Senaste Kommentarer

Top Commenters

Between two Fires – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 28 april 2011 i

Film Recension

Låt mig börja med att beklaga filmens titel, som jag tycker är rätt omöjlig. Den här typen av film har redan från början svårt att fånga en stor publik, och en titel som inte säger någonting tydligt om innehållet i filmen kommer tyvärr knappast hjälpa till.

Men nog om det. Between two fires är en stark och välgjord film som skildrar en mörk och viktig historia. Snark, kanske vissa av er tänker då. Men alla filmer kan inte vara popcorn-rullar, och även om det är lite av en pärs att se Betweeen two fires så tycker jag ni ska göra det. Om inte annat för den fantastiska skådespelarinsatsen från Magdalena Poplowska i huvudrollen som Marta.

Marta tar sig tillsammans med sin elvaåriga dotter från den polsktalande delen av Vitryssland till Sverige, på flykt från misshandlande män och hot om att dottern ska hamna i barnprostitution. I Sverige hamnar de på en flyktingförläggning i Kiruna, till en början hoppfulla men de deprimerande korridorerna och de uppgivna människorna på förläggningen påverkar dem mer och mer. Till och med på flyktingförläggningen är det risk att bli våldtagen blir Marta upplyst om av sin rumskamrat Anissa. Det råder hela tiden en olycksbådande stämning i filmen. Kanske symboliserar det Martas otrygghet, men ibland känns det lite överdramatiskt. Å andra sidan, Anissa säger vid ett tillfälle att anledningen till att man ska akta sig för folk på förläggningen är att folk kan bli oberäkneliga och konstiga av de upplevelser de gått igenom. Och, det är ju så, alla dessa människor har ju kommit hit av en anledning, för att de flyr från något. Tål att tänka på.

Marta dras efterhand till den mystiske algeriern Ali (Simon Kassianides, som hade en liten roll i Bond-filmen Quantum of solace), som också bor på förläggningen. Eller – så himla mystisk är han kanske inte egentligen, det är mest så det framställs i filmen genom att han filmas när han står och röker för sig själv i mörkret gång på gång. Hur som helst, det är befriande att äntligen få se en man som inte är ett svin i den här filmen, och det är en passionerad relationshistoria som spelas upp. Men även Alis framtid i landet är osäker, och Marta ställs mellan omöjliga val (och jag antar att det är detta som titeln syftar på), när hon får ett motbjudande erbjudande som kan hjälpa henne att få stanna i landet.

Marta och Ali

De svenska tjänstemännen framställs i filmen som känslokalla, och flera gånger sägs saker som ”Vi följer bara reglerna”, ”tänk om alla skulle göra så”, och ”Det är så systemet är”. Det är talande för den typen av vokabulär som ofta används i dessa byråkratiska sammanhang, och sätter såklart fingret på det absurda i dessa situationer, men det blir ändå lite störande att de här karaktärerna är så onyanserade. Jag tror inte att det hade gjort historien mindre stark att göra dem lite mer nyanserade – snarare skulle det väl på ett ännu mer realistiskt sätt visa hur hård verkligheten faktiskt är för många människor som flyr från sitt land och försöker skapa ett liv någon annanstans.

Regissören och manusförfattaren Agnieszka Lukasiak kom själv till Sverige från Polen som sjuåring. Hon spelfilmsdebuterar med Between two fires, som har fått priser på flera filmfestivaler, och intresset för filmen i Hollywood har lett till att hon nu är baserad i Los Angeles och skriver på sin första amerikanska film. Det är såklart kul, men jag kan inte låta bli att tycka att det är synd om Lukasiak i och med detta inte kommer göra några fler filmer i Sverige. För även om Between two fires antagligen inte kommer hitta en jättestor publik (den går dessutom bara upp i ett fåtal kopior), så tycker jag det behövs mer filmer som skildrar andra verkligheter än de vi är vana vid att se på film i Sverige.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • elin

    ”jag följer bara reglerna” ”det är så systemet fungerar” och ”det är inte jag som fattar besluten” osv osv är meningar som vi möttes av på migrationsverket om och om igen. Det finns onyanserade människor!!! och många av dom jobbar på migrationsverket! det är så att man vill gråta.

  • Ingrid

    Det tror jag absolut att det gör! Men tjänstemännen i filmen var så
    otroligt platta karaktärer och ganska dåligt skådespelade, så det var
    mer det jag menade med att filmen hade vunnit på att göra dem mer
    nyanserade. Om man inte har någon inblick i hur det går till , vilket
    väldigt många inte har, tror jag det är lättare att avfärda det med att
    det är ”överdrivet på film” när karaktärerna framställs på det sättet. Fast det är fan en svår avvägning alltså….

  • Mina

    Jag är svensk och således med svenskt medborgarskap. Jag mötte en av de ”platta” när jag hos socialen bad om hjälp från en misshandlande far och pojkvän som drog kniv mot min hals när jag låg och sov. Jag möttes av samma känsokyla som i filmen. Och dessutom tyckte tjejen på sociala att jag skulle äta lugnande när jag grät om min sambo som drog kniv. Hon tyckte att jag var labil ochhade psykiska problem för att jag grät och bad om hjälp från min dåvarande kille som vaktade min lägenhet och drog kniv. Hon sa att lösningen för mig var att äta piller för att jag var labil-sa hon.  Det var en kvinna som hade pluggat t6il socionom och var några år yngre än mig och gått på samma gymnasieskola. Min far tog alltså strypgrepp på mig och min dåvarande kille drog kniv mot mig i sömnen så att jag vaknade av det. Jag fick ingen hjälp. Skildringen av det känslokalla Sverige är otroligt sann och filmen förtjänar 5 av 5. Hon har verkligen greppat ångesten som medför vårt ”system”. >Min mor dog av det. Så illa är det.

Fler onyanserade inlägg