Senaste Kommentarer

Top Commenters

Förälskad i Rom – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 24 augusti 2012 i

Film Recensioner

Förälskad i Rom

Woody Allens liv och karriär har en närmast perfekt dramaturgisk kurva och dokumentären som kom ut tidigare i somras skildrar det på ett utmärkt sätt.

Akt 1: 1960-tal. En ung Allen slår sig fram på stand up-scenen och skriver framgångsrika revyer och pjäser. Han etablerar sig snabbt som den mest lovande komikern i Amerika och får förtroende att göra en långfilm. En film leder till flera och det slutgiltiga erkännandet kommer 1977 med Annie Hall som vinner fyra Oscars. Världen ligger för hans fötter.

Akt 2: 1980-tal. Efter att ha blivit rejält sågad för den missförstådda Stardust Memories går Allen in i sin mest produktiva fas. Innan decenniet är slut har han regisserat 11 filmer med toppar som Zelig, Hannah och hennes systrar, Kairos röda ros och Radio Days. 1992 rasar dock allt. Skandalen med Mia Farrows dotter uppdagas och Woody Allen blir skvallerpressens villebråd. Eftersom folk inte kan skilja på artisten och artistens verk påverkar detta antalet biobesökare på ett negativt sätt. Allen löser problematiken på det enda sätt han kan; att fortsätta göra filmer i ett rasande tempo. Men publiken har vi det här laget tappat intresset. Filmerna blir mer och mer cyniska och tråkiga med lågvattenmärken som Kändisliv, Småtjuvar emellan och Skorpionens förbannelse. Rösterna som tidigare mumlade i mjugg började nu helt öppet proklamera: ”Gubben är slut!”, ”Gå i pension!”.

Akt 3: Året är 2005 och efter en lång ökenvandring visar Woody Allen återigen var skåpet ska stå. Den mästerliga Match Point har premiär. Han har en gång för alla lämnat New York, flyttat till Paris, och gör filmer med europeisk fond där folk (eller i alla fall producenterna) fortfarande älskar honom. Kritiker och publik verkar ha accepterat att mästerverkens tid är förbi och finner sig i Woody Allens numer puttriga och lättsamma nivå. Förra årets Midnatt i Paris var han mest framgångsrika film någonsin och hade hans liv varit en Hollywood-film hade den slutat ganska exakt nu. Men så blev det inte.

Woody Allen

Förälskad i Rom är Woody Allens 47:e film på nästan lika många år vilket är ett helt otroligt facit. Det är väl egentligen bara idolen Ingmar Bergman som kan mäta sig gällande produktivitet. Filmen är en ensemblekomedi på temat framgång och kändisskap. Fyra historier berättas parallellt med viss överlappning. Roberto Benigni spelar en helt vanlig arbetare som en dag vaknar upp och möts av paparazzis utanför dörren. Även de mest banala handlingar föranleder rubriker och han finner sig snart sittandes i talk shows där hans frukostvanor analyseras av gravallvarliga män. Jesse Eisenberg spelar en arkitektstuderande som hamnar i ett triangeldrama, ivrigt påhejad av den framgångsrike och proppmätta Alec Baldwin. Woody Allens karaktär upptäcker av en slump att den lokala begravningsentrepenören har en fantastisk sångröst och bestämmer sig för att göra honom till operaartist. Slutligen har vi det italienska paret på smekmånad  – som grusas en smula när en av Italiens största filmstjärnor får upp ögonen för den nygifta bruden.

Zuck and Al

Förälskad i Rom är så bra det kan bli av Woody Allen år 2012. Givetvis är det inte i klass med den gyllene eran men det vore ju löjligt att hoppas på det. Om du gillar Allens 2000-tal så kommer du tycka om den här filmen. Den är charmig och rolig på ett lågmält sätt och det finns både svärta och lite elegant kritik av den barocka kändiskult som präglar vår samtid.

Det som imponerar mest är hur lätt det ser ut. Woody Allen är trots sina neuroser en regissör som vet exakt vad han är ute efter. I dokumentären vittnar många skådespelare om han speciella registil som i stort sett bygger på att skådespelarna får sköta sig själva. Med det förtroendet i ryggen gör många sina livs bästa insatser, inte sällan med en Oscars-staty som bevis. Med lätt hand och små medel har Allen ännu en gång gjort en alldeles utmärkt liten komedi.

Förälskad i Rom har biopremiär den 24:e augusti.

 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg