Senaste Kommentarer

Top Commenters

Mexikansk förortsångest och blodtörst i debuten We Are What We Are

Inlägg av Måns Lindman den 12 oktober 2011 i

Dvd Recensioner

En familjefar faller ihop på gatan i Mexico City. Han tar ett sista andetag och lämnar sedan jordelivet. Han lämnar också en familj på tre barn och en fru åt sitt öde. Det här är inget ovanligt scenario i Mexico där folk dör som flugor, inte sällan i droguppgörelser eller i händerna på en korrupt poliskår. Debutregissören Jorge Michel Graus film We Are What We Are är dock någonting helt annat. Fadern som dog var familjens enda försörjare och i hans frånvaro tvingas nu sonen ta steget in i vuxenvärlden för att kunna mätta familjens många munnar. Favoritföda? Människor!

Middagen är serverad

We Are What We Are är en kannibalfilm, dock en väldigt annorlunda och sofistikerad sådan. Faktiskt inte alls olik Låt Den Rätte Komma In. Det nakna och mörka fotot, den lågmälda läskiga bakgrundsmusiken som når crescendo i takt med att våldet ökar och de trasiga, utstötta människorna på botten av samhällsstegen finns där filmen igenom.

Det finns givetvis en hel del blodiga och rätt motbjudande scener i filmen men Grau låter oss snarare ta del av våldet genom ljud istället för bilder. Varje gång en måltid fångats in följer en ritual innan brakmiddagen skall serveras. Man är dock något petig med maten och hinner refusera både en homosexuell man och en kvinnlig prostituerad. Polisen är ett ständigt hot som hela tiden är familjen på spåren. De jagar förresten kannibaler precis som om det vore ett rutinuppdrag, inget konstigt med det…

Det finns många positiva delar med We Are What We Are. Bildspråket är snyggt och typiskt spanskt och man varvar långa känslosamma dialoger med melankolisk tystnad. Skådespeleriet sköts utomordentligt bra av okända namn som Adrián Aguirre, Miriam Balderas, Francisco Barreiro och Carmen Beato och filmen ger ett nytt ljus åt genren. Dessvärre finns här inte mycket till spänning och man får heller ingen som helst förklaring till vad som drev familjen till kannibalism. Det ges faktiskt inga svar överhuvudtaget vilket jag kan tycka är något irriterande men samtidigt kan jag inte låta bli att njuta av den minimalistiska och estetiska filmstrukturen.

"Vad var det nu för nummer till Via Direkt?"

Debuten från den mexikanska författaren och regissören Jorge Michel Grau är en oväntat rik utforskning av familjens obligationer, ritualer av blod och kannibaler med mänskliga känslor och uttryck. Filmen är dessutom en politisk allegori sparsamt kryddad med skarp och svart komik i all sin känslighet.
Filmen ramar snyggt in en välbekant stark panikkänsla, förortsångest och en hänsynslös strävan att uppfylla våra behov, fylla det tomrum som behöver fyllas och göra vad som krävs, varje dag dag efter dag, oavsett om det är pengar, känslomässiga värderingar- eller bara hur man dumpar den där döda horan som ligger och ruttnar i bagageluckan utan att bli upptäckt av farbror blå.

Vad är mest chockerande, Mest oroande?  Graus film skildrar ett familjedrama på sina egna villkor, utmanar genren och låter oss tänka själva genom att inte lämna några svar (på gott och ont). We Are What We Are är helt enkelt en väldigt stark film som definitivt inte passar alla men mig passar den alldeles utmärkt och eftersmaken kommer förmodligen att ligga kvar och plåga mig länge.

We Are What We Are släpps på DVD den 12:e oktober.

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg