Senaste Kommentarer

Top Commenters

En familj – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 28 februari 2014 i

Film Recensioner

AUGUST: OSAGE COUNTY

”Thank God we can’t tell the future. We’d never get out of bed.”

T.S. Eliot-citatet kommer ur munnen på författaren Beverly (Sam Shepard) och öppnar det mörka kammarspelet En familj, eller August: Osage County, som den mera lockande originaltiteln lyder.

Nä, hade jag varit en del av familjen Weston hade jag nog aldrig stigit upp. Beverly drar sig undan tillvaron i sitt ”study” för att ägna sig åt det han älskar mest: kröka. Mamman Violet (Meryl Streep) är en större pundare än Renton i Trainspotting, det är bara drogpreferensen som skiljer sig, här är det piller som gäller. En dag beslutar sig Beverly för att bara försvinna. Släkten sammankallas och Barbara (Julia Roberts), Ivy (Julianne Nicholson) och Karen (Juliette Lewis) återvänder till barndomshemmet i den stekheta Oklahoma-sommaren.

AUGUST: OSAGE COUNTY

Roberts och Streep stirrar ut Nicholson.

En familj har tagit steget från teaterscenen till bioduken. Och det märks. Manuset är genomarbetat, som för en annan publik än den traditionella filmpubliken, och upplevelsen är något klaustrofobisk. Många filmer pumpar ju gärna hagel för större träffyta, medan teatern ofta kräver aningen mera förfinat handlag för att fälla målgruppen. Det går liksom inte att förlita sig på CGI. Ändå är detta knappast lågoktanigt. Och viss medhårsstrykning förekommer, trots att det är familjehemligheter av det mera köttigare och oangenämare slaget som avslöjas. En familj är mörk, men inte kolsvart, som att det ligger ett slags Hollywood-filter över hela storyn. Därmed inte sagt att en svårmodigt anstruken film ska sakna ljusglimtar. Men det är något tillrättalagt mitt i all misär som inte sjunger särskilt bra. Samtidigt är det också den enda betänkligheten, utöver att rollfigurerna är lite för skarpt skurna, jag har med den här filmen.

AUGUST: OSAGE COUNTY

Helyllefarsan Charlie (Chris Cooper) tröstar den tafatte sonen Little Charles (Benedict Cumberbatch).

Det serveras makalöst vackert obehag bitvis. För er som har en förkärlek för dysfunktionella familjer och relationsjidder är det julafton. Roberts och Streeps skådespeleri är fullödigt och högintensivt – en tävling i dräpande kommentarer går till sist över i regelrätt shooto-slagsmål. De tar stor plats, de är detta universums solar. Runt dem cirkulerar tafatta och lugna män, och något mer tillbakadragna kvinnor – i den kategorin framstår Julianne Nicholson i sällsynt starkt och samtidigt sober lyster som ”den som blev kvar i hemstan”. Männen står tillbaka, är snarare betraktare än deltagare. Och det är väl naturligt, när handlingen cirkulerar kring en familj bestående av fyra kvinnor och en man. Men samtidig kontrasterar den där nedtoningen fint med kraftpaketen Roberts och Streeps extroverta uttryckssätt.

Juliette Lewis spelar fint rollen som dottern som konsekvent vägrar se problemen runt omkring dem. Varje ord ur hennes mun är en kliché, med bara något undantag. En mycket snygg roll mitt i de andras mer lätt uppfattade problem.

Det här är verkligen en film att resa sig upp ur sängen för.

betyg4

 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg