Senaste Kommentarer

Top Commenters

Bitchkram – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 19 oktober 2012 i

Film Recensioner

Två unga tjejer i en svensk småstad. Visst känns det igen och visst är referenserna till Lukas Moodysons Fucking Åmål många och berättigade när Andreas Öhman skall försöka följa upp succédebuten I rymden finns inga känslor. Bitchkram är betydligt mycket mer kram än bitch för det här är en trivsam historia, till bredden fylld av vänskap, drömmar och självbevarelse. Kristin (Linda Molin) är trött på den sömniga småstadsmentaliteten och drömmer om New York. Hon vill byta bonnlurkar mot vackra människor, logdans mot nattklubbar och gröna ängar mot skyskrapor och en fartfylld tillvaro. Hon kan inte vänta en dag till så då är det väl tur att det redan är klart att hon faktiskt skall få åka till ”the big apple” för att jobba som reporter för den lokala nyhetsblaskan. Vinden vänder och lyckan är total.

Ödet vill dock annorlunda och efter en blöt natt till följd av ett vilt studentfirande missar Kristin flyget till sitt nya liv. Detta monumentala misslyckande ger henne två val. Skall hon skamset berätta vad som har hänt och bli hånad för all framtid eller skall hon fly tillbaka till landet, gömma sig hos engångsligget Gustav och fejkblogga? Hon väljer det sistnämnda och det går faktiskt riktigt bra. Ett av skälen till att Kristin haft så bråttom att lämna är att hon aldrig riktigt känt samhörighet med någon. Hon saknar helt enkelt en riktigt bra vän. Gustavs syster Andrea (Fanny Ketter) kommer som en räddande ängel och två helt olika personligheter lyckas här bygga upp en härlig vänskap, ja faktiskt nästan en helt egen värld där bara de existerar.

Det är svårt att säga mer om Bitchkram utan att avslöja själva intrigen men det är en fin film om vänskap. Båda huvudrollsinnehavarna imponerar stort i sina roller och Öhmans bildspråk är både snyggt och modernt och med ett riktigt schysst soundtrack väcker han liv i den charmiga men trista landsbygden. Det jag däremot kan sakna är lite mer bakgrund för att få en bättre känsla och förståelse för de val som görs. Det är helt enkelt lite för mycket som inte känns alldeles trovärdigt men trots detta är Bitchkram en värdig arvtagare till Fucking Åmål och jag tror säkert att ungdomarna kommer att ta emot filmen med öppna armar.

Bitchkram har biopremiär 19 oktober.

betyg3_5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg