Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Hunger Games – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 22 mars 2012 i

Film Recensioner

Suzanne Collins trilogi The Hunger Games är en sån där bokserie som man inte kan sluta läsa när man börjat. Den dystopiska framtidshistorien är skriven för en målgrupp av ”unga vuxna”, men är så välskriven, spännande och fascinerande att den lockat en stor vuxen publik också. Jag har själv väntat på filmatiseringen med enorma förväntningar – och de uppfylls faktiskt till mycket stor del.

Efter att ha härjats av revolter och inbördeskrig har Panem blivit en totalitär stat som styrs från huvuddistriktet Capitol – där välståndet, flärden och högteknologin finns i överflöd i jämförelse med i de andra distrikten. Distrikt 12 är det fattigaste, där folket lever på kolgruvorna, och det är där huvudpersonen Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) bor.

För att hålla befolkningen i schack och påminna om vem som har makten arrangeras nämligen varje år The Hunger Games – en tv-sänd dokusåpa på liv och död. Upplägget är brutalt enkelt: två barn från varje distrikt, en pojke och en flicka, lottas fram för att kämpa mot de andra distriktens barn tills endast en överlevande finns kvar, och Katniss blir en av dem. Samtidigt som det är en fruktansvärd maktuppvisning av det auktoritära styret så är det ett sätt att ge folket ”bröd och skådespel”, eftersom en av de viktigaste aspekterna av spelen är just underhållningsvärdet.

Precis som i vår tids tv-produktioner läggs stor vikt vid dramaturgi, att blidka sponsorer, och att få tittarna att känna igen sig i och tycka om karaktärerna. Inför spelen intervjuas alla deltagare av Caesar Flickerman (Stanley Tucci)

Jennifer Lawrence gör Katniss Everdeen till den starka men oinsmickrande person som hon är i böckerna. I början av arbetet med filmen kom en del kritik om valet av skådis i rollen, eftersom Lawrence egentligen var för gammal, för blond och för ljushylt för rollen, men ärligt talat – sen när är det de ytliga attributen som avgör vem som passar för en roll? När jag nu ser Lawrence i filmen så fattar jag ju varför hon fick rollen – för att hon verkligen kan gestalta Katniss Everdeen som person, oavsett längd, hårfärg och egentlig ålder.

Och det är verkligen Jennifer Lawrence som är stjärnan här. Peeta Mellark (Josh Hutcherson), hennes medtävlare, och Haymitch (Woody Harrelson) den nedsupne före detta vinnaren av hungerspelen som nu är Katniss och Peetas mentor, får vi bara precis börja lära känna. Men en biroll som sticker ut är Stanley Tuccis, som konferencieren och programledaren Caesar Flickerman som är precis så insmickrande och glättig som man kan föreställa sig att en programledare för den ”ultimata” dokusåpan i framtiden ska vara. Tucci är en av de där riktigt bra skådisarna som aldrig får de stora huvudrollerna, men ofta gör minnesvärda biroller, så också här. Hans look är dessutom fantastisk – med puffig mörkblå hästsvansfrisyr och matchande glittrig kostym.

En sak som jag gillar är att en stor del av The Hunger Games är filmad med handkamera. Det förstärker verkligen nervigheten och grymheten i det som händer. Filmskaparna får dessutom ett stort plus för musiken i filmen, som har en touch av americana och aldrig blir för smetigt, och inte minst en sjukt bra och mäktig sluttext-låt signerad Arcade Fire.

Det visuella präglas av kontrasterna i Panem. Distrikt 12 är smutsigt och grått, medan The Capitol är rikt och ytligt - invånarna groomar sig till extremer, med tuktad kroppsbehåring, extrema accesoarer och inte minst extravaganta utstyrslar.

Det är en lång film, två timmar och tjugo minuter, men ändå känner jag att allt går så fort. Och det är ju oundvikligt när man har läst bokförlagan, det är helt enkelt omöjligt att få med alla händelser. Men för att funka som film behöver inte allt som händer under själva spelen vara med, desto mer synd är det att de känslomässiga och moraliska aspekterna har tonats ned, vilket gör att det våldsamma dödandet av barn och ungdomar känns något mer problematiskt. Visst finns det där, och jag tror dessutom att det kommer utvecklas ännu mer i de kommande filmerna, men det märks inte lika tydligt som i böckerna, där man hela tiden får följa Katniss tankar om det som händer och vad hon måste göra.
Filmen har fått 11-årsgräns, vilket i praktiken innebär att en 7-åring kan gå och se den med en målsman. Det skulle jag dock verkligen inte rekommendera, för det är riktigt blodigt, våldsamt och ångestfullt, och jag har svårt att tror att en sjuåring skulle få ut något positivt av det.

The Hunger Games är en spännande, utmanande och visuellt lyckad filmatisering av en enormt populär bok, och jag hoppas verkligen att de andra två delarna också blir av (vilket är högst troligt). Då kan vi förvänta oss ännu mer samhällskritik – kanske mer relevant i vår nutid än vad man kan tror vid första anblicken – och inte minst att få se mer av den diktatoriske president Snow, obehagligt lågmält spelad av Donald Sutherland.

Hunger Games har svensk biopremiär den 23:e mars

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Yahoo

    Recensionen kanske skulle skrivits av någon som inte redan är frälst av denna serie.

  • Måns Lindén

    Varför? Det är väl bra att ha koll på förlagan? Hade det varit bättre om recensenten läst böckerna och avskytt dom?

  • Ingrid

    Varför skulle det ha varit bättre? Det här är väl ett sånt läge där det är omöjligt att alla ska bli nöjda. Om recensenten inte har koll  på böckerna alls, så blir fansen sura för det, osv. Jag tycker det är bättre att vara öppen med sin egen inställning från början, då är ju förutsättningarna tydliga för den som läser recensionen!

  • En liten fotnot när det kommer till filmens brutalitet; den version som visades på pressvisningen var ännu inte censurerad så det kan hända att den version som slutligen kommer upp på biograferna i Sverige är mindre brutal.

  • Ingrid

    Men filmcensuren i Sverige avskaffades ju 2010, nu när de väl har satt åldersgränsen så är det väl den version som kommer visas här? Hur som helst syftar jag inte bara på enskilda scener, utan mer på hela tematiken i filmen

  • Ja det stämmer ju, det var mest att det stod på utskicket att filmen visas i sitt ocensurerade skick. Så jag antog att det skulle hackas i den. Om det amerikanska produktionsbolaget yrkar på en 11-årsgräns så tror jag att det kan bli censurdags. Är inte helt säker på hur det fungerar idag.

  • Denniz

    Hur är den vinklad politiskt? Jag får extremt illa dold socialistisk propaganda känsla av denna film. 

    För övrigt vill jag även kommentera det faktum att det inte gör något om en recensent har ”sky-höga” förhoppningar om att filmatiseringen kommer att vara åååh så bra. Alla har väl rätt att vara fan-girls, även till tween serier som denna uppenbarligen är. Annars hade jag kanske förväntat mig någon kommentar till den uppenbara Battle Royale länken som finns, men Ingrid kanske tycker det är helt o relevant för denna recension? 

  • finansmicke

    …och dessutom recenserats av en man eftersom detta betraktas som tjej sci-fi. Filmer om att låta en grupp personer (även barn) slåss till sista man (sic!) har gjorts sedan flera årtionden. Har svårt att se storheten i detta som idé.

  • Jag ska då säga att det här i ordets rätta bemärkelse inte är en tween-serie. Jag har själv läst dom två första böckerna och håller på med den sista och finner dom väldigt bra även om jag ibland kan bli irriterad på Katniss oförmåga att fatta egna beslut, handla och att i alla fall i tankarna spika upp sig själv på det proverbiala korset.

  • Varför i hela friden namn skulle recensionen bli bättre eller mer korrekt om en man recenserade den? Om det nu är som du säger, att serien anses som ”tjej-Sci-fi” (vad det nu är för en egenpåhittad genre) så passar det väl utmärkt om filmen recenseras av en kvinna. Eller menar du på att en recension blir bättre ju mer kritisk och negativ den är? Att den här recensionen skulle bli bättre om den gjorts av en överpretentiös, mansschuavinistisk, stumfilmsälskande, 60-årig manlig kulturskribent med en förkärlek för socialrealistiska betongdramer?

    Ingrid skriver tydligt att hon gillar böckerna och på sätt så ger hon ju dig som läsare en ganska tydlig bild av hur förutsättningarna sett ut för hennes recension. Vad är felet i det?

  • finansmicke

    Mycket enkelt. En man skulle ha andra liknande filmer att relatera till, utan att svepas med i hypen, likt en lantis som kommer till storstan för första gången. Hört talas om Running man? Att kunna kontrastera filmer är en viktig del av en recension.

  • Och varför skulle en kvinna inte ha andra liknande filmer att relatera till? Hur mansschauvinstisk är du egentligen? Varför skulle en kvinna svepas med som en lantis i storstan, är alla kvinnor sinneslösa våp som inte kan tänka klart eller vara rationella bara för att dom gillar något? Vad har Running Man med saken att göra? Javisst är premissen snarlik men det finns en uppsjö av både filmer och böcker som har liknande premisser och ska man ”kontrastera” filmen med alla dessa? Varför skulle jämförelsen vara en viktig del i recensionen? En film ska väl kunna bedömas och recenseras enskilt trots att det har liknelser med andra filmer eller böcker?

  • Pontus Wallgren

    Fox News verkar gilla den så du behöver nog inte oroa dig Denniz. De har hittat en annan vinkel:  
    http://www.foxnews.com/opinion/2012/03/22/hunger-games-shoots-arrows-at-big-government-big-media-hits-bullseye/

  • Pontus Wallgren

    Om tjej-sf var en faktisk genre (och inte bara påhittad) så borde ju Aliens vara arketypen för denna genre. En kvinnlig hjälte vs. en utomjordisk matriark, snacka om ”tjej-rulle”.    

  • Pontus Wallgren

    Och när jag ändå är inne på Alien-serien. 

    Fattar fortfarande inte varför det i recensioner av Junior inte refererades till Alien. Båda filmer innehåller ju en man som föder från abdomen. 

  • Pontus Wallgren

    Det verkar som att vissa har surfat in här och förväntat sig en ”onyanserad” sågning, istället har man fått en nyanserad recension. Så därför har man försökt hitta bakomliggande orsaker till hur detta kunnat ske. För att vara tydlig så är inte en 4:a ett överbetyg utan det följer snittet väl (Kritiker.se: 3,4 / Rotten Tomatoes: 85% / Metacritic: 67). 

    Så istället för att anklaga recensenten borde ni kanske ta er en titt i spegeln?

  • Lasse

    Var och såg denna smörja med min barn och jag ifrågasätter verkligen 11 års gränsen. Min dotter var helfrälst på detta, men som vuxen ser man detta ur ett helt annat perspektiv. Tragiskt att vi måste importera sånt skit. Allt från usa är inte bra, vilket detta är ett ypperligt bra bevis på.
    Gladiatorspel men med barn som hugger ihjäl varann på de mest bestialiska sätt har jag svårt att förstå nöjet med. Gör en film i afrika om barn som våldtas och mördas och visa den istället med 11års gräns… Då jävlar blir det annat ljud i skällan.

  • Palpatine666

    Kändes som en gymnasieskola hade gjort denna filmen. Blev besviken. Som sagt ovan tjej.sci-fi hehe =) fast en dålig sådan. 

  • finansmicke

    Många frågor du har där. Jag har nu sett filmen och den var lika menlös som jag befarade, men för all del, eftersom jag är en ”vuxen vuxen” så ingår jag inte i målgruppen. Korta svar: Inte omöjligt bara osannolikt. Mycket. Ja. Visa att idén bakom filmen är gammal som gatan, även om vissa ”unga vuxna” tror de ser något unikt. Räcker att påpeka att filmen saknar filosofiskt och konstnärligt djup, och hantverket är bara medelbra i just denna film. Om en recension riktar sig till en publik över tonåren så har denna publik mer att jämföra med och vill veta hur filmen skiljer sig från liknande filmer. Jag förväntar mig mer av en professionell recensent än av ett tyckande av ”kvinnan på gatan”. 

  • Mariayesplease

    Jag måste erkänna att mina förutfattade meningar om att det endast görs socialistisk propaganda i Hollywood möjligen är felaktig i detta fallet. Har ännu inte sett filmen och kommer förmodligen inte att göra det självmant men det faktum att miljontals vuxna och barn som inte är politiskt intresserade kommer att se en film som är kritisk till big government är väldigt positivt i mina ögon..
    Sen kanske jag inte alltid uppskattar Ingrids recensioner men det är väl bara skillnad i tycke och smak, att hon är en kvinna har väl ändå ingenting med saken att göra. Jag ogillar de flesta recensenter.

  • Pontus Wallgren

    Det slog dig aldrig att ta reda på vilken typ av film det är och sen ta ett beslut som förälder om vad du vill att dina barn ska se? Annars kommer du säkert att hamna i den här situationen igen.

    Men ja 11-årsgräns är för lågt och ja det hade säkerligen blivit annat ljud i skällan.

  • Pontus Wallgren

    Vad innebär det att tillhöra målgruppen ”vuxen vuxen”? Att du inte har något barnasinne kvar? Att du avskyr tonåringar? Att du inte kan känna empati med någon under 30? Vad?

    Känns det inte trist att vara oförmögen att kunna leva sig in i vissa historier pga ålder/kön?

Fler onyanserade inlägg