Senaste Kommentarer

Top Commenters

Gone Girl – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 3 oktober 2014 i

Film Recensioner

hr_Gone_Girl_1

Gone Girl

Jag har nog aldrig sett en film som ligger så nära sin litterära förlaga. En bidragande orsak är att Gillian Flynn skrivit både boken och filmmanuset. Och beroende på vad man tycker om boken är det både en för- och nackdel.

Nick (Ben Affleck) och Amy (Rosamund Pike) är det perfekta New York-paret. Båda är skribenter på fräsiga tidskrifter, bor på Manhattan och lever det ljuva livet. Men 2008 förändras allt – finanskraschen bidrar till tidningsdöden och båda blir arbetslösa. I samma veva blir Nicks mamma sjuk och paret fattar det inte så gemensamma beslutet att flytta till Nicks hemstad i Missouri. Främst för att ta hand om modern men också för att de inte längre har råd att leva i New York. Det ljuva livets fasad krackelerar och det perfekta äktenskapet eroderar. En dag kommer Nick hem och Amys är spårlöst försvunnen. Allt pekar på att ett brott har begåtts men trots polisförhör, en kraftig mediastorm och en engagerad allmänhet verkar Nick märkligt oberörd. Är han rentav en iskall mördare?

gg-set

Ben i förhör

I filmens första akt berättas historien ur Amys perspektiv, i den andra är det ur Nicks synvinkel och den tredje försöker David Fincher knyta ihop den alltmer absurda och osannolika storyn.

Gone Girl är en splittrad film. Den omtalade twisten sker tidigt i filmen, långt tidigare än i boken, så efter det är inget särskilt spännande. Vad som återstår är en halvbakad satir om äktenskap, mediadrev och arbetslöshet i ytterligare 90 minuter. Och hur kul låter det? David Fincher har aldrig behärskat varken humor eller känsla så den mänskliga och lite uppgivna tonen från boken tappas bort på vägen. Istället får vi ett gäng överdrivna karaktärer som man inte bryr sig ett skvatt om, en intrig som trotsar all logik och dialog som bitvis är skämskuddig.

maxresdefault_11

Gone Girl – en skum historia

Filmhantverket är så klart oklanderligt – Fincher är och förblir en teknisk mästare. Men det var länge sedan han gjorde en film som var mer än bara visuellt godis. Och Gone Girl är ännu en besvikelse. Ett problem är att filmen inte vet vilken fot den ska stå på. Är det en kriminalhistoria? Är det en satir? Filmen hade vunnit på att tydligare välja spår.

Ett annat problem är att det bortsett från slutet är en bokstavstrogen filmatisering av en bok. Fincher och Flynn har verkligen varit mån om att få med allt vilket innebär att många viktiga delar av historien hastas förbi. Och då är filmen ändå 149 minuter lång. Det vi i slutändan får är en själlös, ytlig och fullständigt osannolik historia med snyggt foto, fenomenal rollbesättning och fantastiskt ljudarbete. Många verkar tycka att det sistnämnda räcker för att göra Gone Girl till en bra film. Så är inte fallet.

Gone Girl har biopremiär 3 oktober

betyg2


Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg