Senaste Kommentarer

Top Commenters

21 Jump Street – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 16 april 2012 i

Film Recension

Jenko (Channing Tatum) var kung i high school. Han var cool, han var snygg, han gled runt med ett entourage och han var elak mot nördar. Gissa om tjejerna diggade honom? Klart att de gjorde! När han stod där i sin baseballjacka, lutade sig lätt mot skåpet och strök en hårlock åt sidan var han alla flickors våta dröm, deras rebelliske riddare och förstaval när det gällde att blev av med oskulden.

Schmidt (Jonah Hill) var raka motsatsen. En småfet nörd med tandställning och en misslyckad eminem-frilla. En populäritetsmördande outfit som också  gav honom öknamnet ”not so slim shady”. Han kunde inte snacka med tjejer men han kunde jonglera. En färdighet som dessvärre inte gav några ligg.

Då: En var cool, en var det inte

De här två killarna hade alltså ingenting, absolut ingenting gemensamt men sju år senare korsas åter deras vägar. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och medan Jenko blev utsparkad från skolan tog Schmidt examen med toppbetyg. Likt förbannat dyker de båda upp på samma polisskola med samma förutsättningar, kanske något vuxnare i sinnet, men med samma styrkor och svagheter. De upptäcker snart att de kan dra nytta av varandra och blir därmed Best Friends Forever. Ett TAG-team som till sist lyckas slutföra utbildningen och bli riktiga poliser. Supercoolt givetvis, ända tills det visar sig att de blir cykelburna poliser i en park men efter att ha plockat upp frisbees ur sjöar, skällt ut hundägare och gamla tanter så stöter de till slut ihop med ett kriminellt MC-gäng. Arresten misslyckas dock kapitalt och de färska poliserna får en rejäl avhyvling och skickas till 21 Jump Street.

Nu: En är cool, en är det fortfarande inte

21 Jump Street är tillhållet för en specialpatrull ledd av den excentriske Cpt. Dickson (Ice Cube) som hade fått en tourettespatient att rodna. Här kastas våra hjältar in bland handplockade poliser som valts ut just för sitt ungdomliga utseende så att de med enkelhet kan infiltrera skolor. Uppdraget blir att lokalisera en ny drog som dykt upp och stoppa spridningen av detta dödliga partyknark. Uppdraget kan tyckas enkelt, hitta langaren först och sätt sedan dit distributören så det stänker om det.

Under falsk identitet återvänder de båda poliserna alltså till skolbänken och upptäcker snart att saker och ting har förändrats. Plötsligt är det coolt att vara miljömedveten och smart och höjdpunkter som molekylmåndag och ekoöl är uppskattade inslag i studentlivet. Givetvis förväxlas deras identiteter också varpå Schmidt tvingas hänga med atleterna och Jenko i sin tur får försöka hänga med stereotypnördarna i kemisalen.

21 Jump Street är regisserad av grabbarna bakom köttbullefilmen, Chris Miller och Phil Lord och det är här en actionkomedi med tydliga riktlinjer. Gasen i botten och extremt mycket cock and balls. Det är ingen vild gissning att påstå att publiken som älskade Baksmällan och American Pie också kommer att hålla 21 Jump Street högt. Det är väl också här problemet ligger. Att köra på med bromance-racet, ösa ur sig svordomar och könsord som om det inte fanns en morgondag är extremt kul i… typ 80 minuter. 21 Jump Street är nästan 2 timmar lång och i slutet bränner man av allt krut man har i en orgie av våldsamheter som inte känns riktigt genomtänkt. Chuck Norris hade haft svårt att hänga med, på den nivån är det. Dessutom är det alldeles för uppenbart vem som är skurken.

En av de lugnare scenerna i 21 Jump Street

Kemin mellan de båda huvudrollsinnehavarna är däremot riktigt bra. Att Jonah Hill behärskar komedi visste vi sedan tidigare men faktum är att Channing Tatum, som normalt är ganska trist och fyrkantig i sina roller riktigt glänser som Jenko. Även James Francos bror Dave är övertygande i sin roll som snorrik miljökämpe men det är inte bara killarna som levererar i denna testestorondoftande actionkomedi. Ellie Kemper är fullständigt lysande i rollen som den överkåta lärarinnan. När hon försöker dölja sin attraktion för Jenko blir det helt enkelt väldigt roligt och Brie Larson porträtterar den söta men lite vilsna tjejen Molly som inte riktigt vet vart hennes liv är på väg på ett utmärkt och trovärdigt sätt. Skådespeleriet är nyckeln till den här filmens framgång för manusmässigt är det rätt tunt. Känslan är att man har tagit lite story och karaktärsskildringar från American Pie, en smula Baksmällan och en liten del Bridesmaids, brett på rejält med Polisskolan, klämt ner rubbet i en mixer och tryckt ut 21 Jump Street. Det mesta finns där. Pinsamma föräldrar, bachelor parties, halvnakna studenter, djur i roliga situationer, arga polisbefäl, kroppsvätskor och som sagt massor av cock and balls.

Det är som sagt kul i 2/3 av filmen men då är det verkligen riktigt förbannat kul. Sedan börjar man tröttna och sitter mest och skruvar på sig när Ice Cube vrålar ”suck some fuckin’ cock and get the hell out of my motherfuckin’ precinct you fuckin’ assholes!” för 2o:e gången på en halvtimma. Runt om i salongen hör man spridda tvångsskratt. ”Man vet att man har skrattat åt samma skämt tidigare men det är ju fortfarande roligt så visst skall man väl fortsätta att skratta, eller?”  Den typen av skratt. När man sedan slänger in delar av originalcasten så blir det bara för töntigt. Det är så väntat och så klyschigt att man någonstans misstänker att Johnny Depp förhandlade till sig detta. ”OK, ni får göra filmen men då skall jag fan vara med i en halvminut! Capisce?”

21 Jump Street är i alla fall helt klart en av årets roligaste komedier och gillar du fullt tryck, tunga beats, inte är rädd att se lite övervåld och är hyfsat van vid genitalier av alla de slag så träffar du nog jackpot här!

21 Jump Street har biopremiär 20 april.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg