Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ajami – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 13 augusti 2010 i

Film Recensioner

Let´s hug it out

Om jag säger Israelisk film som både har blivit Oscarsnominerad och prisbelönad i Cannes vad tänker ni då? Att vägen till Zita känns lång och mörk? Att ”Inception” känns som ett bekvämare val? Om jag skulle sälja in den här filmen till säg, Christopher skulle jag förmodligen säga; Hur känns Babel möter Guds Stad? Den pastillen kan du suga på en stund eller hur? Han och ni kanske ändå tvekar, så låt mig utveckla:

Ajami är en fantastiskt bra film med snyggt nervigt foto, ett klurigt manus och helt sensationellt bra skådespel av uteslutande amatörer. Det bidrar till den närmast dokumentära känslan som passar innehållet perfekt. Ajami är ett område i staden Jaffa där araber, palestinier, judar och kristna bor tillsammans och man kan väl lugnt konstatera att stämningen är aningen pressad. Filmen berättas inte kronologiskt och innehåller fem storylines som ibland går in i varandra. Många scener återkommer fast då ur en annan karaktärs perspektiv. Det som först kan tyckas vara en hög lösa trådar knyts till slut ihop på ett både elegant och överraskande sätt.

Omar som är israelisk arab söker försvara sin familjs heder och existens efter en fejd med annan familj som pressar dom på pengar. Han uppvaktar även en kristen tjej, Hadir, men måste göra det i smyg eftersom giftermål över religionsgränser är otänkbart. Hans kompis Malek jobbar illegalt på Hadirs pappas restaurang och kämpar för att få ihop pengar till sin mammas avancerade operation. Dando är en israelisk polis som är besatt av att hitta sin försvunna soldatbror som troligen har mördats av araber. Binj som är kompis med både Malek och Omar håller på att bil utstött av sitt kompisgäng för att han vill flytta ihop med sin israeliska flickvän.

Formen, att berätta samma historia ur flera synvinklar, är välbekant och har använts med framgång i bland annat ”Pulp Fiction”, ”21 gram” och ”Babel.” Det gör som att det funkar så bra i ”Ajami” är att formen och innehållet är så sammanflätat. Konflikten Israel/Palestina är ju otroligt komplex och sanningen är alltid relativ beroende på karaktärernas egna fördomar, religion och etnicitet. Därför känns varje kapitel logiskt ända till man får se samma historia ur ett annat perspektiv, då blir plötsligt det sanningen. År av hårt arbete ligger bakom den här filmen. Närmare bestämt sju. Regissörerna Copti (arab) och Shani (jude) har tillsammans med de medverkande haft ambitiösa work shops och jobbat fram manus. Många av scenerna är helt improviserade vilket tillsammans med den dokumentära kameraarbetet bidrar till en intensiv känsla av autenticitet.

Filmen inleds och avslutas med skottlossning för att visa att våldscirkeln aldrig upphör. När filmen är över får man ingen känsla av vare sig försoning eller hopp vilket kanske ändå är det ärligaste förhållningssättet till den olösliga konflikten.

Gå och se Ajami. Det är en av årets bästa filmer. Glöm inte att bjuda med Christopher också. Han kommer älska den.

Ajami har biopremiär fredag 13:e augusti

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9nA9zoM5rYE[/youtube]

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Martin

    Hej, Filmen visas inte på Zita. Dock på Sture och Rio i Stockholm.

Fler onyanserade inlägg