Senaste Kommentarer

Top Commenters

Deliver Us From Evil – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 2 juli 2014 i

Film Recensioner

Evil1

Deliver Us From Evil är en ny skräckfilm från Scott Derrickson, mannen som gav oss the Exorcism of Emily Rose och Sinister. Det är en historia baserad på en poliskonstapels möte med det ockulta. En historia där ondskan ständigt är närvarande.

Lindman: Vad får du om du snor halva Se7en och halva Exorcisten? Jo, du får Deliver Us From Evil. Scott Derricksons nya skräckfilm är baserad på en bok med samma namn och det är en bok som i sin tur är baserad på New York-snuten Ralph Sarchies påstådda upplevelser i tjänst. Det är alltså inte fråga om vanliga knegarcase med rattfylla, misshandel och butikssnatterier. Nej, här är det övernaturliga grejer i fokus. Det är prylar som hade fått agent Mulder och Scully att småskrocka och gnugga händerna av lycka. Själv är jag inte lika lycklig. Jag menar, visst älskar jag när det ösregnar konstant och när religiösa wackos spårar ur. Jag gillar också den hårda kalla stämningen i the Bronx, de nersunkade lägenheterna där jag inte ens hade låtit min värsta fiende slagga och gamla mentalsjukhus med rostiga dörrar och galler med flagnad färg. Det är right up my fucking alley hela vägen dit men att dunka in ett sömnigt exorcistspår med krälande Gollumväsande karaktärer lägger ett löjeväckande skimmer över hela produktionen.

Som mordutredare får Ralph, spelad av Eric Bana handskas med pedofiler, barnamördare och våldsamma dårar, en skildring som känns nära, otäck och rent ut sagt för jävlig. Framför allt i det där hällregnet som är lika effektivt som det var i just nämnda Se7en men när storyn redan i ett tidigt skede svänger och demoner plötsligt skall jagas och drivas ut så blir det en tripp till la la land istället och det känns inte alls lika slagkraftigt. Eller vad säger du? Har jag en poäng eller är jag besatt? Säg ditt namn!

Evil4

Exorcisten och snuten tvingas samarbeta i jakten på ondskan

Lindén: Jag är mer välvilligt inställd. Bara att få se skräckfilm på bio förhöjer helhetsintrycket. Att det dessutom för en gångs skull är lite vettiga skådisar är även det ett stort plus. För det är ofta där det faller. En lökig premiss och luckor i manus går att maskera om du har skådespelare som tar sitt yrke på allvar. Regissören Derricksson ligger som sagt var även bakom Sinister där han definitivt visade prov på hantverksskicklighet.

Men visst är det som du säger: Se7en-influenserna är övertydliga och precis som i Exorcisten härstammar ondskan från irakisk jordmån. Och sämre källor kan man ju ha. Jag har inga problem med övergången som du nämner. Ralph Sarchies vardag handlar, som du säger, om att verka i samhällets mörkaste dimensioner. Att ondskan tar sig en ny, övernaturlig form, tycker jag funkar inom filmens ramar. New York har inte framställts så här saggigt och mörkt sedan Travis Bickle susade runt i sin gula taxi. Är det rentav så att du inte är en vän av den sataniska ondskan på film?

Evil3

Ibland är ondskan en blodtörstig kvinna

Lindman: Det skulle jag inte vilja påstå. Jag hyllade väl kanske inte Sinister men gav den ändå en stabil fyra i betyg och jag gillar ju både Evil Dead och Exorcisten. Jag tror snarare att jag har problem med att köpa mixen av hårdkokt snutrulle och Satans närvaro. Problemet är att jag egentligen inte heller kan såga idén om att mixa de två olika stilarna eftersom de var för sig bara hade blivit en ren kopia av respektive film. Hade Sarchie vigt sitt liv åt att bara jaga en seriemördare i de mörkaste kvarteren med de mest skruvade psykfallen så hade det endast resulterat i en blekare version av Se7en, precis som Resurrection med Christopher Lambert för att ta ett exempel.

Nej, jag erkänner att jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är men jag köper inte Deliver Us From Evil. Framför allt inte om man faktiskt tar hänsyn till att den här historien skall bygga på ”verkliga” händelser. Jag menar, utan att spoila så finns det demoner som pratar med rovdjur, självspelande pianon, och då syftar jag inte till filmen, leksaker som rör på sig och andra standardinslag som bara är där för att visa att nu jävlar är det skräckfilm igen! I mitt tycke så hade filmen tjänat på att försöka vara mer psykologiskt otäck än billigt effektsökande. Det finns trots allt en bra grund att stå på. Som du säger, Eric Bana är bra, NY ligger definitivt på par med Taxi Driver och den sparsmakade musiken, om man bortser från de otroligt töntiga Doorsreferenserna, ”Break on through to the other side” ärligt talat? gifter sig väl med den rådande stämningen. Men jag tycker helt enkelt inte att det är läskigt. Ofta blir det mer farsartat än bajsa-i-byxan läbbigt. Sinister hade ju ett par riktigt jobbiga scener men här? Ärligt talat, hur många gånger hoppade du till i biostolen? Hur ofta kom du på dig själv med att hålla andan och tänka att nu är det hemskt!

Evil2

Ibland är det en uggla som rullar fram

Lindén: Jag hoppade till ett antal gånger. Helt ärligt. Håller förvisso med om att Doorsreferenserna var mer än lovligt fåniga. Framför allt i slutet när det skulle vara läskigt och ”People are strange” började spelas. Och eftersom spoilers innebär digital kölhalning ska jag försöka formulera mig försiktigt angående slutet. Men låt mig säga så här: det som valdes kan inte ha varit regissörens val. Det fullkomligt osade testpublik och brett marknadstänk. Hade man vågat gå lite mer åt det mörka hållet, det fanns faktiskt en hel del intressanta vägar att välja, skulle betyget blivit högre. På det stora hela tycker jag ändå att det som är bra i filmen uppväger de svagare delarna. Eric Banas familjesituation var ju rätt löskokt skildrad till exempel. Men så länge jag får en ärrad man, besatt av hin håle och som dessutom gurglar på latin kommer jag ändå alltid vilja vara med på tåget. Vill man ha en habil skräckupplevelse på bio just nu är Deliver Us From Evil ett fullt rimligt val.

Lindman: Jag håller med om slutet och jag håller faktiskt också med om din slutplädering. Deliver Us From Evil är en film som är värd att se på bio. Trots alla sina brister, där känslan är att råmaterialet har åkt in och ut från redigeringsrummet i månader så är det ändå en habil underhållning för rätt publik. Det vill säga om man går dit med icke granskande ögon och därmed kanske inte analyserar sönder den röriga storyn som inte riktigt håller ihop. Om man heller inte störs till förbannelse av Ralphs överspända wingman Butlers (Joel McHale) trötta one-liners, exorcisten Mendozas (Édgar Ramirez) stolpiga dialog, frugan Jen Sarchies (Olivia Mumm) irriterande höga toleransnivå och det faktum att det mesta som faktiskt är bra i filmen i själva verket är stulet från riktiga höjdarfilmer, ja då är Deliver Us From Evil förmodligen ett fullt rimligt val.

Deliver Us From Evil har biopremiär 2 juli

Lindén:    betyg3

Lindman: betyg2

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • kriss

    den sämsta filmen jag sett! plus att handlingen var hoppig och att man ibland skämtar i filmen vilket är helt opassande om man vill få en skräckis att verka riktig som det nu står att den är, baserad på verkliga händelser.. totalt värdelös se inte den!

  • Onge

    En riktigt bra och obehaglig thriller. Det är inte en hoppa-till skräckis utan man ska sitta som på ett isblock till soffa. Skådisarna är så jäkla bra, särskilt den besatta.
    4/5 i betyg

Fler onyanserade inlägg