Senaste Kommentarer

Top Commenters

Barney’s Många Liv – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 1 juli 2011 i

Film Recensioner

Möt Barney Panofsky, filmproducent på ”Totally Unnecessary Productions”. Han är misstänkt för mord på sin bästa vän. Han dricker alldeles för mycket whiskey och röker på tok för många Monte Cristos. Han är en total katastrof i sociala sammanhang och har ingen som helst koll på kvinnor med deras känslor och behov. Många skulle göra det enkelt för sig genom att säga att Barney, som spelas av den alltför underskattade Paul Giamatti är ett manschauvinistiskt svin som bara tänker på sig själv och skiter fullständigt i allt och alla. Det är dock bara halva sanningen. Barney må vara ett egocentriskt svin gentemot många i sin omgivning men de få människor han verkligen finner kärlek för, de älskar han villkorslöst.

En man och hans cigarr

Filmen börjar med ett telefonsamtal mellan Barney och hans exfru, som nu är omgift. Med en cigarr i munnen och ett glas i handen sitter han ensam och bitter, full av skuldkänslor och självförakt. Hela hans liv har lett fram till detta ögonblick. Han har tagit sig igenom två äktenskap med kvinnor han aldrig älskat. Det första slutade med självmord och på sitt andra bröllop, ett arrangerat judiskt bröllop, finner han äntligen kvinnan med stort K. Problemet är bara att denna kvinna inte är hans blivande fru. Istället faller han handlöst för en av bröllopsgästerna, Miriam Grant, mästerligt spelad av Rosamund Pike och trots att de precis träffats vet han att hon är kvinnan i hans liv. När hon så lämnar festen för att åka hem till New York springer han efter henne till tågstationen och ber att få följa med. Inte på ett fjantigt Hollywoodvis i slow-motion med tårar i ögonen, mer på ett subtilt och gripande sätt viskar han. This is it, it happens now! och fan om man inte tror på det. Faktum är att jag sitter i sätet bredvid, halvt dold bakom en tidning och tjuvlyssnar på ett samtal mellan två främlingar som där och då tar sina första steg till ett gemensamt liv som var menat att vara för evigt. This is it, it happens now!

Barney’s många liv är en ångestfylld, hjärtslitande historia om kärlek, svek och liv som släcks, tänds och släcks på nytt. Som man gör det verkligen ont att se hur Barney får chans på chans men alltid lyckas ta fel beslut. Till och med när han äntligen får träffa sitt livs stora kärlek ensam för första gången är han så inställd på att göra allting rätt att allt blir fel och mer än en gång under filmens 2 timmar och 14 minuter ser jag mig själv känslomässigt naken, självupphöjd och ensam mot världen.

Så här bra kan du få det om du är lönnfet och beter dig som ett svin

Barney’s många liv är scenografiskt fulländad och oerhört välspelad rakt igenom. Här har regissören Richard J. Lewis gjort ett storartat arbete med att få varenda involverad skådespelare att tokleverera. Från Paul Giamatti till den alltid förtjusande och briljanta Minnie Driver, Dustin Hoffman som Barney’s burdusa far och tillika pensionerade polis, Scott Speedman som Barneys bästa vän och givetvis Rosamund Pike som är fantastisk i sin sköra gestalt med sin i det närmaste outtömliga hängivenhet.

Jag rankar Barney’s många liv som en av de absolut bästa filmerna på många år och trots all sin smärta och bräcklighet så är det en annorlunda och på sitt sätt vacker kärlekshistoria som verkligen ger liv åt det gamla slitna uttrycket ”you’ll find love in the most unusual places”.

Att det sedan är högst osannolikt att alla dessa vackra kvinnor skulle falla för denna oattraktiva, otrevliga och sorgliga karaktär är av mindre betydelse eftersom det underliggande budskapet är betydligt viktigare och blir man inte känslomässigt berörd av denna livshistoria så saknar man förmodligen känslor helt.

Barney’s många liv har premiär idag. Vad väntar du på? Boka din biljett nu!

Trailer till Barney’s Version från rstvideos trailerarkiv.

Exp: 4 av 5 : Gp: 2 av 5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg