Senaste Kommentarer

Top Commenters

Brädad av spel

Inlägg av Jonas Derne den 3 maj 2014 i

Extramaterial

boardgames

Jag är nog en spelknarkare av rang när jag tänker efter. Rollspel, figurspel, brädspel, datorspel och kortspel har definitivt präglat och förgyllt min uppväxt. Det har inte blivit så mycket konsolspel faktiskt, men jag går desto mer igång på klassiska arkad- eller flipperspel. Pur nostalgi för en sjuttiotalist.

På senare år är det mest datorspel i ensamhet som gäller, umgängesformerna är lite annorlunda nu som medelålders småbarnspappa med liknande vuxensymptom på mina andra spelande vänner. I år har jag dock insett att det är brädspel jag skall syssla med. Det är synnerligen socialt samtidigt som det finns stora möjligheter att faktiskt kunna spela klart några pass eller hinna testa några olika spel under en kväll.

Sen några månader har jag därför fått igång ett någorlunda frekvent spelande av brädspel, och med förmånen att ha några riktiga brädspelsnördar i bekantskapskretsen kommer jag bokstavligen till serverat bord. Därefter börjar någorlunda hjärtliga förolämpningar, triumfatoriskt jubel och utbrott över miserabla tärningsslag hagla om vartannat. Hur skoj som helst.

På Onyanserat finns det fler som gillar brädspel och nedan tipsar vi om våra favoriter.

JONAS:

Lancaster

Lancaster

Det spel som är min favorit och som imponerat mest på mig med synnerligen välbalanserade spelmekanismer är Lancaster. Du tar rollen som aristokrat i medeltida England, och den av spelarna som stöttar den nya kungen i England på bästa vis vinner spelet.  Det kan du göra genom att skicka dina riddare till kriget mot de fördömda fransmännen, förstärka din egen borg och därmed öka intäkter eller skicka ut riddarna på landet för att vinna egendomar och politisk makt. Mycket bra spel.

Ett annat riktigt bra spel är Lords of Waterdeep. Löst baserat på Dungeons & Dragons spelar du en lord som siktar på att ta makten över staden. Genom att tillskansa dig agenter av olika slag (präster, krigare, tjuvar och trollkarlar) kan du utföra olika uppdrag som du blir varierande generöst belönad för. Med de hemliga uppdragen som alla har kan dessutom ställningen ändras totalt när poängen räknas samman. Lurigt spel.

Slänger också in ett tips som funkar utmärkt att spela med barn; Minotaurus från Lego. Spelplanen är en labyrint och ditt uppdrag är att föra legogubbar till mitten innan minotauren tar dig och före dina motspelare förstås. Väldigt enkelt och passar från 5-6 år och uppåt. Beroende på tärningsslag kan labyrinten byggas om under spelets gång genom att murar flyttas vilket gör det hela klurigt och omväxlande.

Lancaster och Lords of Waterdeep kan vara lite bökiga att hitta, men finns i välsorterade spelbutiker. På deras webbplats informerar Lego om att de lägger ner sin speldivision så Minotaurus är därmed snart ett minne blott på marknaden.

EMBLA:

dralborgen

Ett av mina favoritspel är klassikern Drakborgen. Ett enkelt men spännande upplägg som går ut på att du ska ta dig in i drakens borg och loota honom på guld – innan han vaknar! Vägen dit blir olika svår beroende på vilka kort du drar och först in i nästet behöver nödvändigtvis inte vara den som vinner, för vaknar draken medan du girigt plockar på dig hans ädelstenar är det såklart kört! Det är lite Drakar och demoner light, skulle man kunna säga. Helt klart en inkörsport för dig som vill skapa nästa generation nördbarn – och vem vill inte det?

Ett annat spel jag plockar fram titt som tätt är Jakten på den försvunna diamanten. Det är egentligen inte ett askul spel, men nostalgin är helt enorm. I ett nafs sitter jag i min kompis Jennys rum som 9-åring och suktar efter att hitta diamanten och samtidigt ha råd att flyga hem utan att bli rånad! Det kliar i benen av spelstress bara jag tänker på det!

Jag spelar gärna och ofta spel, men valet faller i ärlighetens namn för det mesta på tv-spel. Men när tillfälle ges backar jag absolut inte på ett parti brädspel. Det KAN dock kännas lite motigt att plocka fram, läsa på och sätta sig in och sen kanske bli fast i många timmar. (Att man sen utan vidare sitter ett dygn framför tv’n med stekheta handkontroller har inget med saken att göra..) På sista tiden har det ju dock kommit en UPPSJÖ fickspel som både är roliga, enkla och är över ganska snabbt. Först ut var nog MIG, ett frågespel som väl är ganska kul. Men för den som tycker att Trivial Pursuit-upplägget känns lite gjort (läs: hatar geografi- och sport-kategorierna) kan jag tipsa om brädlösa spel som Ascoola Nittiotalet (en nostalgitripp av rang – vem hade till exempel haft Billy Butt i huvudet på sistone?), Ett Filmspel (ett måste för den filmintresserade tillika självförtroendeknäck för den som tror sig kunna allt inom rörlig bild) och Matspelet (för den som gillar matiga termer och gärna vill briljera med lite allmän fikonkunskap inom krubb). Det här är allihop perfekta spel på en resa, i gröngräset eller när man dricker lite vin och inte orkar försöka se skillnad på hund och sko i Monopol.

LINDMAN:

A&A1

Axis and Allies

Bortsett från ett par omgångar Trivial Pursuit i mindre nyktert tillstånd natten mellan julafton och juldagen har det inte blivit så mycket brädspel för min del. Jag gissar att det helt enkelt medvetet eller omedvetet prioriterats bort i den mer och mer proppfulla agenda vi kallar livet. Jag minns dock en period när jag var mer eller mindre beroende av att spela Axis and Allies. Jag måste verkligen varit en pina när jag ringde runt och frågade polarna om vi kunde spela en omgång. Den stora utmaningen i övertalningsprocessen var att spelet tog en evighet att spela igenom. Man var ju van vid de ”vanliga” sällskapsspelen där det brukade ta en halvtimme eller så att kora en vinnare. Här snackar vi 3-4 timmar turbaserad krigsföring med hundratals små miniatyrsoldater och fordon, ja till och med vapenfabriker. Axis and Allies kan väl enklast beskrivas som en mer avancerad och detaljerad variant av Risk.

Det är amerikanska Milton Bradley, numera helägt av Hasbro som ligger bakom succén och som de flesta förmodligen listat ut vid det här laget så är det krig mellan axelmakterna (Tyskland och Japan) och de allierade (USA, Ryssland och England). Den som tar över världen vinner helt enkelt. Något annat som var så vansinnigt bra med Axis and Allies var att det var så sjukt invecklat att mina småsyskon var för små för att förstå och därmed lät just den kartongen vara.

Förra året fick jag reda på att spelet fanns att hämta ner från Google Play till min Androidsurfplatta för runt trettio riksdaler (av någon anledning verkar det inte finnas till iPad) och smått euforisk tänkte jag ge mig ut på en nostalgitripp men det skulle jag aldrig ha gjort. Spelet sög något så kopiöst att det bara var att avinstallera direkt för att aldrig råka gå in i appen igen av misstag. Nej, borta var den där genuina känslan som man bara kan få genom att invadera ett alltför svagt försvarat Irkutsk med ett band av små stridsvagnar i plast eller att diskret smyga in några atomubåtar i Norra Ishavet för att få en enklare väg in i Europa.

Krig är givetvis aldrig rätt men aldrig har ett fullskaligt globalt krig varit så roligt som i Axis and Allies. Finns att köpa för en spottstyver hos välsorterade handlare.

INGRID:

pandemic

Pandemic

Jag är nog den enda på Onyanserat-redaktionen som inte spelar dataspel. Alls. Men när det gäller brädspel – count me in! Förutom att det är allmänt roligt så är det ju också ett grymt sätt att kombinera umgänge och typ öldrickande på – mycket mer socialt än filmkväll till exempel! Och eftersom jag gillar det där sociala så är det ju perfekt med spel där man spelar tillsammans mot spelet, eller mot en spelledare. Så man inte bara sitter på var sin kant och smider ränker för sig själv, utan måste samarbeta för att nå målet. Ett sånt spel är Mansions of Madness, som utspelas i HP Lovecrafts universum, i staden Arkham där obeskrivliga fasor lurar och där man måste slåss mot monster som shoggoth, mi-go och night-gaunts. Man kan spela olika storys, som kan ta olika vägar och sluta på olika sätt beroende på vad man gör för val. Här krävs en spelledare, och det är rätt avancerade regler som tar en stund att läsa in sig på…

Desto enklare är då Pandemic som är ett av mina favoritspel. Här behövs ingen spelledare utan alla spelar tillsammans för att nå målet att utrota en pandemi som hotar världen. Man reser mellan städer och behandlar infekterade populationer, bygger forskningsstationer och försöker hitta ett botemedel mot de olika virus som härjar. Bra upplägg, inte för krångligt men inte heller för simpelt så det blir tråkigt! Funkar även efter några öl.

Och så vill jag tipsa om Ticket to ride, ett spel av lite annan karaktär än ovan nämnda. Här finns inga spelkaraktärer och inga monster – här handlar det bara om att bygga tågräls. Men det är faktiskt roligare än det låter! Spelplanen är en karta (det finns olika varianter av spelet, med Europa eller USA t.ex), man drar kort där man får uppdrag på olika sträckor som man ska täcka med tågräls. Sen går det kortfattat ut på att man ska lyckas genomföra dessa uppdrag innan spelomgångens slut, och innan någon motspelare hinner bygga på samma sträcka, annars får man minuspoäng.  Funkar bra att spela med folk som inte är så spelvana, men är samtidigt inte för simpelt.

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för alla tyska spel med torra teman som jordbruk (Agricola), kryddhandel (Goa) eller elnätskonstruktion (Powergrid). Jag älskar att det ser så tråkigt ut, men ändå är så fascinerande när man väl spelar. Och att i princip alla spelpjäser är träklossar. Sehr deutsch.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Tobias Andersson

    Ojojoj,film OCH brädspel i samma blogg,nu närmar vi oss nördperfektion (det fattas ju bara hockey och hårdrock…)
    Vad gäller brädspel finns det ju så mycket godis. Tex. Smallworld där man i en klicheartad fantasyvärld ska trängas med andra mer eller mindre utflippade folkslag.
    Ang Lovecraft och samarbetsspel så finns ju Arkham Horror,som är Mansions storebror. För ett snabbare spel så finns ju Carcasonne och en massa andra tyska spel med träpluttar som ger poäng…

Fler onyanserade inlägg