Senaste Kommentarer

Top Commenters

Blåsningen 2 – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 1 maj 2012 i

Dvd Recensioner

”Bättre än ettan” proklamerar Stuart Galbraith från DVD Talk med tydliga versaler på omslaget till Blåsningen 2. Jag vet inte vad denne Stuart hade för personliga problem eller om han bara var ute efter att provocera när han gjorde detta fullständigt idiotiska uttalande. Jag vet, alla har givetvis rätt till sin egen åsikt och den är högst personlig  men jag har svårt att se hur någon på fullaste allvar skulle sätta detta förutsägbara, svala och framförallt ointressanta nonsens framför en av tidernas smartaste, charmigaste och snyggaste svindlarkomedier, som dessutom kunde ståta med både Paul Newman och Robert Redford i högform. Jackie Gleason och Mac Davis är förvisso habila skådespelare men inte ens de klarar av att hålla uppe intresset när manus saknar både djup och överraskningar. Man får heller ingen förklaring till varför huvudrollsinnehavarna har samma efternamn (Gondorff och Hooker) som i första filmen men helt andra förnamn. Mycket märkligt och högst irriterande.

Blåsningen 2 börjar med ett gangstermord på en av originalmedlemmarna ur gänget som blåste maffian på 500 grand i första filmen. Man bestämmer sig för att hämnas men hur hämnas man på en maffiaboss utan att bruka våld? Man lurar av honom hans pengar såklart! Och det är precis vad den här filmen handlar om. Att hitta olika sätt att skinna Lonnegan (Oliver Reed) på sina blodspengar. Det är lika kul som det låter. Till sin hjälp har Gondorff och Hooker den kvinnliga bedragerskan Veronica (Teri Garr) och en oerhört slemmig Karl Malden i rollen som nyrik nattklubbsägare och genom att spela ut dessa pjäser mot varandra på ett otal olika vis försöker man komma åt Lonnegan och hans förmögenhet. Den slutgiltiga blåsningen skall ske genom vadslagning på en boxningsmatch och nu är det meningen att vi skall sitta som levande frågetecken och undra hur det här skall gå och vem som satsat vad och på vem. Problemet är bara att man antingen har räknat ut utgången eller så bryr man sig helt enkelt inte. Kanske är det som i mitt fall, en kombination av båda.

Blåsningen 2 lyckas inte heller fånga den där snygga tidstypiska känslan av maffiatider. En stor anledning till detta är att halva filmen går ut på att skildra boxningsmatchen, förberedelserna inför denna och vad som händer efter att handduken är kastad. Det blir därmed mycket häng i smutsiga träningslokaler och boxningsringar och då hjälper det inte ens att sandsäckarna från Everlast är gamla, slitna och dammiga. Vill jag se en bra boxningsfilm väljer jag istället Rocky eller Tjuren från Bronx eller i modern tid, The Fighter. Blåsningen 2 misslyckas därmed i samtliga försök. Det är ingen bra ”con-movie”, den lyckas inte heller med att vara rolig och som boxningsfilm är den usel.

Det är förvånande att samma manusförfattare, David S. Ward ligger bakom denna uppföljare som lätt kvalar in under den alltför långa och mindre åtråvärda listan av ”uppföljare som aldrig borde sett dagens ljus”.

Nej du, Stuart Galbraith från DVD Talk, om du nu inte är ett PR-trick utan faktiskt existerar så rekommenderar jag starkt att du kammar till dig, släpper sargen och kommer in i matchen för att påstå att detta skulle vara bättre än ettan är en skymf mot allt filmskapande och en förolämpning av cineaster världen över. Inte ens kostymerna håller samma klass.

Blåsningen 2 finns ute på DVD nu.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg