The Butler – Recension

Ni som läser mina texter ibland vet att jag kan ha lätt att rasa. Att få följa en färgad man i en tid då svarta hade mindre rättigheter än råttor bjuder såklart in till en hel del av den varan. Men ändå är känslorna kring The Butler av den där sorten som avslutas med att man är mest gripen.

Det man kanske måste veta är att misshandeln mot svarta, för det är ju en misshandel att förvägra människor deras eget värde, pågår ända in i vår tid. Och då pratar jag inte om att det ibland kommer ut rasistiska skämt bland folk man trodde hade samma åsikter som man själv utan att man som färgad lagligen har ett mindre värde.

The Butler är verklighetsbaserad och utspelas från slutet av 20-talet och framåt. Vi får följa Eugen Allen – som i filmen fått namnet Cecil Gaines och spelas av underbara Forest Whitaker. Cecil arbetar till en början som betjänt men får sedan börja tjäna mäktigare och mäktigare män tills han slutar i Vita Huset och hinner arbeta för hela åtta olika presidenter.

Forest gör en fantastisk roll som i princip måste innebära en Oscar på posten för honom. Knyta näven i fickan är en stor del av hela Cecils liv och man kan se hur mycket han måste förminska sig själv och hur det plågar honom – utan att han egentligen rör en min.

Mitt i allt allvar kommer något jag tycker är väldigt kul: skådisar man känner igen får gestalta olika presidenter. Här får vi till exempel se John Cusack som Tricky Dick och Alan Rickman som Reagan. Det är alltid roligt att se hur kända ansikten tar sig an en personlighet man känner till sedan innan och jag tycker samtliga inblandade klarar sig långt innan strecket att det skulle bli plumpt.

The Butler är inte bara en historia om en svart mans vardag där hans största prestation egentligen är att aldrig märkas alls. Det är en historia om människosyn och en brutal väckning för de som tror att rastänkandet är något som försiggick för länge sedan. Att vara färgad och kvinna var ju en dubbel svaghet, vilket gestaltas av Oprah Winfrey som spelar Cecils fru. Jag var lite skeptisk, men sen påminde jag mig om att hon var briljant i Purpurfärgen och hon gör ett fantastiskt jobb även här.

Det här är en film som tar oss igenom en bit av de färgades historia och med nätets kommentatorsfält i bakhuvudet begriper jag också hur viktig en sån här film är. Så se till att se den nu och behåll en del av den för att ta fram när du stöter på så kallade ”skämt” omkring dig. Det här är nämligen allt annat än roligt.

The Butler har premiär 11 oktober

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Fler inlägg av Embla Sue Panova Maila Embla Sue Panova