Senaste Kommentarer

Top Commenters

Fantomen på operan – en musikalernas musikal

Inlägg av Therese Wåtz den 12 november 2016 i

Extramaterial Musikal

phantom_of_the_opera

Mitt i snökaoset i onsdags stannade många hemma i trygga vrån. Jag själv trotsade vädret och tog mig till Cirkus, för att se en av världens, genom tiderna, bästa musikal. Ni förstår nog på rubriken att det inte är Les mis jag pratar om. Nej, den här gången var jag och såg Fantomen på operan.

*insert pampig musik och ljuskrona som reser sig till skyarna*

 

För er som inte har sett varken musikalen eller filmen så kan jag dra handlingen lite snabbt, för den är genialisk i sin utformning.

Operahuset i Paris är hemsökt av en gast som kallar sig för Fantomen. Han styr med järnhand och tolererar inte mediokritet. Själv är han egentligen inte alls en gast, utan en man som är ett geni i alla dess former. En briljant arkitekt, uppfinnare och framför allt kompositör. Hans röst är så vacker att den smälter även det iskallaste hjärta men hans kropp är deformerad och missbildad, vilket har givit honom ett liv i isolering. Hatet han bär inom sig har bara ökat då han behandlats som ett monster redan från födseln. Det har även haft dödliga påföljder.

joback

Fantomens liv är händelserikt och världsomspannande, men det ska avslutas i Paris, där han flyr en cirkus som hållit honom fången i bur för att bli åskådad och förlöjligad av publiken. Han tog sin tillflykt i katakomberna under operahuset och det är där han lever när han en dag hör en liten flicka sjunga med en änglalik röst. Han rör sig runt henne, dold bakom speglar och väggar, och talar till henne som en musikalisk mentor.

Flickan är såklart Christine Daae, dotter till en framstående svensk violonist. Hon underkastar sig Fantomens mentorskap och utvecklas snabbt till en av världens bästa sångerska.

Själva musikalen visar slutskedet i deras relation. Fantomen har blivit besatt av Christine och hon själv har högst delade åsikter om sin ”Musikens ängel”, som hon kallar honom. När en barndomskärlek sedan kommer in i bilden, blir det allt annat än trevligt för alla inblandade.

Ska hon välja den unge levnadsglade greven, eller det deformerade och deprimerade geniet?

liar

Den här musikalen är känd för sin scenografi, och vi blev inte besvikna. båtfärden nere i katakomberna var så välgjord att man nästan trodde att de gled över riktigt vatten. Musiken var storartad och orkestern lämnade ingen oberörd.

Om vi ska prata om rollsättningen så tycker jag själv att Jöback är lite för pojkig i hur han pratar och sjunger. Jag hör Alladin när jag vill höra djupa manstoner. Hans variation och nyans är dock fantastisk och hans scennärvaro går inte av för hackor.

La Charlotta (Karolina Andersson) var, enligt mitt tycke, lite för bra. Hon sjöng Think of me snudd på lika bra som Christine och inte det skräniga jag förväntade mig.

Christine (Emmi Christensson) var fantastisk, som sig bör. Magi. Ren och skär magi.

poto

Den här showen var verkligen fantastisk. Även om den var på svenska så var sånger och manus väl översatt och jag satt med gåshud från att ljuskronan lyftes upp, till dess att ridån gick ner. Makalöst! Eller som Fanomen själv skulle sagt, ”Brava, Bravissima!”

 

……….

Ett litet extra tips. För er som gillar den här musikalen är boken Phantom av Susan Kay ett måste. Här får du hela Fantomens historia, från början till slut.

 

Skrivet av Therese Wåtz

En etolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg