Senaste Kommentarer

Top Commenters

Marvels The Avengers: Recension

Inlägg av Måns Lindén den 27 april 2012 i

Film Recensioner

En fantastisk fyra

Det går bra för Marvel. Varenda film de har släppt de senaste åren har skördat enorma framgångar. Iron Man 1 & 2, Captain America och Thor har alla dragit in långt över halv miljard dollar vardera och publikens törst efter mer verkar helt omåttlig. Så vad göra i väntan på Iron Man 3, Thor 2 och Captain America 2?

Jo, man gör så klart en lyxig pytt i panna och buntar ihop alla i en och samma film, kryddar med Hulken (Mark Ruffalo), Hawkeye (Jeremy Renner), Black Widow (Scarlett Johanssen) och garnerar anrättningen med en, i vanlig ordning, överspelande Samuel L Jackson i rollen som Nick Fury.

Synergieffekterna av det all-star-laget borde ju resultera i minst 40 000 miljarder kronor.

Regissören Joss Whedon tog sig an en riktig utmaning. För hur skulle man hitta balansen mellan alla dessa superhjältar? Thor och Iron Man har ju egon som endast överskuggas av Marcus Birros och Björn Ranelids diton. Hur handskas man med en sådan situation? Kommer alla ens få plats på skärmen när Bruce Banner släpper loss sin vrede? Och hur får man Captain America att inte framstå som tönten i gänget?

Efter två timmar och tjugotvå minuter tar jag av mig 3D-glasögonen och konstaterar att Whedon knäckte nöten. Det är inte den perfekta superhjältefilmen men det är väldigt nära.

Loke (som vi lärde känna i filmen om Thor) är less på Asgård och bestämmer sig för att dra till moder jord för att göra kaos. Han lokaliserar en kosmisk kub som kallas tesseract som inte bara kan skapa oändliga mängder hållbar energi utan även öppna en portal mot rymden (där Asgård tydligen ligger), och när väl portalen är öppen kan Lokes trupper invadera jorden och döda allt i sin väg.

Nick Fury som basar över den superhemliga försvarsstyrkan S.H.I.E.L.D tycker att den idén låter sådär och ringer in The Avengers för att styra upp bitarna. Dom samlas på tidernas mäktigaste hangarskepp (som även kan flyga!) och striden kan börja.

Ungefär så kan man sammanfatta handlingen i den här underhållande filmen och för en gångs skull störs jag inte av 3D-tramset; det funkar alldeles utmärkt och bilden är både ljus och skarp.

Se vad ljust det blir när Samuel skjuter i 3D

Det hjälper om man har sett ovan nämnda filmer innan man slår sig ner i biofåtöljen, för karaktärsetableringen uteblir till stor del. Det Whedon gör istället är att etablera dynamiken superhjältarna emellan. Innan dom tar sig an Loke blir det en och annan intern kraftmätning; Thor kan inte riktigt greppa att hans mäktiga hammare inte biter på den gröne bjässen och Iron Man driver konstant med den anakronistiska Captain Americas vilsenhet i tillvaron. Och det görs med humor. Ordväxlingarna mellan Thor och Iron Man är guld och det är bara med nöd och näppe Robert Downey Jr lyckas stjäla scenerna han är med i. Hawkeye är inte bara flinkare med bågen än Legolas, han har även en komplicerad relation med Black Widow och den skildras fint. Och för en gångs skull får faktiskt Samuel L Jackson kliva fram i en Marvelfilm och inte bara göra en biroll.

Att sätta den kroniskt melankoliska Mark Ruffalo i rollen som Bruce Banner/Hulk är ett genidrag. Han adderar ett djup och vemod som den triste Eric Bana aldrig lyckades med och när Dr. Banner väl släpper loss vreden känner man det i hela kroppen. Inte minst gör Loke det i filmens absolut roligaste scen. Och precis som alla rockband på 70-talet släppte fram medlem efter medlem på scen för att få glänsa i egotrippade solonummer gör Whedon samma sak. Alla hjältarna får sina påkostade solonummer och oavsett vem man har som favorit blir man inte besviken. För till skillnad från rockbandens excesser så tjänar hjältarna solonummer alltid ett syfte; allt dom gör och utsätts för relaterar till den stora uppgiften och driver handlingen framåt. Den stora mängden karaktärer  till trots blir det på så vis ändå aldrig långtråkigt. Och det är hela tiden storslaget. Scenerierna är kolossala, effekterna sagolika och ljudbilden är dynamisk och krispig.

Fler Avengers än vad som fick plats i filmen

Det som funkar sämre är faktiskt Lokes armé. Den känns ganska anonym och inte alls i klass med Lokes magnifika ondska och vanvettighet. Jag hade gärna sett att mer profilerade skurkar ur Marvels digra arkiv teamade upp med Loke så att man verkligen kände att The Avengers sattes på prov. Slutstriden är förvisso mäktig och New York får smaka på komsisk vrede som får 9/11 att se ut som Gottröra, men den riktiga spänningen uteblir trots en aldrig sinade ström av vredgade rymdkrigare. Man tvivlar liksom aldrig på att The Avengers kommer att segra trots att hotbilden har fler mer jordiska dimensioner; vilket Nick Fury på sin kant försöker förhindra.

Hur som helst är det här en mycket sevärd film om man är en vän av Marvels universum. Pytt i pannan på superhjältar smakar utmärkt och som en skvätt worchestersås får man i eftertexterna även reda på vilken ny hjälte som gör entré i den redan nu spikade uppföljaren.

Marvel The Avengers har biopremiär den 27:e april



Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Daneway

    Bra skrivet Måns.. håller med Loki’s armé. Saknar också Ant-man & Wasp som var en del av original Avengers. 

    Min åsikt om filmen: http://wp.me/p2mdw8-8J

  • Chrille

    Tycker att Ang Lees regi var hemsk och Bana varken var eller är(Munchen,Troja,Funny People)trist,vilket Norton i rollen som Edward Norton däremot var. Men håller med om 3.5,lite besviken men det hade kunna blivit så mycket värre. Antal 4:or eller över i Sverige är skrattretande medans den hyllas som galet i hemlandet. Patriotism eller inte lika pretentiösa? Hmm….

Fler onyanserade inlägg