Senaste Kommentarer

Top Commenters

Frankenweenie – Recension

Inlägg av Embla Sue Panova den 11 januari 2013 i

Film Recensioner

Jag har alltid älskat Tim Burton. Filmer som Ed Wood, Big Fish och Edward Scissorhands tillhör definitivt favoriterna om jag skulle skriva någon slags topplista. Och då fick jag ju inte ens med Nightmare Before Christmas och James and the Giant Peach. Ja, ni fattar. Det var alltså inga nådiga förväntningar som rymdes i mig inför hans nya film Frankenweenie.

Frankenweenie är en dockfilm, likt Nightmare Before Christmas och Corpse Bride – fast helt i svartvitt. Det är en enda stor flirt med gamla monsterfilmer i allmänhet och Frankenstein i synnerhet, med en huvudrollsinnehavare som heter Victor Frankenstein och en annan karaktär med röst av Martin Landau (som spelar Bela Lugosi i Ed Wood). I min bok har vi redan bockat av så många tomma rutor på önskelistan att det knappast kan bli dåligt.

Handlingen då? Jo. Victor Frankenstein bor i ett radhusområde, typiskt sånt där 50-talsområde med små pittoreska och perfekta hus. Där bor han med mamma Frankenstein och pappa Frankenstein och sin älskade hund Sparky. Victor är lite av en ensamvarg som gillar vetenskapslektionerna i skolan och att spela in egna skräckfilmer. När Sparky en dag blir påkörd blir Victor så ledsen att han beslutar sig att försöka återuppväcka honom.

Jag minns när jag såg E.T på bio när jag var liten. Jag kunde trilla och slå upp knäna så blodet sprutade utan att gråta, men på Sandrewsbion i Linköping vände sig både barn och vuxna om för att se vem i helvete det var som satt och hulkade. Inte ens på vägen hem skärpte jag till mig utan fortsatte böla. Frankenweenie var en ren repris. Jag vet inte om det handlar om att min egen hund är en hoplappad liten sjukling som lever mot alla odds eller om jag bara är en känslig jävel när det kommer till barnfilm, men jag blev så berörd att jag säkert skulle kunna riva av ett par tårar bara av att tänka på den. Frankenweenie är en underbar film som värmer upp hela själen. Dessutom är den spännande, rolig – och fullspäckad med vuxenreferenser, vilket gör att jag undrar vem som kommer ha mest ut av att se den. Åldergränsen säger 11, vilket jag tror är en ganska vettig nivå. Jag, som är 38, hade nämligen fantastiska en och trettio.

Frankenweenie har biopremiär 11 januari

 

 

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Gnutobbe

    Ooooh,jag måste se den.Burton är ju en av mina husgudar!!!

  • EmblaMalmenlid

    Ja se den! Men glöm inte näsduken. 🙂

Fler onyanserade inlägg