Senaste Kommentarer

Top Commenters

Den Osynlige Mannen – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 30 mars 2012 i

Dvd Recensioner

På 80-talet var Chevy Chase en av planetens absolut roligaste män, kanske t.o.m. roligast av dem alla. Vem minns inte en sjukt pressad Clark Griswold i Ett päron till farsafilmerna eller den superklantiga privatdetektiven Fletch och vi får givetvis inte glömma komiska guldkorn som Tom i Bollen eller Tre Amigos. Humor i världsklass. Chevy behövde egentligen bara visa sig för att gapskratten skulle ljuda. Chevy Chase var en kvinnokarl, alltid solbränd och ständigt en vass one-liner redo att levereras. Han var helt enkelt som gjord för att göra komedi även om hans polare på SNL inte alls unnade honom den framgångsvåg han red på.

I Den Osynlige Mannen från -92 möter vi en betydligt mer laid-back Chevy Chase. Visst, det är fortfarande en komedi men med en betydligt allvarligare underton. Filmen är baserad på en bok av H.F. Saint och regisserad av skräckmästaren John Carpenter. Handlingen är ganska enkel. Börshajen Nick Halloway (Chase) åker på en föreläsning om atomkraft men är så galet bakfull att han måste lägga sig och sova i en bastu, strategiskt belägen precis bredvid ett forskningslabb. En kopp varm kaffe på kontrollpanelen och katastrofen är ett faktum. Byggnaden utryms men Halloway sover som en stock och utsätts för någon form av strålning som gör honom, just det, osynlig. Alla har vi väl någon gång fantiserat om hur det skulle vara att kunna röra sig helt fritt, vart man ville och när man ville utan att någon såg en. Ett smörgåsbord av valmöjligheter finns ju uppdukat. Tjejernas omklädningsrum, stanna kvar i affären efter stängning, smita från skatteverket och skrämma slag på gamla tanter. I Den Osynlige Mannen får vi lära oss att det inte är så kul. När man blir osynlig så blir man nämligen ett föremål för CIA och Nick får ett ultimatum. ”Låt oss förvandla dig till en lönnmördande spion eller dö.” Inte särskilt sugen på något av alternativen bestämmer sig Nick istället för att fly men han är samtidigt upp över öronen förälskad i den sköna Alice Monroe (Darryl Hannah) och hur berättar man egentligen för sin flickvän att man har gått och blivit osynlig? Nu börjar en vild jakt på den osynlige mannen som givetvis har en fördel, han är nämligen osynlig om någon missat det och CIA-bossen David Jenkins (Sam Neill) famlar bokstavligen i blindo när han gång efter annan får se sig besegrad av den uppfinningsrike Halloway.

Women want him for his wit. The C.I.A. wants him for his body. All Nick wants is his molecules back

Nästan 20 år innan Avatar får vi här se prov på imponerande specialeffekter när Nick Halloways byxor springer runt utan överkropp, ibland endast ett par svarta solglasögon mot en vit vägg eller en cigarett som svävar fritt i luften. När röken dras ner i lungorna syns även dessa för ett kort ögonblick vilket givetvis är fantastiskt coolt, även idag. Bakom tekniken hittar vi George Lucas effektbolag och när Chevy Chase, Carpenter och Lucas samarbetar så måste väl det här bli en riktigt bra film, eller?

Den Osynlige Mannen är väl egentligen ingen dålig film men den är heller inte särskilt bra. Chevy Chase är alldeles för nedtonad och då menar jag inte att han är fysisk nedtonad eftersom han som sagt är osynlig utan mer hans skådespeleri. Chevy Chase skall vara intensiv, på gränsen till helgalen, då är han som bäst. Det är svårt att veta vilket ben Carpenter vill att filmen skall stå på eftersom det inte riktigt är en komedi men heller ingen renodlad actionthriller. Vi får heller aldrig riktigt lära känna karaktären Nick Halloway. Han är en ytlig, på gränsen till odräglig bully som vill njuta av det goda i livet men mycket djupare än så blir det inte. Sam Neills karaktär säger vid ett tillfälle att Nick var osynlig redan innan han blev osynlig och det har han helt rätt i. Förmodligen fungerar det konceptet i den kritikerrosade boken men i filmformat så måste, i alla fall jag, känna något för karaktären. Sympati, avsky, beundran, vad som helst men här är det bara platt och oengagerat. Personkemin mellan Chase och Hannah går också på halvfart och känns inte heller jättepå. Vad är bra då? Specialeffekterna givetvis men också Sam Neill. Han har i alla fall lagt i en extra växel och gör sin vanliga paradroll som ond, hemlighetsfull svartklädd person med alldeles för mycket makt.

Den Osynlige Mannen finns ute på DVD nu.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg