Senaste Kommentarer

Top Commenters

360 – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 12 oktober 2012 i

Film Recensioner

Vad har en prostituerad, en sexförbrytare, en rysk bodyguard, en tandläkare, en nykter alkoholist och en affärsman gemensamt? De, och fjorton andra människor är alla huvudpersoner i Fernando Meirelles bioaktuella relationsdrama 360 och de är förbannat svåra att hålla ordning på. Det skall man nämligen ha med sig när man kliver in i salongen, att 360 är ingen film man sitter och slökollar på. Det är hyfsat rörigt och man kastas ständigt mellan olika platser och händelser. Du bör också vara rejält utvilad för tempot i filmen är sannerligen inte skyhögt. Räkna inte heller med någon djupare mening eller poäng förutom ett par rejäla moralkakor som ganska hänsynslöst trycks upp i ansiktet på dig.

360 är en ännu en av dessa filmer där människors olika livsöden korsas och ibland också möts. Ett svårbemästrat koncept som tidigare rymmer fantastiska verk som Short Cuts, Magnolia, Crash och Babel. Meirelles vill väl och siktar högt men lyckas tyvärr inte hålla ihop berättelsen på ett sätt som gör den tillräckligt intressant för att man skall vilja offra två timmar i biostolen. Wien, Bratislava, Paris, London, Rio, Phoenix och Denver. Det är rena reseprogrammet när vi får följa ett alltför stort och ganska spretigt persongalleri i sin, ofta desperata jakt på kärlek, lycka eller bara den enkla sanningen.

"Hej, är det Chuck Norris? Jag har en manusförfattare här åt dig..."

Den fragmenterade stilen i den här typen av film kräver ett starkt manus och att filmen innehåller tillräckligt färgstarka karaktärer då exponeringstiden för de inblandade blir ganska begränsad. Det är trots allt många individer som skall dela på den totala speltiden och för att vi skall orka bry oss om deras livsöden så gäller det verkligen att deras liv och personligheter är intressanta nog, något som väl egentligen bara filmiska genier som Robert Altman och Paul Thomas Anderson har lyckats fullt ut med. 360 är späckad med etablerade stjärnor som Jude Law, Sir Anthony Hopkins och Rachel Weisz men vi ser också nya stjärnskottet Ben Foster och den alltid lika utmärkte Jamel Debbouze. Skådespeleriet är överlag fläckfritt men de bästa rollerna är tyvärr alldeles för underexponerade. Anthony Hopkins återtar här lite av sin heder efter de senaste kraschlandningarna när han ikläder sig rollen av den mysiga gamla farbrorn som spolat kröken för att ägna sitt liv åt att hitta sin försvunna dotter.

Filmen är två timmar lång men jag får ändå känslan av utfyllnadsscener och ett ständigt fokus på ”fel” livsöden. Jude Law har som vanligt kärleksbekymmer. Man har sett det innan och det är inte jättespännande att följa den här gången heller. Speciellt inte när man vet att det finns andra mer explosiva och skakande sidoberättelser som skulle ha kunnat bära fram den här filmen på ett mer gripande sätt. Ben Foster spelar den institutionaliserade sexualbrottslingen som precis har blivit frisläppt som ett led i ett samhällsexperiment. Vi har också Blanka, den slovakiska glädjeflickan som planerar ett rån mot en rik torsk för att kunna starta om sitt liv. Ändå är det äktenskapsproblemen som får mest uppmärksamhet och plats.

"Nähä, inget ligga idag heller då. Satans huvudvärk!"

360 är ingen film som kommer att skaka om dig eller få din värld att rämna. Det är ljummet på sin höjd. Meirelles behandlar en mängd kontroversiella ämnen men vågar bara skrapa på ytan innan han snabbt återgår till säkrare mark. Skådespeleri, foto och musik håller hög klass men i sin helhet är 360 för mesig och alldeles för utstuderad och ansträngd för att lämna några djupare emotionella avtryck.

betyg2_5

360 har biopremiär 12 oktober.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg