Senaste Kommentarer

Top Commenters

GI Joe: Retaliation – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 27 mars 2013 i

Film Recensioner

g.i._joe_poster_cast

Grabbar som gör sin grej

När man ska bedöma en film kan det vara bra att göra lite grundläggande research. Är filmen baserad på en bok man kan exempelvis läsa den eller åtminstone insupa lite info via Wikipedia. Är filmen baserad på en serietidning kan det ju vara en bra idé att inhandla några gamla tidningar och/eller köpa några dockor, förlåt ”action figures” för att bilda sig en uppfattning om vad det är för något. Just i det här fallet kändes det inte nödvändigt. Jag och G.I. Joe är nämligen vänner sedan länge.

När jag gick på en amerikansk skola i mitten av 80-talet var min kompis pappa produktchef på företaget Hasbro som ligger bakom hela konceptet. Min vän John fick därför lådvis med figurer och tidningar som han mer än gärna gav till sin linblonda kamrat från Sverige. Det här var ju ett drömlikt scenario för någon som var van vid trädslöjdsdockor och lama serietidningar med rättrådiga björnar i snickarbyxor. Jag lusläste tidningarna och specialstuderade (läs lekte med) action-figurerna vars käkpartier påminde mer om bogvisiren på en finlandsfärja än de på en riktig människa. Jag var helt enkelt ett fan.

Men är det överhuvudtaget relevant?

gijoe2_image2

Snake Eyes gör sin grej

Det slog mig när jag såg G.I. Joe: Retaliation. Man kan nämligen bedöma filmen på två sätt. Den är definitivt trogen förlagan – skådespelarna både agerar och ser ut som seriefigurer. Historien skulle helt klart fungera (och kännas helt rimligt) i en serietidningskontext från 80-talet. Action-scenerna känns som om det vore hämtade direkt från någon av de vassare utgåvorna. Humorn är precis som trubbig som jag minns den. Men är det en bra film bara för att den respekterar sitt ursprung? Så kan det ju inte vara. En film måste ju fungera på egna meriter. Karaktärer man tror på  – kanske rentav tycker om, ett trovärdigt manus och någon form av underhållningsvärde – ja, det gamla vanliga helt enkelt.

gi-joe-retaliation-roadblock-tv-spot

The Rock gör sin grej

Som film betraktad är G.I. Joe: Retaliation en ganska så fattig historia. Det är en generisk och allt igenom förutsägbar actionfilm som förvisso levererar några fullständigt spektakulära scener i krispig 3D – men på det stora hela tillför den inte genren något nytt överhuvudtaget. Inte ens Dwayne ”The Rock” Hudson kan bära  den här filmen på sina förvisso bastanta axlar. Filmbolagets summering av handlingen:

”Den här gången bekämpar G.I. Joes inte bara sin dödsfiende Cobra; de tvingas också möta ett internt hot inom regeringsmakten, som hotar hela deras existens.”

Byt ut ”G.I. Joe”, ”Cobra” och ”deras” mot några andra namn så har du vilken random Michael Madsen-rulle som helst. Det kan inte ens Bruce Willis i sin kanske tröttaste roll någonsin göra något åt.

G.I. Joe: Retaliation har biopremiär 27 april

betyg1_5

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg