Kvarteret Skatan reser till Laholm – Recension

Kvarteret Skatan-gänget har gjort både tv-serier och krogshower, och nu är det dags för den obligatoriska långfilmen. Kompisgänget åker på miserabel stugsemester till Laholm, om än motvilligt. Frida (Vanna Rosenberg) och Magnus (Johan Glans) har relationsproblem och hade egentligen tänkt åka på tu man hand till Aruba för att lappa ihop äktenskapet, och gängets eviga singel Jenny (Rachel Molin) har träffat sitt livs kärlek som hon tänkt semestra med. Men när Ulf (David Batra) inser att den planerade Laholmsresan är på väg att gå i stöpet drar han till med värsta sortens nödlögn för att få med sig de andra.

Ingenting går så klart som planerat, men tyvärr blir det inte så himla kul att titta på. Överlag hade manuset behövt arbetas igenom mer för att inte bara kännas som ett en och en halv timmes långt avsnitt av tv-serien. Serien har verkligen haft sina riktigt roliga stunder, men det var ett misstag att ta med några av de övriga bikaraktärerna från serien  i filmen, det funkar inte alls, det förstör bara långfilmskänslan ännu mer när man plötsligt ser en av huvudrollsskådisarna spela en helt annan karaktär.

Klara Zimmergren är ny i gänget, som ”Ulfs fru”. Jag gillar verkligen Klara Zimmergrens lite torra humor, som ju skiljer sig ganska mycket från resten i Skatan-gänget (inte lika mycket buskis), men inte ens hennes karaktär funkar hela vägen här. Samma problem som för övrigt i filmen – att det inte känns som filmskådespeleri utan som sketcher staplade på varandra.

En faktor som jag tycker är viktig i en produktion är att det finns en sammanhållande estetik, med musik, bildkvalitet, färger osv, men det här är liksom bara glättigt, och musiken är mest irriterande (detta går också igen i den fruktansvärda filmaffischen)

Jag skrattar en del, skatorna har ju helt klart humortalang, men det blir för överdrivet och stereotypt, när det egentligen hade kunnat bli bra, obekväm, humor på teman som många känner igen sig i.

Kvarteret Skatan reser till Laholm har biopremiär den 16 mars

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Fler inlägg av Ingrid Forsberg Maila Ingrid Forsberg