Jag satt bokstavligen med hjärtat i halsgropen i två timmar. Att Don Cheadle nekades en Oscar för denna rollprestation är helt sanslöst. Han har aldrig varit bättre. Om någon skulle be mig göra en topp 10 lista på världens bästa filmer skulle garanterat Hotel Rwanda vara med på den.”

Måns Lindmans val:

Team America - World Police

Måns säger: ”En dockfilm? Really? Var det verkligen årets film? Ja, faktiskt. Grabbarna bakom South Park träffade mitt i prick med Team America. Man skickade iväg en kreativ stinkbomb riktad rakt mot patriotismens högborg USA och dess amerikanska arrogans och övermodiga militarism. Ingen kom undan, armén, landets uttalade fiender, det pretentiösa skådespelargardet fick alla smaka. T.A ger också en rejäl känga till den amerikanska filmindustrin. Skaparna själva kallade filmen en ”Bruckheimer with marionettes”. Allt finns där, ”ensamvarg-hjälte-begravd-i-trauma-backstory-resulterar-i-manlig-emotionell-blockering-blir kär-vågar inte först-vågar sen och räddar världen.” Sedan har vi musiken. De egenhändigt komponerade låtarna är verkligen spot on. Så jag säger bara… America, Fuck yeah!

Christians val:

Napoleon Dynamite

Christian säger: ” Jag fick en oväntad rolig upplevelse när jag såg Napoleon Dynamite. En pajas-komedi i indietappning kändes inte direkt som den klockrena filmen för mig, men herregud vad jag gillade den. Nu har det bara gått sju år sedan filmen kom men jag har inte vågat se den igen. Det känns inte som en film som åldras med värdighet eller beror det bara på att jag är så jävla trött på att Jon Heder har upprepat sin paradroll i alla filmer han varit med i. Någon som har sett den nyligen? Håller den fortfarande?”

Alex val:

Anchorman - The Legend of Ron Burgundy

Alex säger: ”En av vår generations absolut roligaste komedier! En klockren ensemble där alla besitter en skön komisk tajming och det märks att inspelningen varit väldigt organisk med mycket utrymme för improvisation, inte minst med tanke på allt extramaterial på DVD:n plus det faktum att det klipptes ihop en helt ”ny” film av allt material som inte användes. Will Ferrells och Adam McKays första film tillsammans och komiskt guld vaskas fram om och om igen! En film som jag kan sätta på när jag vill förgylla dagen med en hälsosam dos skratt!”

Ingrids val:

The Life Aquatic with Steve Zissou

Ingrid säger: ”Wes Andersons film om oceanografen Steve Zissou som är på jakt efter den haj som dödats hans partner, och samtidigt kommer i kontakt med en man som kanske, kanske inte, är hans son, är ett visuellt mästerverk. Och rolig, rörande och smart, precis som Wes Andersons filmer brukar vara. Jag tror jag kan se Life Aquatic hur många gånger som helst, det finns så mycket att uppleva, så mycket detaljer. Musiken, kläderna, havsscenerna, och inte minst den fantastiska scenografin som utstrålar så mycket lekfull kreativitet. Ett tips om man vill uppleva lite Life Aquatic-vibbar i verkligheten är att besöka det fascinerande Oceanografiska Museet i Monaco som under många år leddes av den världsberömde oceanografen Jacques Costeau – en klar inspirationskälla till The Life Aquatic with Steve Zissou.”

Måns Lindéns val:

Eternal Sunshine of The Spotless Mind

Måns säger: ”En sagolikt vacker, romantisk och estetiskt fulländad film. Hatad av cyniker och älskad av dom med blödande hjärtan.”

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-2004-fyll-pa/feed/ 0 http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-200/ http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-200/#comments Mon, 18 Apr 2011 18:05:16 +0000 Måns Lindén http://onyanserat.se/?p=19473 Läs hela]]> Måns Lindéns val:

Elephant

Måns säger: ”Det här är Gus van Sants mästerverk och således också en av världens bästa filmer. Den svävande kameran, den genialiska ljudbilden, den okonventionella berättartekniken skapar en magisk och obehagligt krypande stämning som aldrig släpper taget. Filmen tar sig an ett svårt och känslosamt ämne på ett intelligent och paradoxalt vackert sätt”

Måns Lindmans val:

Sagan om Ringen - Konungens Återkomst

Måns Lindman säger: ”Det blir ingen överraskning här. Inga subtila indie-projekt, eller känslomässiga dramer hade skuggan av en chans det här året. 2003 var året då Konungen återvände för att göra anspråk på tronen, och som han gjorde det! Den tredje och sista delen i trilogin om Härskarringen är också den bästa. Det var en tre timmar, in i minsta detalj, perfekt exekverad njutning som aldrig tycktes ta slut men när den väl gjorde det då stannade tiden och en tomhet, ej möjlig att beskriva i ord infann sig i samma ögonblick som jag insåg att allt nu var över. Jag ville inte lämna biografen med vetskapen om att utanför dörrarna var det inte ett soligt Fylke som välkomnade mig hem utan verkligheten i form av ett snöblaskigt Göteborg.”

Christians val:

The Station Agent

Christian säger : ”Skådespelaren Thomas McCarthy gör en sensationell debut som manusförfattare och regissör. The Station Agent är en rörande, varm film om utanförskap och oväntad vänskap. Har du missat den gör genast nånting åt det.

Christophers val:

Dogville

Christopher säger: ”Måns har pratat om Gus van Sants mästerverk. Så vi fortsätter. Dogville är i mina ögon Lars von Triers mästerverk. Man kan antingen bli fullständigt rasande och provocerad av den icke existerande scenografin, bristen på inspelningsplatser och Triers medvetna effektsökeri. Eller så gör man som jag, köper allt och njuter i fulla drag av kritstrecken på marken och skådespeleriet. Nicole Kidman blev aldrig bättre än här.”

Alex val:

Bad Santa

Alex säger: ”Billy Bob Thornton har aldrig varit roligare än som den nedsupne, degenererade och sexälskande butikstomten som planerar att råna köpcentrat han jobbar på. Hans planer blir omkullkastade när han träffar en smått efterbliven pojke som faktiskt tror att han är den riktiga jultomten. John Ritter gör en genial komisk insats som en pryd butikschef som tvingas handskas med den vulgära tomten. Uppföljare är på väg och det gör mig glad som ett barn på julafton.”

Ingrids val:

Lost in Translation

Ingrid säger: ”När de första trumslagen i The Jesus and Mary Chains Just like Honey hörs, och eftertexterna börjar rulla, sprids en rysning genom kroppen. Nästan allt i den här filmen känns fulländat. Musiken, bilderna, skådespeleriet, stämningen, det tvetydiga slutet. Ett formidabelt litet filmkonstverk av regissören Sophia Coppola.”

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-200/feed/ 0 http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-2002/ http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-2002/#comments Wed, 30 Mar 2011 09:23:57 +0000 Christian Eklöw http://onyanserat.se/?p=18195 Läs hela]]> Christians val

Punch-Drunk Love

Christian säger: ”Paul Thomas Anderson är en av vår tids absolut bästa regissörer. I Punch-Drunk Love visar han att han kan göra en väldigt liten historia intressant, gripande och vacker. Vi får heller inte glömma att han lyckas framställa Adam Sandler som en riktig skådespelare. Ren klass!”

Christophers val

Bowling For Columbine

Christopher säger: ”Vare sig du håller med om Michael Moores budskap eller inte, så kan du aldrig förneka effektiviteten i Moores filmer. I mitt tycke den absolut bästa av hans ”dokumentärer”.

Alex val

Bubba Ho-Tep

Alex säger: ”Bruce Campbell spelar åldrad Elvis Presley  som bekämpar tusenårig mumie som slukar pensionärers själar på ett ålderdomshem i Texas, till sin hjälp har han en svart man med JFK’s hjärna och en rollator… kan det bli mer underhållande? Skulle inte tro det!”

Måns Lindéns val:

Guds Stad

Måns säger: ”En film som med bultande hjärta och glimrande teknik sveper med dig på en fantastisk, brutal och känslomässig resa upp på kullarna och ner i den undre världen, i Rios allra dekigaste favela. Filmen påminner om ”Maffiabröder” i sin struktur med tillbakablickar, drivande berättarröst och hisnande kameraarbete. Ett av 2000-talets första mästerverk. Se den.”

Ingrids val:

Tala med henne

Ingrid säger: ”Tjurfäktning, balett och känsliga män. Det här är en mustig och hjärtskärande historia, med fantastiska skådespelarinsatser. Pedro Almodóvar gör återigen en i grunden skruvad historia som ändå på ett storartat sätt skildrar allmängiltiga känslor som kärlek, svartsjuka och vänskap.”

Måns Lindmans val:

The Pianist

Måns säger: ”Det vackra är fult och vemodigt. Det hårda är mjukt och transparent och i centrum står ett hjärtslitande människoöde som är både varmt och innerligt. Aldrig har väl så många motsägelser verkat i en sådan perfekt symbios som i detta cineastiska mästerverk av Polanski. Tittaren bjuds på en 2,5 timmes lång emotionell berg och dalbana av hopp och förtvivlan där varje scen är en egen historia. The Pianist är viktig, verklig och visuell och får aldrig falla i glömska.”

Mulholland Drive

Måns säger: ”David Lynch bästa och mest märkliga film. Mulholland Drive är en mäktig och hallucinatorisk resa ner i det mänskliga psykets allra mörkaste sidor och Lynch visionära geni sätter myror i huvudet som aldrig slutar krypa. Jag älskar varenda aspekt av den här filmen.”

Alex val:

Amelie från Montmartre

Alex säger: ”Jag älskar Jean-Pierre Jeunets filmer och den här är hans absolut bästa. Historien om den unga Amelie som bestämmer sig för att på sitt eget lite underliga vis hjälpa människor i sin omgivning och som på vägen hittar kärleken är en varm, lustfylld och underhållande historia som lockar både till skratt och tårar. Jeunets skruvade verklighet gör det hela ännu mer intressant och Bruno Delbonnels foto är fantastiskt. Audrey Tautou är så bedårande och älskvärd som Amelie att man smäller av.”

Christophers val:

Pianisten

Christopher säger: ”Det är ångest. Det är passionerat. Det är fantastiskt skådespel. Det är fingertoppsregisserat av Michael Haneke. Österrike och Frankrike möts och missljud uppstår – på det bästa av sätt.”

Christians val:

Elling

Christian säger: ”En underbar historia som är rörande, rolig och otroligt välgjord. Skådespeleri av högsta klass gör detta till en nutida klassiker. Norge slår Sverige på fingrarna ännu en gång.  Uppföljaren ”Mors Elling” ska ni undvika.”

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-2001/feed/ 1 http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2010-mans/ http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2010-mans/#comments Fri, 31 Dec 2010 08:55:37 +0000 Måns Lindén http://onyanserat.se/?p=13937 Läs hela]]> BÄSTA FILM

Bästa Filmer 2010

1. Hämnden

Ett stycke dansk dramatik var årets starkaste filmupplevelse för mig. Jag trodde faktiskt inte Gunvald hade det i sig, men i scenerna mot Kim ”Franke” Bodnia visar han att det är få, om någon, svensk skådis som kan mäta sig med honom. Susanne Bier har total kontroll över regin och undviker de sentimentala fallgroparna på ett mästerligt sätt.

2. Winter´s Bone

Vinnaren av jurypriset i både Sundance och Stockholm regisserades av Debra Granik och handlar om 17-åriga Ree som beger sig ut i bergstrakterna på jakt efter sin försvunne far. Vi bjuds på fenomenalt skådespel i ett blytungt drama som utspelar i sig den allra bistraste amerikanska södern. Winter´s Bone styrka levererar med små medel och fullkomlig autenticitet.

3. Let me in

När det visade sig att årets Surprisefilm på Stockholm Filmfestival var den amerikanska nyinspelningen av ”Låt den rätte komma in” var jag på väg att resa mig ut stolen och gå. Jag är oändligt tacksam att jag inte gjorde det. Allt det som var bra i den svenska versionen görs här lite bättre, lite känsligare och lite snyggare. Årets mest otippade.

4. The Social Network

Det går inte att värja sig när David Fincher och Aaron Sorkin slår sina påsar ihop. Historien om Mark Zuckerberg och hans livsverk Facebook berättas i ett furiöst tempo, med en vansinnigt obehaglig Jesse Eisenberg i huvudrollen. Sorkins dialog är så välskriven och vass att jag efter biobesöket spontant gick hem och såg om säsong 4 av Vita Huset.

5. Greenberg

Ben Stiller är ruskigt bra i Noah Baumbuchs drama om den vånda man känner när tiden springer ifrån en och alla tänkbara tåg har lämnat stationen. Stiller förkroppsligar den ångesten på ett mästerligt sätt i en film som är både sorglig och rolig.

Sämsta film

Sämsta Film 2010

1.  Änglavakt

En fransk ängel hälsar på hos skinnjackan från Millenium-filmerna och lär honom vad som är viktigt i livet. Om den här filmen finns mycket att säga. Det går bra att läsa mer HÄR

2. Unthinkable

Samuel L Jackson hade förmånen att medverka i en film utan regissör. Ja, för nån sån kan inte ha funnits under den här inspelningen med tanke på hur Samuel löper amok, i dubbel bemärkelse, i den här osmakliga sörjan som vill säga något om tortyr.

3. Book of Eli

Ett kvasireligiöst pekoral som utspelar sig efter den stora katastrofen. Denzel Washington och hans bibel irrar runt i ett Mad Max-landskap och premissen är att det bara finns en bibel kvar på hela jorden och bara den får spridning igen så kommer allt bli ”bra” igen. ”Book of Eli” lär enligt uppgift vara Göran Hägglunds favoritfilm 2010

4. Sound of Noice

Som en nära vän sa: ”av reklamare, för reklamare”. En provocerande usel historia som man förväntas hipster-skratta åt (om man är ”estetiskt” lagd, vi andra som bara uppskattar ”fula” saker ska antagligen köpa popcorn och hålla käften). Det spelar ingen roll hur originell och crazy storyn är; jag kräver fortfarande regi, manus och habila skådespelare om jag ska gilla en film.

5. Marmaduke

En animerad hund som pratar. Jag vet inte vem det är mest synd om: oss som publik eller Owen Wilson som tvingas medverka i den här ofattbart tråkiga filmen.

Bästa TV

Bästa TV 2010

1. Mad Men s.04

Världens just nu bästa TV-serie gick in på fjärde säsongen är bättre än någonsin. Karaktärsutvecklingen är subtil men väldigt tydlig om man hängt med hela vägen. Jag har nog aldrig hört bättre dialog i TV-sammanhang.

2. The Trip

Steve Coogan och Rob Brydon skapade komiskt guld tillsammans med världens mest produktiva regissör Michael Winterbottom. De gjorde utan tvekan årets roligaste TV-serie. Läs mer HÄR.

3. Rubicon

Underbar konspirationsparanoia i vad som var årets smartaste TV-serie. Med berättarteknik, miljöer och färgskala tagen från konspirationsfilmens guldålder 70-talet hölls man i ett järngrepp i 13 täta avsnitt. Tyvärr hittade inte publiken den här serien och den lades ner efter bara en säsong. Se den på DVD, om inte annat för att inspireras av de underbara karaktärsnamnen. Vad sägs till exempel om Truxton Spangler, Kale Ingram och Grant Test?

4. Carlos

Mini-serien om terroristen Carlos, även känd som ”Schakalen” är en drygt fem timmar dramatisering om en mytomspunnen man som härjade under en turbulent tidsepok och i princip på egen hand definierade terrorism som vi känner den idag. ”Carlos” gavs ut i en mängd olika versioner: en bioversion, en annan bioversion som var lite längre, och som TV-serie. Se serien för guds skull; jag har svårt att se hur man ska kunna klippa bort något från det här mästerverket.

5. Mauro & Pluras kök

Roligt, underhållande och intimt blev det när Mauro Scocco och Plura Jonsson bjöd in vänner och bekanta på middag. Läs mer HÄR och HÄR.

Sämsta TV

Sämsta TV 2010

1. Skavlan

Talkshow-världens muzak. Irriterande och onödig. Han är konstant dåligt påläst, saknar totalt fingertoppskänsla för lämpliga frågor, är sexistisk och plump. Årets lågvattenmärke var när Slash kom till studion och fick frågan ”Do you always wear that hat?”.

2. Idol

En vedervärdig hyllning till det mediokra och ett hån mot alla musiker med ett eget uttryck. Om du bara slipar bort alla kanter och spelar det folk vill höra kommer du i alla få se Bagges krokodiltårar samt inviga köpcentrum ett tag fram över. Grattis.

3. Debatt

Att ”Grotescos” parodi på Debatt är ett av humorgruppens svagare nummer är inte så konstigt. Det är ytterst svårt att göra parodi på något som redan är en parodi.

4. The Event

Vilken fruktansvärd besvikelse! Efter att ha lurat en hel TV-värld med en magisk teaser/trailer satt man efter några avsnitt och undrade; ”var det verkligen inte mer än så här?” Och det var det inte.

5. Expedition: Robinsson

…Och exakt HUR trötta är vi inte på rubriken: ”Nu får deltagarna det tuffare än någonsin!!!”. Jag äter hellre palmhjärta varje dag än att följa en serie som passerade bäst före-datum redan då Harald Treutigers gick runt och bräkte.

Inför 2011…

…önskar jag att Onyanserat blir Sveriges största filmblogg samt att ”Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult” bombar stenhårt på biograferna och att Dansk Skalles ”Odjuret” blir en succé.

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2010-mans/feed/ 2 http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2010-%e2%80%93-christian/ http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/arets-basta-samsta-2010-%e2%80%93-christian/#comments Thu, 30 Dec 2010 09:04:42 +0000 Christian Eklöw http://onyanserat.se/?p=13873 Läs hela]]> BÄSTA FILM

Bästa Filmer 2010

1. Vägen

En makalöst vacker historia om en far och son som berör hela tiden. John Hillcoat regisserar Viggo Mortensen och Kodi Smit-McPhee på ett mästerligt sätt och jag oroar mig hela tiden för vad som finns på vägen framför dem. Att filmen inte fick en enda Oscarsnominering är ett stort jävla skämt. Korruptionen har aldrig varit tydligare.

2. Up in the air

Den bäst skrivna dialogen på väldigt länge gör en annars ganska enkel historia till en fantastisk film. Jason Reitman visade redan med Thank you for smoking och Juno att han skulle uträtta mästerverk. Nu är han på god väg och jag väntar med spänning på hans nästa film Young Adult.

3. Profeten (Recension)

Fransk cementrealism skrev Christopher om denna film. En ”Blood in Blood out” fast på riktigt ekar i mitt huvud. Hur som helst gör Tahar Rahims prestation att jag sitter inlåst i det franska fängelset i över två timmar och är väldigt nöjd och tagen när jag väl släpps ut. Tack Jacques Audiard för att jag kan längta efter fängelsefilmer igen.

4. Defendor (Recension)

En efterbliven Woody Harrelson som leker superhjälte låter mest som ett stort misslyckande men Defendor är allt annat än det. Bra regi och ett manus som berör gör Defendor till ett av årets mest oväntade guldkorn.

5. I Rymden finns inga känslor (Recension)

Sprudlande berättarglädje som är helt omöjlig att värja sig mot. Jag står emot en stund men tillslut sitter jag med ett brett leende och det var länge sen jag var så var och glad i kroppen när jag gick ut från en biograf. Och nej. Jag var inte full.

SÄMSTA FILM

Sämsta Filmer 2010

1. En ende man (Recension)

Långtråkigt, pretentiöst, långtråkigt, intetsägande, meningslöst och riktigt jävla långtråkigt. Jag sitter bara och längtar efter att Colin Firths karaktär ska skjuta sig med den pistolen han visar upp i början av filmen.

2. The Blindside (Recension)

En äckligt godhjärtad familj helt utan brister tar sig an en stackars hemlös pojke. Jag tror att både pojken och jag hade haft det roligare om han fortfarande fick vara hemlös.

3. When In Rome (Recension)

Jag har aldrig någonsin sett så många otrovärdiga karaktärer i en och samma film. Spetsa det med skämt skrivna av en humorlös bankdirektör och ta sen bort all romantik du kan tänka dig. Då har du den romantiska komedin When in Rome.

4. Wall Street 2 (Recension)

Gordon Gekko är tillbaka eller är han det? Hur man kan välja denna historia som uppföljning till Wall street är för mig ofattbart. Wall street är Gordon Gekko men Wall Street 2 är inte Gordon Gekko. Istället får vi en massa ekonomiskt babbel utan spänning och ett slut som bokstavligen får mig att vomera.

5. Greenberg

Årets besvikelse! För en Indie-fantast som mig borde detta varit årets film men Greenberg får mig bara att bli irriterad och uttråkad. En mer osympatisk huvudkaraktär har jag nog aldrig sett. Inte ens under en sekund av filmen förstår jag varför han gör som han gör och egentligen bryr jag mig inte. Jag vill bara att det ska ta slut.

BÄSTA TV:

Bästa TV 2010

1. Sons of Anarchy Säsong 3

Knuttarna från Charming fortsätter att övertyga. Sons of Anarchy blir bara bättre för varje säsong som går och tredje säsongen var inget undantag. Har du galen ångest för att Sopranos och The Wire är slut tycker jag du ska dyka ner i den här serien. De brister som  fans i säsong ett är borta och nu är Sons of Anarchy ett spänningsdrama av högsta klass.

2. United states of Tara säsong 2

Jag blev totalt golvad när jag såg United states of Tara första gången. En perfekt blandning av känslor, galen humor och oväntade vändningar gjorde att jag bara satt och gapade. Diablo Cody (Juno, Jennifer’s Body) kan det här med manus och Toni Collette är fullständigt lysande som Tara.

3. Starke man (Recension)

Äntligen en svensk komedi serie som är riktigt riktigt rolig. Anders Jansson är grym som det pressade kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson och de andra skådespelarna gör också mycket bra ifrån sig. Det är så pinsamt att jag måste hålla för ögonen ibland och bara lyssna. Sist jag gjorde det var på bullens brevfilmer för tjugo år sedan.

4. Så mycket bättre

Jag tycker inte att själva programmet är speciellt bra egentligen men att se dessa artister hitta nya oväntade vänner samtidigt som jag får höra hits på löpande band gjorde att jag föll pladask. Jag är en riktigt svennebanan jag vet.

5. Flash forward (Recension)

En magnefik idé och ett fantastiskt första avsnitt band fast mig i soffan och håll mig kvar till slutet. Trots en del tråkiga vändningar och lite tomgång i ett par avsnitt så var Flash forward en spännande serie som var omöjlig att ge upp. Det blev endast en säsong innan den las ned, så om du vill ha en snabb fix som du vet kommer att ta slut dyk på Flash forward.

SÄMSTA TV:

Sämsta TV 2010

1. Kungarna av Tylösand

Jag har absolut inget mot människor som beter sig som idioter på tv, jag tycker faktiskt det är ganska fascinerande, Kungarna av Tylösand vara dock inte fascinerande. Värdelös casting, ruttet klippt, katastrofalt producerat och en genomrutten idé gjorde detta till årets magplask.

2. Petra Mede Show (Recension)

Taffligt skriva sketcher framförda av en kvinna som inte kan vara rolig i tv låter som en grym idé eller hur? Jag tror säkert att Petra Mede är en trevlig kvinna men snälla producenter låt henne inte försöka vara rolig på tv igen.

3. Dansfeber

Är det roligt med kändisar som klär ut sig och dansar dåligt? NEJ!

4. The Event

Jag hade stora förväntningar på The Event. Det första avsnittet var ett stort jaha? Det andra avsnittet var ett stort jaha? Det tredje avsnittet var ett stort jaha? Det fjärde avsnittet såg jag inte.

5. Amerikanska snutserier

Det snackas mycket om att vi bara gör polisfilm i sverige men det största problemet är att tv kanalerna köper in varenda jävla amerikansk snutserie som finns. Cold case, CSI:Miami, Law and order, CSI: New York, Law and order: Criminal Intent, CSI, Bones, Law and order: Special Victims Unit, Criminal Minds, Law and order: London, Navy CIS… Jag orkar inte.

Inför 2011…

…önskar jag att Kevin Smiths Red State blir hans första sevärda film sen Chasing Amy. Jag önskar även att svenska producenter och regissörer vägrar att jobba med skådespelare och regissörer med så stora egon att de bara måste bete sig som svin. Min tredje och sista önskan är att konsumenterna själva får bestämma på vilket sett de vill se sin film.

Bästa Film 2010

1. En Profet (Recension)

Merde! En Profet slog mig till marken och tömde mig fullständigt på luft. Det är så bra, gripande och franskt. Otroligt skönt att man även får ta del av en fransk film som inte handlar om otrohet eller sydfranska lavendelfält. Årets bästa film. Alla kategorier.

2. Shutter Island (Recension)

Jag tillhör den lilla grupp som inte läst boken. Jag har tidigare varit tveksam till Leo, men han stängde igen munnen på mig och mannen som trott på DiCaprio från dag ett, Scorsese, levererade en gastkramande thriller. Jag kan fortfarande komma på mig själv tänkandes: vad var det egentligen som hände på Shutter Island…

3. The Town (Recension)

Äntligen får jag som stort Affleck fan vifta med hela handen och skrika: ”vad var det jag sa? Ben är briljant både framför och bakom kameran!”

4. American – The Bill Hicks Story

Dokumentär om mannen bakom världens bästa och argaste stand up. Se den. Bara gör det. Och just det – Denis Leary är en patetisk kopia på Bill Hicks.

5. White Material

Någontans i Afrika. En skadad rebelledare är på flykt, en armé bestående av barn och unga tar vad de anser rättmätigt tillhör dem. Mitt i detta kaos befinner sig Marie Vial (magnifikt gestaltad av Isabelle Huppert), vit plantageägare som vägrar släppa taget, som vägrar böja sig för hot och vädjanden om att fly, hon kommer aldrig lämna det hon anser är hennes. Det låter sjukt tråkigt, jag vet. Men ni kommer sitta på nålar från början till slut. Årets mest förbisedda film.

Sämsta Film

Sämsta film 2010

1. The Last Airbender (Recension)

Jag tänker inte nämna ett ord till om denna styggelse till film. Min recension räcker.

2. Unthinkable (Recension)

Unwatchable.

3. Brief interviews with hideous men

Som det stora fan av amerikanska office jag är, såg jag fram emot John Krasinskis (Jim) regidebut. Jag möttes av teater på film, dålig personregi, konstpauser värre än Kommisarie Winter och fullständigt uselt manus.

4. From Paris with Love (Recension)

John Travolta är väl inte direkt känd för att spela under när han får spela bad guy. Men maken till skrik-kavalkad har jag aldrig skådat. Det är motherfucker hit och det är motherfucker dit. Det är rakt igenom kallt och vidrigt. Jag kan bara komma på två typer av människor som kan tycka det här är bra:

• Dom som älskar när Travolta spelar över.
• Dom som skrattar när dom med baseballträ slår ihjäl en prostituerad i GTA.

5. The Box

Det såg ju så bra ut på pappret och första halvan av filmen är riktigt bra. Sedan händer något som gör The Box till en av årets sämsta filmer. Sa någon rymdgubbar?

Bästa TV

Bästa TV 2010

1. The Office S.7

Steve Carells sista säsong som chefen Michael Scott. Det är välskrivet, sublimt och otroligt bra. Att man i 7 säsonger kan hålla så hög klass är helt otroligt. Manusförfattare i toppklass.

2. An idiot abroad

Karl Pilkington reser jorden runt och guidar oss på sitt mycket speciella sätt. Kulturkrockar har aldrig smällt högre eller bättre.

3. Sherlock (Recension)

När BBC är på humör producerar man fantastiska serier. Sherlock Holmes i modern tappning? Funkar det? Det funkar inte bara. Det är strålande. Missa inte på SVT i Januari!

4. Real Time with Bill Maher

Medan söders mediaelit håller John Stewart och Stephen Colbert högst står jag på andra sidan och utnämner utan tvekan Bill Maher som den vassaste av politisk satir. ”Rakbladvass” känns slö i jämförelse.

5. Starke man (Recension)

Den bästa och roligaste svenska komediserien sedan Ulvesson/Herngren. +2011 spelas nästa säsong in. Den bästa julklappen jag kunde få.

Sämsta TV

Sämsta TV 2010

1. Välkommen åter

Om någon undrade vad männen som står i tokiga kläder och skriker ”Blandaren!” gör på fritiden, kan jag tala om att dom skriver manus till Välkommen åter. Nej. Det var taskigt mot ”Blandarna”.

2. Kungarna av Tylösand

Öppet mål, jag vet. Men ibland måste man få tåpaja.

3. Ladies på Östermalm

I maffiafilmer när någon just blivit misshandlad till döds fortsätter ofta gärningsmannen (tänk Joe Pesci) slå och sparka till någon rycker bort personen och skriker – ”det räcker! Han är död! Det räcker!” Tänk er nu en tv producent som sparkar och slår på konceptet  – fruar. Det ska sparkas till sista droppen. Skillnaden är att ingen drar bort honom från liket.

4. Dansfeber (Recension)

Jag vet vad ni säger – ”Men Christopher, kändisar klär ut sig och dansar dåligt men dom bjuder på sig själva och det är för en god sak”. ”Okej” svarar jag. Men det är fortfarande usel Berlosconi tv.

5. Roast på Berns

”Järvhedens Grillad är mesig och feg” skrek Schyffert och visade att kuk, pedofili, misshandel, fitta och knulla-skämt är ”roast på riktigt”.

Inför 2011…

… önskar jag att svenska filmbolag börjar ägna mer än 30 sekunder av sin tankeverksamhet när det kommer till att designa filmposters. Och att Midnight Run 2 äntligen börjar spelas in.

Bästa Filmer 2010

1. I rymden finns inga känslor (Recension)
En film att älska och bli älskad av. Andreas Öhmans regidebut orsakade storm, både i media och innanför min hud. Scenografi, foto, ljudregi och skådespelarmagi i världsklass. Samt Sveriges charmigaste(och snyggaste) Cecilia(Forss).Denna kärlekshistoria tog filmen hela vägen till Oscars-draften.

2. Vill jag vissla så visslar jag (Recension)
En underbar film om värsta tänkbara situation. Smutsen i  själen  på ungdomsbrottslingarna äter sig hela vägen in. En film som mig veterligen inte lämnat någon oberörd. En av de mest äkta filmer jag någonsin sett.

3. Sound of Noise (Recension)
Filmen som mina kollegor älskar att hata. Det är förstås helt naturligt, vanliga dödliga har tydligen behov av saker så som kongruens och personregi, för att känna sig delaktiga i historien. Surt sa räven. Denna film som utmanar alla fördomar om hur musik egentligen blir till, ska raka vägen till screening för estetikprogrammet på Södertörns Högskola. Ja du hurrrrde.

4. The Social Network (Recension)
En historia så iskallt berättad att öronen hettar. Rakbladsvass dialog och snygg kamerahantering. Intriger. Sex. Humor. Retorik: Harvard baby.

Sämsta Film:

Sämsta Filmer 2010

1. Mademoiselle Chambon (Recension)
Vuvuzelafiolen still  haunts me. En fullständigt genomvidrig upplevelse.  BU med stora feta bokstäver.

2. Fish Tank
Skakig handkamera. Dålig musik. Tråkig regi. Listan kan göras lång.
I wont be hatin’ and such, but i don’t love it.

3. Exam
Ett råd: se den inte. Om möjligt ännu sämre regi och manus än Piranha 3D. Stort, visst?

4. I’m still here (Recension)
En fullständigt vulgär film. Men slutet är fint. Jag hade svårt att smälta den. Jag hatar den. Eller är det kanske Hollowoodeffekten jag hatar? Typ lite som övre medelklassen hatar på pundare. Det är för nära hem.

5. Grownups (Recension)
DN gav denna film en nolla. Det tycker jag att de gjorde helt rätt i.

Bästa TV:

Bästa TV 2010

1. Våra vänners liv (Recension)
Finaste svenska dramaserien på år och dar. Grymt manus, fin interaktion och sjukt mysig musik. Här är beviset för att män inte behöver vara attraktiva eller ens ödmjuka för att bli älskade. Bromance när det är som bäst. Heja!

2. Musik som gör ont (SVT dokumentär)
K-special levererar för det mesta, denna gång dock över förväntan. ”Musik som gör ont” handlar om hur musik på olika sätt har används i onda syften, i maktutövning, förnedring, tortyr etc.Dokumentären tar upp en rad exempel från ett tiotal olika länder, bland annat USA, Rwanda, och Chile. Finns inte längre på SVTplay till min stora besvikelse. Försöker i nuläget ta reda på vart jag kan få tag på en egen kopia. Maila mig om ni vill hjälpa mig i jakten!

3. True Blood S03
Minst sagt rörig säsong som spårade ut fullständigt mot slutet. En förmildrande omständighet fanns dock: Alexander Skarsgård. Nuff said.

Sämsta Tv:

Sämsta TV 2010

1. ”Nya” Lyxfällan
Vulgärt. Vidrigt. Intetsägande och rent allmänt skittaskig KPK (kultur per krona).

2 .Veckans brott
GW is GW; nu om möjligt ännu mättare.

3. Glee
När de tog in den vita valen var allt hopp förlorat.

4. Biggest loser Sverige
Även här är problemet en massa vita valar som fastnat på land. Skjut dem.
Jag skulle bli tacksam. Antagligen valarna med.

5. AnaGina Show
Det är inte humor. Det är ett jävla skämt.

Inför 2011…

Vässar jag knivarna med sällan skådad determination och hoppas därför på fler filmer med Andreas Öhman (även arga esteter behöver kärlek). Därför hoppas jag också  på att något skandinaviskt land ska köpa in Hello Lonesome. Vidare hoppas jag att ”The Black Swan” har Sverigepremiär snart så ni alla kan få skåda dramatik och foto i världsklass. Slutligen hoppas jag att vår läsarkrets växer ännu mer så vi kan bli Sveriges största kulturblogg.
Tillsammans är vi oslagbara!

Bästa Film 2010

1. Inception

Årets kanske mest hypade film men det gör det inte desto mindre till ett stycke filmiskt mästerverk. Välskriven, välspelad och välproducerad actionthriller som vrider och vänder ut-och-in på hjärnan såväl som ögat. Christopher Nolan visar ännu en gång vart skåpet ska stå! Årets mästerverk!

2. Monsters

Gareth Edwards nollbudget sci-fi kom som en blixt från klar himmel, trailern talade för en billigare ”District 9″-kopia men resultatet visade sig vara mer subtilt, vackert och lågmält än så. Helt otroligt att det hela genomfördes med ett crew på bara två personer, utan ett traditionellt manus eller ordentliga pengar. Årets lågbudgetfilm!

3. Rare Exports

Våra grannländer fortsätter att sparka oss i arslet när det kommer till att våga prova nya saker inom filmen och Rare Exports sätter Finland på den internationella filmkartan. Det är sagolikt snyggt, skrattframkallande och samtidigt en smula gripande trots världens lökigaste premiss. Årets överraskning! Läs mer HÄR.

4. Scott Pilgrim vs. The World

Edgar Wrights serietidningsadaption lyckas med bedriften att underhålla på nästan alla plan; Det är roligt, coolt, medryckande, vackert, häpnadsväckande och jag gick från biosalongen med en svärm fjärilar fortfarande fladdrande i magen. Årets coolaste film! Läs mer HÄR.

5. The A-team

Bioversionen av Stephen J Cannells klassiska Tv-serie kan inte kallas annat än en rejäl actionrökare! Det skjuts, slåss och sprängs i var och varannan bildruta och det varvas med snärtig och klichéspäckad dialog mellan arketypiska men underbara karaktärer. Castingen är en av dom mest passande det här året och att se Doug Bradley som Face var som en riktig Aha-upplevelse. Varför jag bara gav den en trea vet jag inte… måste varit full. Årets actionrökare! Läs mer HÄR.

SÄMSTA FILM:

Sämsta Film 2010

1. Sex and The City 2

Leiyah kommer troligtvis hata mig när jag nu erkänner att jag faktiskt följde Tv-serien ett tag och tyckte att den var bra, även den första filmen hade sina poänger som romantisk komedi. Uppföljaren är dock ren och skär avföring! Det känns som att till och med skådespelarna har tröttnat på sina rollfigurer och apar sig i genom den fruktansvärt usla dialogen som verkar skriven av Stefan och Krister på E! Årets kiss- och bajsfilm!

2. Skyline

Elaka rymdvarelser kommer till jorden och damsuger omotiverat upp hela jordens befolkning och skördar deras hjärnor. Varför? Jag vet inte och det verkar som om manusförfattaren inte heller hade någon aning. Dialogen är så stolpig och övertydlig att till och med en överpretentiös amatörteaterförfattare skulle grimasera av smärta, historien är så löst sammanflätad och ologisk att den skulle kunna vara ett argument från SD. Årets kalkon!

3. Legion

Gud tröttnar på mänsklighetens förfall och har lärt sig av Noa att vi lätt kan undvika en syndaflod genom att bygga båtar och skickar i stället hela sin änglakör för att utplåna oss, varför han inte bara knäpper med fingrarna och spränger hela jorden är oklart. En ängel tycker dock att Gud har fel och bestämmer sig för att försvara människan, eller närmare bestämt ett ofött barn som tydligen är viktigt… varför? Säg det! Årets besvikelse!

4. The Last Airbender

Det är inte första gången någon på Onyanserat sparkar på M. Night Shayamalan, men det är svårt att låta bli när han envisas med att göra skitrulle efter skitrulle. The Last Airbender sällar sig utan tvekan till högen av bajs som är hans senaste filmer. Ett manus som trots en bra förlaga haltar värre än en filmande fotbollsspelare och skådespelare som rapar dialog skriven av Captain Obvious. Årets Shyamalan! Läs mer HÄR

5. The Sorcerer’s Apprentice

Ännu en av Onyanserats hackkycklingar Nicolas Cage spelar här långlivad och långhårig trollkarl i jakt efter Merlins efterträdare som ska stopa elak häxa. Det är påkostat och visuellt snyggt, men Cage är som vanligt inget annat än Kapten Stofil och varvar maniskt överspel med viskande underspel. Storyn är lika tunn som Nicolas hårfäste och den är lika intetsägande och engagerande som hans personlighet. Årets fantasyfiasko!

BÄSTA TV:

Bästa TV 2010

1. The Walking Dead

Frank Darabonts mästerliga adaption av den grafiska novellen med samma namn är stundtals lite väl klyschig men som helhet är den inte annat än enastående. Det är genomtänkt både manus- och fotomässigt, skådespelarna levererar över lag en trovärdig bild av människor på flykt undan en zombie-epidemi och det är ibland så gripande att tårarna är nära. Hur dom dock kunde välja att avsluta säsongen som dom gjorde är för mig ofattbart! Årets nykomling! Läs mer HÄR.

2. Fringe – Season 3

Fringe är en av dom serier som jag följt slaviskt och jag är nu under säsong tre mer hängiven än någonsin! Många Tv-serier har en tendens att slöa av sig efter några säsonger men i det här fallet är det tvärtom. Säsong tre är den mest spännande och välskrivna hittills och turerna fram och tillbaka är många och fängslande. Hur dom ska toppa det här vet jag inte, men lyckas dom med det så kommer jag att starta kyrka runt J.J. Abrams, Roberto Orci och Alex Kurtzman! Årets säsong!

3. The Good guys

På 80-talet överöstes vi av buddy-komedier där två omaka poliser tvingas arbeta tillsammans, det funkade då och det funkar definitivt i The Good Guys. Bradley Whitford är underbar som den degenererade ”magkänslesnuten” Dan Stark och hans spel som hela tiden ligger hårfint på gränsen till överspel är (i brist på annat ord) askul! Colin Hanks stela paragrafryttare Jack Bailey är ett perfekt komplement och även han spelar sådär mysigt mittemellan. Seriens format och uppbrutna kronologi gör det hela ännu mer intressant. Årets actionkomedi!

4. Sherlock

Sir Arthur Conan Doyles detektiv i modern noir-tappning som både bidrar till kippande andetag och dragningar på smilbanden. Mörka stilrena miljöer filmas med snygga skärpedjup och bildkompositioner och London har sällan sett så hotfullt och samtidigt lockande ut. Benedict Cumberbatch och Martin Freeman är klockrena som den dynamiska duon och deras samspel är så bra att det nästan blir homoerotiskt. Årets brittiska! Läs mer HÄR.

5. Cougar Town – Season 2

Jag var och är fortfarande en stor fan av ”Scrubs” och kan fortfarande få ett litet styng i hjärtat när jag tänker på den allra sista (riktiga) avsnittet. Det är tur att Cougar Town finns för att fylla tomrummet! Med samma skapare och i stort sett samma manustrupp så har även Cougar Town den där sköna mixen av humor och drama, även om det självklart inte kan bli lika dramatiskt som Scrubs med sina döende patienter så finns det ändå ett litet djup och allvar i serien. Skönast är Ian Gomez toffla Andy. Årets humorinjektion!

SÄMSTA TV:

Sämsta TV 2010

1. Bonde Söker Fru

Det var svårt att välja årets sämsta Tv-serier eftersom man sällan ser mer än max ett avsnitt av något som suger men Bonde Söker Fru var ändå given på listan. Ett program som utger sig för att hjälpa ensamma människor att hitta kärleken men som bara bidrar med, förhoppningsvis, ofrivillig lyteskomik. Vart dom hittar alla muppar, både bönder och potentiella partners, vet jag inte men jag skulle tippa på Köping. Årets komocka!

2. Paradise Hotel

Jag ska erkänna att jag inte sett ett enda avsnitt av årets Paradise Hotel men det räckte med tv-reklamen och snuttar vid zappning för att jag genast skulle inse att det här är inget annat än chock-tv när den är som sämst. Kändiskåta bimbos och manbos försöker förföra varandra för att få stanna kvar längst i programmet. Det hela blir om möjligt ännu värre när dom väljer att placera sensationsåsnan Alex Schulman som programledare! Kan han inte bussa den där irriterande j*vla kaninen på sig själv? Årets åsnedynga!

3. Ebbas Stil

Det är något med Ebba von Sydow som slår an en rungande ton på min hatsträng, denna lilla Fröken Pimpernette som ska tala om för oss hur vi ska se ut och klä oss för att vara ”rätt” får det att rycka i sniper-fingret på mig. Att hon numera kan göra det i rörliga bilder får mig att genast leta alibin för mordkvällen. Det här kan låta fruktansvärt onyanserat och hårt men när en liten rikemansdotter som fötts med silversked i varenda kroppslig öppning ger tipset att bota höstdepressionen med att gå och köpa en Gucci-väska för flera tusen, då svartnar det för mig! Årets mordhot!

4. Grannfejden

Även det här programmet ligger med på listan mestadels för att det medverkar en person som jag inte tål; Jonas Gåde, denna bluffmakarnas bluffmakare! Han utger sig för att vara någon form av terapeut och expert men i själva verket är han bara en bokläst kvacksalvare av rang. Han har flera gånger kritiserats för sina metoder av legitimerade psykoterapeuter men han fortsätter att få ”hjälpa” folk i Tv med sitt psykobabbel. Att han tillsammans med machotjuren Robert Aschberg ska skapa fred mellan grannar är i min ögon som att skicka Rambo för att mäkla fred i mellanöstern.

5. Cirkus Möller

Det här är programmet som har alla förutsättningar för att bli bra men som av någon outgrundlig anledning missar målet ganska fatalt. Måns Möller är en rolig och begåvad komiker, Stephen Simmonds är en begåvad och duktig musiker men tillsammans skapar dom lika mycket gnistor som en tvättsvamp i ett monzunregn. Deras ”spontana” munhuggande är så stolpigt och uppläggen är så tydliga att poängerna lika gärna kunde måla sig neonrosa och skrika ”JAG ÄR EN POÄNG!”. Humorinslagen pendlar mellan att vara internt navelskådande eller fjantigt barnsliga, den enda lilla behållningen är Sean Banan och han är ju egentligen bara en fattigmans Ali G. Årets miss!

Inför 2011…

…önskar jag att Tv-serien ”Inkognito” blir en hit så jag får skriva en hel säsong och att de två långfilmsmanus jag jobbar på blir film. Skulle också bli glad om ”Sucker Punch”, ”Source Code” och ”The Hangover II” blir riktigt jävla bra!