Senaste Kommentarer

Top Commenters

Honung – Recension

Inlägg av Leiyah Rose Lindén den 1 oktober 2010 i

Film Recensioner

Honung

Yusuf kan inte läsa. Varje dag ser han skålen som står i klassrummet fylld med de röda märkena läraren ger till de som klarar läxorna. Varje dag ser han läraren nåla fast utmärkelsen på en ny elev. Men inte på honom. När han stammande försöker läsa så skrattar de andra eleverna och läraren suckar. Yusufs ögon bränner av tårar. Varje dag. När det är rast står han inomhus och tittar ut. Varje dag springer han hem till sin biodlande far och de utbyter viskande hemligheter. Modern försöker komma honom nära men han skakar av sig henne som ett löv under skon. Yusuf behöver ingen annan än pappa. Men så en dag händer det som inte får hända…

Honung är den tredje filmen i regissören Semih Kaplanoglus trilogi om Anatolien.

För en gångs skull ljuger inte pressmaterialet när det säger att det är en ”rörande berättelse”. Jag sätter förvisso frågetecken angående färgsättningen; fotot liknar resultatet av Iphone-appen ”Hipstamatic”. Hela filmen sprakar av kontraster, och nu snackar vi inte om manuset. Jag antar att man kan överse med att hela filmen avger ett grönt sken samt att den knappast innehåller mer än 10  repliker, när man ser till den fantastiska naturen. Det är vidsträckta landskap för hela slanten och det svaga dånet från havet kittlar likt doften av saltvatten.

Honung  är en film nästan helt utan repliker och musik. Istället lyssnar vi till vindsus, falkars vingslag och det svaga surrandet från bina. Det är lätt att behålla fokus.En känsla av omedelbar närhet når mig i biosalongen.

Särskilt nära kommer man i scenen där Yusuf ser fadern ge en present till en bekants son. Svartsjukans fula små troll dansar över hela hans ansikte innan han vänder om och gråtande springer hem. Det är ett genialt drag att visa upp den oresonliga vreden, det ger Bora Altas (Yusuf) trovärdighet. Heja Barış Özbiçer (filmfotografen)!

En annan scen som är fantastisk är dagen efter det stora regnet. Alla bikupor har översvämmats och av de stolta kolonierna är det bara en gröt kvar. Handen som greppar de döda bina, darrar knappt märkbart men visar ändå situationens allvar.  Inga bin, ingen honung. Ingen honung, ingen inkomst.Den fattiga familjens totala utsatthet blir smärtsamt uppenbar. Hjärtat sjunker ned i den regntunga jorden.

Och sådär fortsätter det. Tungt och jävligt. Konstant uppförsbacke i 103 minuter. När ljusen tänds i taket är jag helt trasig.

”Honung” har Sverigepremiär den 1:a oktober 2010.


Expressen: 3 av 5 : Aftonbladet: 3 av 5 : Dagens Nyheter 4 av 5 : SvD 4 av 6

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Vi längtar verkligen på att få se denna film. Trailen är jättebra!

Fler onyanserade inlägg