Senaste Kommentarer

Top Commenters

Baksmällan Del III – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 31 maj 2013 i

Film Recensioner

HO3

Vi är tillbaka i Thailand. I fängelset råder upplopp. Handfat kastas, sängkläder brinner och fångar slåss med varandra. Det skall snart visa sig att någon saknas, den internationella brottslingen Leslie Chow (Ken Jeon) har flytt.

Samtidigt cruisar det vandrande katastrofområdet Alan (Zach Galifinakis) nedför motorvägen med en ståtlig giraff på släpet. Han kör under flera låga broar och ur högtalarna strömmar den erbarmliga MMMbop och jag känner redan här att detta kommer att bli en mardrömsresa. En bil kör upp längs med Alan och den storögda pojken i baksätet frågar honom varför han har en giraff. ”För att jag kan” svarar Alan och förkunnar att det här är den bästa dagen i hans liv. Jag, den lilla pojken, resten av världen och förmodligen giraffen själv har givetvis tidigt räknat ut att någon av broarna kommer att vara för låg och att huvuden kommer att rulla. Så blir det mycket riktigt och Alans familj enas om att karln håller på att tappa det totalt, han måste in på hem och det med detsamma.

HO31

Med vänner som Alan behöver man inga ovänner

Bilen prejas av vägen och en gangsterboss spelad av John Goodman dyker upp. Han berättar att Chow har stulit en förmögenhet i guldtackor från honom. De har nu tre dagar på sig att hitta Chow och guldet annars dör han den där fjärde snubben som ingen kommer ihåg.

Baksmällanfilmerna kretsar som bekant kring att de tre polarna Phil (Bradley Cooper), Stu (Ed Helms) och Alan (Zach Galifianakis) super som dårar, tokknarkar, hittar galna djur och tveksamma karaktärer. Det finns ingen baksmälla i Baksmällan Del III. Det finns inte ens sprit. Vad vi istället får är en rånarkupp, skurkar och ond bråd död. Man kan se det på två sätt. Tre killar som utan alkoholens hjälp måste leta upp en förmögenhet eller tre skådespelare som blev snorrika på att spela packade och som nu jagar ännu mer stålar. Genom att studera Bradley Coopers ansiktsuttryck kan man nästan utläsa ”Shit dude, kan jag fortfarande bara ringa in en sådan här roll? That’s awesome!”

HO34

Men det får man ändå. Leslie Chow är ute efter pengar

För att vara en komedi så är det ovanligt mycket som dör. Djur dör, människor dör, mitt tålamod dör.

Ett gäng mördade hönor, en död farsa, ett par döda hundar, skjutna gangsters och som sagt var en huvudlös giraff. Låter det som en rolig historia? Nej, Baksmällan Del III är inte särskilt rolig. Det finns kanske två eller tre hyfsade skratt i den. Resten av filmen är fucked up, inte på ett bra sätt. Det är en otäck och bitter film. Vännerna har blivit falska vänner som egentligen inte bryr sig ett skit om varandra och det är högst oklart varför de överhuvudtaget umgås. Vad håller dessa dårar i samma rum? Hela charmen i den första filmen var att karaktärerna gillade varandra, de hade känslor för varandra och de stod upp för varandra för att de ville, inte var tvungna . Den tredje delen är som en high-school re-union fylld med smärtsamma minnen. Det är också betydligt färre sexskämt än i föregångarna och det låter väl illa när man skriver det men utan dessa försvann också mycket av humorn. Jag var passande nog på fest i går och någon frågade mig om det visas någon kissekorv. Ja, hon använde sig av exakt det uttrycket och svaret på den frågan är ja. Det är fortfarande lite naket men i vanlig ordning så får man vänta tills efter sluttexterna innan det spårar ordentligt.

HO36

Och Marshall är ute efter Chow

Snubbar som gör stan, blir hejdlöst tankade, vaknar upp utan att minnas någonting. Det låter kanske inte som en miljardindustri men nu blev det ju faktiskt så och då har man trots allt ett visst ansvar mot sin publik. Den första filmen var som sagt både emotionellt laddad och förbannat jävla kul. Den andra var givetvis inte alls lika lyckad men det var fortfarande en komedi. Baksmällan Del III kan inte under några omständigheter kallas komedi, den är inte bara riktigt usel utan dessutom fascinerande usel. Så vad är Baksmällan Del III egentligen? Självklart är det en kassako i första hand men sen då, ett cyniskt hån? Är det kanske till och med ett cri de coeur från självhatande upphovsmän? Ja, fan vet men en komedi är det i alla fall inte.

Baksmällan Del III har biopremiär 31 maj

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg