Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Dollhouse – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 8 augusti 2013 i

Film Recensioner

Dollhouse-0

Fem ungdomar bryter sig in i en fett lyxig kåk i Dublin och startar världens rövarparty. Alla utom Jeannie som tar det märkligt lugnt.

När de andra röker på, kastar gröt på varandra, slänger ut möbler från andra våningen och super sig apfulla smyger hon undan för sig själv. Hon bär nämligen på en hemlighet. Eller två snarare om man skall vara petig. Men det är i alla fall inte en tillfällighet att de gör inbrott i just detta hus.

Dollhouse

Gänget är ganska kreativt när det gäller att trasha huset. Jag gillar framförallt när de bokstavligen vänder upp och ner på ett rum genom att spika, borra och limma fast möbler och annat i taket. Galenskaperna fortsätter hela natten och rundas av med en bonfire ute på terrassen av diverse möbler och indiandans. När gryningen kommer är det dags för den stora skrällen, Jeannies hemlighet nr 2. Det blir en ganska märklig final minst sagt.

Dollhouse-1

Dollhouse ger ett ganska förvirrat intryck, och jag gissar att den unga ensemblen har ett tämligen obefintligt manus att följa. Relativt oprövade regissören Kirsten Sheridan får leva med att stå i pappa Jim Sheridans skugga ett tag till. Jag kan dock tänka mig att ungdomar kan attraheras av detta, och exempelvis soundtracket är det bra tryck i. Scenen då de kör igång modern dans till Edvard Griegs I bergakungens sal bjuder också på en skön kontrast.

betyg2

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin

Kommentering avstängd.

Fler onyanserade inlägg