Senaste Kommentarer

Top Commenters

Kungens Hologram – en ökenvandring med Tom

Inlägg av Måns Lindén den 12 maj 2016 i

Film Recension

Hologram-for-the-King-review

Vilse i sanden

Den misslyckade affärsmannen Alan Clay reser till Saudiarabien i ett sista desperat försök att undvika konkurs, betala sin dotters college-avgifter och slutligen åstadkomma något bra. Han försöker pitcha sin idé till kung Abdullah om ny holografisk teknik för att få kontraktet för kungadömets IT-tjänster.

Tom Tykwer!

Dave Eggers!

Tom Hanks!

Tre herrar som är mästare inom sina respektive gebit. Om man vill (och det vill jag) kan man dra jämförelser med rockvärldens ”supergrupper” som stod som svampar i backen under det kokainstinna 70-talet, då hybrisen och narcissismen får vårt beteende i sociala medier att blekna. Teorin att helheten blir större än summan av delarna är väl god, men som bekant är teori och praktik ofta två helt olika saker. För bortsett från en makalös inledning där Tom Hanks sjunger Once in a Lifetime av Talking Heads, och texten gestaltas ordagrant på ett synnerligen innovativt och flyhänt sätt, är Kungens Hologram ett magplask av sällan skådat slag.

Alan Clay har förlorat allt och är en symbol för en viss typ av förlorare i den globaliserade ekonomin det inte talas så mycket om – den relativt välbärgade medelklassen vars liv på kredit är ett ostadigt korthus. Han får dock en sista chans. Tanken är att han ska sälja in ett hypermodernt holografiskt kommunikationssystem till Kungen av Saudiarabien som fått för sig att bygga upp en helt ny stad mitt i öknen. Symboliken hamras in med slägga; ingenting är verkligt – allt är en illusion.

90

Tom och The Comic Relief

Väl på plats i Saudi finner sig Clay snabbt i limbo. Han väntar. Och väntar. Och väntar lite till. Kungen har inte varit i landet på 18 månader och samtliga underleverantörer sitter i tillfälligt uppspända tält och filar på sina presentationer. För att fördriva tiden hamnar Clay av misstag i Mekka, vilket är en förbjuden plats för icke-muslimer, och här är tanken att skapa någon typ av hotbild/drama/konflikt men det rinner ut i sanden. Han åker även på vargjakt med några nyfunna arabiska vänner, vilket bara resulterar i en klumpig exercis i symbolik som aldrig borde lämnat idéstadiet. Givetvis skohornar man även in ett par kärlekshistorier som har exakt noll trovärdighet och laddning. Och som det inte vore nog växer det en cancersvulst på Clays rygg vars enda funktion är att tjäna som dramaturgiskt verktyg för att han ska hooka upp med Saudiarabiens förmodat enda kvinnliga läkare.

90-1

Middag

Kungens Hologram är säkert tänkt att vara en filosofisk och existentiell meditation över den misslyckade medelklassmannens vedermödor. I själva verket är det en film om en affärsman som väntar på ett möte. Och det är exakt så tråkigt som det låter. Filmens enda räddning är de fina miljöerna och det faktum att Tom Hanks är så fruktansvärt lätt att tycka om. Supergrupperna på 70-talet har sedan länge förpassats till rockhistoriens soptipp  – saknade av ingen. Och den här filmens framtidsutsikter ser sannerligen inte bättre ut.

Kungens Hologram har biopremiär 12 maj

betyg1


Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg