Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Human Centipede 2 – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 22 november 2011 i

Film Recensioner

Martin Lomax (Laurence Harvey) har inte alla hästar i spiltan, han har sannerligen inte alla indianer i kanoten eller alla bestick i lådan. Vi får aldrig veta hans riktiga ålder men jag gissar på någonstans mellan 35-40. Han ser ut som Humle eller Dumle. Han yppar inte ett endaste ord och han bor hemma med sin lika dysfunktionella mamma. Karlns kroppshygien skulle få grisar att rynka på trynet, han har otäcka stirrande fiskögon och en kroppshydda som skulle få Anna Skipper att sträcka sig efter luktsaltet. Martin kan dessutom inte skilja på verklighet och fiktion. Han lever för en enda sak, en dröm, ett projekt som upptar hela hans tragiska liv. Han har nämligen spenderat sina surt förvärvade pengar på en kopia av The Human Centipede som han ser om och om igen i sitt lilla slitna övervakningsbås i parkeringshuset där han jobbar. Allt kretsar kring denna bisarra historia. Ni som har sett filmen vet att filmen handlar om en galen tysk doktor som bygger en levande tusenfoting av människor. The Human Centipede blev klassad som världens äckligaste film och det delades ut kräkpåsar som aldrig förr på biograferna, folk svimmade och media rasade. Det var framför allt en viss del av filmen som rörde upp känslorna, ass to mouth. Tusenfotingen skulle nämligen ha ett enda matsmältningssystem. Mer behöver jag nog inte berätta…

Ass to Mouth is the Shit

I andra delen har man skruvat upp äckelfaktorn rejält men samtidigt tagit bort allt vad spänning heter. Första filmen var långt ifrån någon milstolpe men den hade i alla fall en hyfsad story och en riktigt bra skådespelarinsats från den galna doktorn som var riktigt creepy. Där fanns också karaktärer som man kunde känna viss sympati med och fasan kom krypande när man insåg vad som var på väg att ske. I The Human Centipede 2 handlar allt om slakt, stympning, mer slakt och massor av stympning och man hinner inte lära känna ett enda offer. Vad jag däremot kände var en extrem avsmak och det tog inte lång tid innan jag bara ville att det hela skulle ta slut och det fanns mer än en scen i filmen som gjorde att jag ångrade mitt middagsval. Jag är sällan äckelmagad i filmsammanhang men det här är i sanning magstarkt. Man kan väl enkelt säga att första filmen är rena My Little Pony i jämförelse.

Jag undrar stilla varför Tom Six valde att göra den här filmen. Han måste verkligen avguda sitt första verk eftersom uppföljaren handlar om filmen i sig och man ofta får se gamla scener från filmen. Det blir som någon slags patetisk uppvisning i narcissism och som om inte detta vore nog så blir Martin sexuellt upphetsad av det han ser och masturberar gärna med sandpapper (!) till de värsta scenerna. Man kan säga vad man vill om doktorn i den första filmen men hans intention med experimentet var i alla fall inte sexuellt, endast vetenskapligt. Här finns ingenting av det, bara en motbjudande person som går loss på allt han ser och karvar i kropp efter kropp efter en ritning, precis som om han satt hemma och byggde bokhyllor från IKEA. Ingen egentlig handling finns förutom att han då som sagt är ett stort fan av filmen och själv vill göra en uppföljare. Oftast tycker man någonstans, om än väldigt motvilligt synd om de desillusionerade gärningsmännen men i detta fallet finns det absolut ingenting som gör att man sympatiserar med den äckliga lilla typen trots att han som vanligt har haft en svår uppväxt kantad av motgångar och övergrepp.

"Får jag presentera filmens huvudperson och charmtroll?

Hela filmen är filmad i svart/vitt, förmodligen av två skäl.

1. Den artistiska ådran i regissören Tom Six har velat göra ”arty gore”.

2. Det är troligtvis enklare att illustrera fejkade exkrementer, spyor och litervis av blod i svart/vitt.

Är ni sugna på att se en av tidernas grisigaste tillställningar, att hata huvudrollsinnehavaren, regissören, ja alla inblandade faktiskt och beredda att lämna chili con carnen orörd ett tag framöver så rekommenderar jag att ni ger The Human Centipede 2 en chans, alla andra gör nog bäst i att undvika filmen till varje pris.

Betyget är svårt att spika men trots sin vidrighet har man ändå lyckats fånga de otäcka, smutsiga och sterila miljöerna, skapat ett ohyggligt monster och ljudsatt det hela med ett fasansfullt vitt brus, experimentell extremmusik och ljudet av den där förbannade tusenfotingen som skär genom hjärta, själ och trumhinnor.

The Human Centipede 2 är än så länge totalförbjuden i flertalet länder. Det finns inget tillgängligt datum för svensk release.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg