Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Frozen Ground – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 29 oktober 2013 i

Dvd Film Recensioner

TFG1

Seriemördarfilmer. I regel kan de sluta på tre olika sätt. Antingen hittar man aldrig förövaren, tänk Zodiac. Ibland springer poliserna runt som yra höns och lyfter på varenda sten tills gärningsmannen dyker upp i slutet av filmen, tänk Se7en eller så har du det sista och oftast tråkigaste alternativet. Mördaren avslöjas nästan direkt och resten av filmen går i princip ut på att säkra bevis nog för att anhålla den eller de personer som vi redan vet är skyldiga till illdådet. The Frozen Ground är en sådan film.

Filmer med Nicolas Cage kan i regel också ta tre olika skepnader. Antingen spelar han över så att blöjknutar går upp och klockor stannar, tänk Snake Eyes. Ibland blir det gravallvarligt och dödstrist, tänk World Trade Center eller så lyckas han faktiskt balansera sitt skådespeleri och komma undan med äran hyfsat i behåll. The Frozen Ground är en sådan film.

TFG3

Nicolas Cage biter sig i knogen av frustration i The Frozen Ground

Jack Halcombe (Cage), en ärrad snut som skall lägga karriären på hyllan och gå över till den privata sektorn. Han har redan förankrat sitt beslut hos överordnade och frugan trycker på. Nu får det vara slut. Det är dags att tänka på sig själv och framtiden i sköna Alaska. Snön faller och blåsten viner utanför dörren. På gatorna går älgar, björnar och glädjeflickor och som alltid när en välmeriterad polisinspektör skall sluta drabbas den aktuella staden av en tragedi. En seriemördare härjar i staden och Halcombe tvingas skjuta upp sina framtidsplaner. Ett sista fall bara, jag kan ju inte sluta nu intalar han sig när en prostituerad ung kvinna lämnar ett fasansfullt vittnesmål.

Cindy (Vanessa Hudgens) har flytt från en våldtäktsman och sadistisk mördare. Det tar ungefär en kvart innan identiteten avslöjas och hela filmen bygger som sagt var på jakten på bevis men vill du inte veta vem mördaren är så slutar du läsa här.

Instängd i en källare fylld av djurhuvuden och skinnfällar har hon suttit fastkedjad vid en stolpe. Under fångenskapen har den unga Cindy fått utstå både tortyr, förnedring och övergrepp. Robert Hansen (John Cusack) är en välrenommerad affärsman med fet plånbok. En familjefar och utåt sett en hyvens kille, vilket också är anledningen till att polisen vägrar att ta i Cindys anmälan med tång men Halcombe står på de svagas sida och tar genast Cindy på allvar. Han känner nämligen igen mönstret sedan tidigare. Jakten kan börja.

TFG2

Cindy är nyckeln till en fällande dom

Ett par gånger brister det för Cage och han vrålar besinningslöst åt den misstänkte men oftast är han faktiskt hyfsat dämpad och jag kan också köpa hopplösheten han känner när Hansen sitter där och stammar fram sin oskuld. Cusack som likt Cage har sett sina bästa dagar gör rollen som seriemördare efter instruktionsboken. Vit man i övre medelåldern, familjeman, stammar, bor utsocknes och har tics. Det är check i varenda jävla box och det är så tröttsamt. Han är ett ärkesvin som mördar och förnedrar unga flickor men samtidigt är han förmodligen tidernas tråkigaste seriemördare, om man nu kan säga så. Men jämför jag med Buffalo Bill, Ed Gein, Francis Dolarhyde, Henry och andra välkända seriemördare på film så står sig Hansen rätt slätt. Han är varken skrämmande eller minnesvärd. Hudgens är för flashig i sin roll. Jag hade önskat mig mer Jodie Foster i Taxi Driver än Julia Roberts i Pretty Woman om jag säger så. Det är trots allt Anchorage Alaska, inte Rodeo Drive.

I övrigt haglar klichéerna verkligen här. Förutom den rådande arbetssituation som jag redan berört och horan med det varma hjärtat så dyker 50 cent upp som hallick och dialogen är så basal och tillrättalagd att den ibland känns malplacerad. Man tar inga som helst risker. Trots filmens allvarliga tema, som dessutom har ägt rum IRL så utmanar aldrig regissören Scott Walker sin publik, det känns aldrig varken farligt eller som om det skall skita sig trots att flera scener är rejält pressade och äger rum i dunkla miljöer. En känsla som förmodligen beror på att handlingen aldrig tar några omvägar. Den följer en standardmall som man aldrig någonsin lämnar och man vet ofta vad som kommer att ske och när.

Skall man vara riktigt hård så tillför inte The Frozen Ground någonting alls till genren. Den är dock inte usel. Faktum är att den ligger där i mittenfilen och trycker. Du kommer inte att flyga upp ur TV-soffan så att popcorn och fjärrkontroller flyger genom luften samtidigt som du applåderar och busvisslar. Å andra sidan kommer du inte heller att dö av tristess. Nej, The Frozen Ground är verkligen en mellanmjölk bland thrillers. Se den om du inte har något bättre för dig.

The Frozen Ground finns ute på DVD och Bluray

betyg2

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg