Senaste Kommentarer

Top Commenters

Utvandrarna – som en episk tv-serie utan bild

Inlägg av Ingrid Forsberg den 11 september 2014 i

Extramaterial

Uvandrarserien

Jag har hittat det ultimata sättet att kunna avnjuta en episk serie samtidigt som man måste diska, åka tunnelbana, stryka skjortor eller åka buss jättelänge till andra sidan landet. Att lyssna på Utvandrarna som ljudbok. Det är förstås inte en helt revolutionerande tanke att lyssna på ljudböcker, men det har verkligen slagit mig under tiden jag lyssnat på dessa över sju timmar (and counting, för nu är jag halvvägs inne på del två Invandrarna) att det påminner väldigt mycket om att följa en tv-serie i flera säsonger. Och att det är en ypperlig variation till alla nyhetsprogram och prat-poddar, med folk som tycker massa olika saker, som jag lyssnar på annars.

Vilhelm Mobergs klassiska roman handlar om en grupp människor som bestämmer sig för att lämna sitt eländiga liv i Småland, där stenarna som grävs upp ur den magra jorden räcker till att bygga gärdsgårdar runt hela åkern, för att söka lyckan i Amerika. Det är såklart Karl-Oskar och Kristina i centrum, men vi får också lära känna de andra i deras resesällskap, som Karl-Oskars lillebror Robert, predikanten Daniel och den före detta prostituerade Ulrika och hennes dotter. Jag har själv förfäder som utvandrade – mormors pappa var den enda i syskonskaran som stannade kvar hemma i Småland – och även om de lämnade landet några decennier senare än utvandrarna i Vilhelm Mobergs bok känns det som jag får en inblick i resan de gjorde, och som är orsaken till att jag nu har en stor avlägsen släkt i USA, där några är smått besatta av att släktforska och skickar släktbrev till jul och inbjudningar till Family Picnics i Kalifornien varje sommar. Men framför allt är Utvandrarna en djupt fängslande och fascinerande historia att följa. Och dessutom riktigt underhållande, på samma sätt som när man kollar en tv-serie med ett brett persongalleri, som sträcker sig över en lång tid. Där karaktärerna möter utmaningar och motgångar, en del dör på vägen, en del får barn, man vet inte hur det ska gå, ska de komma fram, var ska de bosätta sig, hur ska de överleva. Kommer de lyckas? Hur kommer deras liv bli? Ett tydligt tecken på att min relation till denna bokserie för tillfället är som till vilken spännande tv-serie som helst är att jag blev ungefär lika irriterad när en kollega i dag spoilade en händelse i boken. Nästan i nivå med att spoila Game of Thrones liksom (inga jämförelser i övrigt).

Och när man lyssnar på en bok är förstås inläsningen av högsta vikt. Utvandrar-böckerna är inlästa av skådespelaren Per Sjöstrand, som var Dramatenskådis (han avled 2008) och dessutom regisserade flera tv-serier av Vilhelm Moberg. Han verkar således rejält insatt i det Mobergska sammanhanget, så inte så konstigt då att han gör ett så bra jobb. Han dramatiserar inläsningen lagom mycket, och läser replikerna från de olika karaktärerna med en aning olika ton och dialekt, men utan att det blir överdrivet (hej Johan Rabaeus, jag tittar på dig och din överspelade inläsning av Dan Browns böcker). Okej, första gången han läste repliken ”Jag tyar inte mer” på mild småländska kändes det lite som en Nilecity-sketch, men det var ju mer min ironiska generation-uppväxts fel än Per Sjöstrands fel. Ganska snabbt vande jag mig, och fick som en bonus lära mig det roliga ordet ”gack”, som används flitigt här och helt enkelt är en gammal form av det uppmanande ordet ”gå”. ”Gack och hämta vatten, Karl-Oskar!”, kan någon till exempel säga. Och det låter kul (och fint, jag gillar dialekter).

Den finns ju på film också, Utvandrarna, av Jan Troell. Men den har jag inte sett, än. Tar nog och spenderar en tjugo timmar till i sällskap med Per Sjöstrand istället, med disken, tunnelbanan, eller matlagningen som ackompanjemang.

Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige finns alla som ljudbok, inlästa av Per Sjöstrand. Finns bland annat i ljudboks-apparna Storytel och Mondo

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg