Senaste Kommentarer

Top Commenters

Zombielovers! Missa inte romanföljetongen Stilla Kött.

Inlägg av Embla Sue Panova den 26 februari 2014 i

Extramaterial

stilla

Visst är det oemotståndligt att konsumera timtal av zombieskildringar på film, men har man nu sett allt som går att se och ändå inte känner sig mätt på postapokalyps och hjärnbrist finns en hel värld av serietidningar och böcker att sätta tänderna i. Mest spännande just nu känns Malin Rydéns Stilla Kött, en zombieroman som utspelar sig i min gamla hemstad Linköping. Romanen kan man läsa i följetongsformat på www.swedishzombie.com från och med söndag och sju månader framåt.

Jag blir ju nyfiken: vem är den här Malin och varför har hon, precis som jag, sett att Linköping kanske passar lite VÄL bra för att befolkas av levande döda? Jag var tvungen att fråga!

Hej Malin! Berätta lite mer om dig själv, tack!

Jag är industrijobbare från Småland som har gjort det mesta som finns att göra i arbetslivet för att få lite pengar, men som alltid varit mer intresserad av böcker. Tror det inte var många gånger som jag inte hade en bok med mig som liten, i knät under matbordet, under lektionen i skolan, när jag var ute och gick. Oja, det går jättefint att läsa när man går! Men jag hade aldrig planer på att börja skriva själv, det var ju ingenting man kunde leva på, och jag kom ju inte precis ifrån miljöer som tog det för givet att kreativt skapande kunde vara ett yrke. Jag började mest skriva på den här romanen för att jag hade tråkigt på mitt nattjobb och hade blivit jätteinspirerad av att läsa CJ Håkanssons ’Fjärilen från Tibet’. Det var först under skrivandets gång som jag insåg att det här var ju kul, och bestämde mig för att gå in för det på allvar. 

Sedan dess har jag mest publicerat noveller eftersom jag älskar novellformen när det gäller skräck, och romaner tar ju mycket längre tid att skriva. Jag har ett par tre böcker jag jobbar med på allvar, och ett par som ligger i byrålådan medan jag bestämmer mig för om de är bra nog att skicka in någonstans. Skriver också manus till en serie, ’Breaks’ tillsammans med Emma Vieceli som publiceras på nätet tills vi kommit upp i tillräckligt många sidor för att trycka album. Mycket av det jag jobbar med nu för tiden skrivs på engelska, större delen av mitt umgänge är ju britter och amerikaner.

Din roman utspelar sig i Linköping – hur kommer det sig?

Jag bor för tillfället i Linköping, och eftersom jag ville ha en mer vardagsrealistisk känsla skrev jag om vad jag såg omkring mig varje dag. De flesta platser jag skriver om i mina noveller är också självupplevda även om namnen kan vara ändrade. Skräck är någonting väldigt fysiskt för mig, jag behöver kunna se, lukta och känna mina omgivningar för att kunna föreställa mig vad som kan hända i dem. Dessutom är jag ju ganska insnöad på faktagranskning. Ironiskt nog har det ju gått ett tag nu sen Stilla Kött skrevs, så Linköping har ju förändrats lite.

Vad kan vi som vill läsa din roman ha för förväntningar?

Jag har varit lite kluven till att publicera den här, eftersom det är min första roman. Jag skrev och skrev om den så många gånger att jag till slut varken visste ut eller in. Till slut bestämde jag mig för att låta den stanna i byrålådan och börja arbeta på nya projekt istället, jag blev nog lite utbränd på den. Det blev aldrig av att jag skickade in den någonstans, och det var först när Jonny Berg från ’Swedish Zombie’ som jag skrivit en del noveller åt frågade om jag hade någonting gammalt liggande i byrålådan som jag kom att tänka på den här. Jag skickade in den till honom, han sträckläste, och vi bestämde oss för att publicera den som följetong.

Men vad man kan förvänta sig? Svårt att säga egentligen. Boken har så många sidor, vilket nog är en av anledningarna till att jag fick svårt att knyta ihop den i mitt eget huvud och skicka in den till en förläggare. Den har fyra olika huvudpersoner vars liv vävs ihop med varandra och den annalkande katastrofen, och det är väl där jag känner att kärnan finns för mig. I mötet mellan människor och deras förflutna. I den långsamma förändringen av vad som är normalt. I de vidgade sprickorna i samhället. Hur skulle man själv reagera om man insåg att allting redan var för sent? Att loppet var kört?

En dum fråga förstås, men varför zombies?

Jag har alltid varit väldigt zombieintresserad, mest för att jag är ett stort fan av gammal italiensk eurothrash skräckfilm av typ Lucio Fulci och liknande. Min zombie har alltid varit sjuttiotalets samhällskritiska kötttuggande monster, jag är inte riktigt överens med den moderna varianten som mest påminner om hur indianer eller zulukrigare skildrades i filmer förr i tiden. Som den andre, det där hotet man kan skjuta utan att ha dåligt samvete.

Zombien för mig är inte en berättelse om en fiende, det är berättelsen om oss själva. Ett symptom om vart samhället är på väg.

Slutligen, vilken är din favoritzombiefilm? Favoritzombiebok/seriebok?

Dawn of the Dead av George A. Romero kommer alltid att vara min ultimata zombiefilm. Den har allt man kan önska. Jag har inte läst några zombieböcker, men min favoritserie är definitivt ’Gyo’ av Junji Ito. Fruktansvärt obehaglig fiskzombieserie.

Jag kan bara konstatera att Malin Rydén och jag delar både synen på zombien som fenomen och vad som är en bra zombiehistoria. Och jag ser framför allt fram emot att läsa om hur levande döda hasar runt på min barndoms gator.

Illustration: Jesper Holm.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg