Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Dollhouse – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 8 augusti 2013 i

Film Recensioner

Dollhouse-0

Fem ungdomar bryter sig in i en fett lyxig kåk i Dublin och startar världens rövarparty. Alla utom Jeannie som tar det märkligt lugnt.

När de andra röker på, kastar gröt på varandra, slänger ut möbler från andra våningen och super sig apfulla smyger hon undan för sig själv. Hon bär nämligen på en hemlighet. Eller två snarare om man skall vara petig. Men det är i alla fall inte en tillfällighet att de gör inbrott i just detta hus.

Dollhouse

Gänget är ganska kreativt när det gäller att trasha huset. Jag gillar framförallt när de bokstavligen vänder upp och ner på ett rum genom att spika, borra och limma fast möbler och annat i taket. Galenskaperna fortsätter hela natten och rundas av med en bonfire ute på terrassen av diverse möbler och indiandans. När gryningen kommer är det dags för den stora skrällen, Jeannies hemlighet nr 2. Det blir en ganska märklig final minst sagt.

Dollhouse-1

Dollhouse ger ett ganska förvirrat intryck, och jag gissar att den unga ensemblen har ett tämligen obefintligt manus att följa. Relativt oprövade regissören Kirsten Sheridan får leva med att stå i pappa Jim Sheridans skugga ett tag till. Jag kan dock tänka mig att ungdomar kan attraheras av detta, och exempelvis soundtracket är det bra tryck i. Scenen då de kör igång modern dans till Edvard Griegs I bergakungens sal bjuder också på en skön kontrast.

betyg2

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin

Kommentering avstängd.

Fler onyanserade inlägg